Planeternas ljusstyrka 2009
Grafiken visar planeternas ljusstyrka (magnitud) 2009.
Ljusaste planeten är grannplaneten *Venus*, känd som morgon och aftonstjärna.
Venus lyser som klarast i slutet på februari och vid månadsskiftet april/maj.
*Jupiter* är planeten, som lyser näst mest, alltid klarare än ljusaste stjärnan Sirius i Stora Hunden med magnitud -1.4.
*Mars* och *Saturnus* ser ut som ljusa stjärnor (Castor, Pollux, Spica). Mars har en lite röd-orange färg och i slutet av året blir den mycket ljusare eftersom jorden närmar sig grannplaneten alltmer.
*Merkurius* ljusstyrka varierar mest av alla planeter. Detta beror på dess olika avstånd från jorden och solen och dess faser (liksom månens faser).
*Uranus* kan teoretisk upptäckas med blotta ögat. Gränsen går någonstans rund +6.0. I vår alltmer ljusförorenade samhälle går gränsen dock snarare vid +5.0 för objekt, som kan ses med blotta ögat och i större städer är det till och med ännu sämre. Däremot i fjällen vid riktig klar arktisk luft kan gränsen ligga på +6.5.
Alltså en liten kikare kan vara till hjälp för att hitta Uranus.
*Neptunus* är ytterliggare något svagare och för att se den behövs det definitivt en kikare.
Riktigt så illa är det inte än med dagens natthimmel. Jag kan se Uranus med blotta ögat utan större problem när himlen är klar och mörk. Från mitt observatorium fem mil nordväst om Västerås kan jag se stjärnor svagare än +7.0 utan kikare vid de allra bästa förhållandena. Från min balkong i Västerås kan jag se ned till ca +5.5. Med viss träning förstås. 🙂
/Timo K