Hitta rätt direkt

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande | Regulus | Sirius |

---

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder.

Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram. Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt vid det datumet som anges intill månen (alltså i en smal lodrätt remsa runt månen).

Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle det grå/svarta området vara ännu större.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.

1–9 september: Månen rör sig norrut från Skytten till Valfisken och tilltar. Fullmåne inträffar på förmiddagen den 6:e.

9–16 september: Månen rör sig norrut från Fiskarna och Valfisken till Tvillingarna och vidare till Kräftan och avtar.

16–23 september: Månen rör sig söderut från Kräftan till Vågen. På morgonen den 18:e står månskäran nära Venus och morgonen därpå nära Merkurius och Mars. Månen byter från morgonhimlen till kvällshimlen i slutet på perioden och börjar då att tillta igen. Den syns för första gången den 21:e eller 22:e strax efter solnedgången. Jupiter, som finns i dess närhet, syns dock inte mer.

23–30 september: Månen rör sig genom djurkretsens södra del från Vågen till Stenbocken och tilltar. Jorddrabanten passerar nära Saturnus den 26:e.

Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig. Alla objekt till höger om solen syns på morgonen och de till vänster på kvällen. Du ser hur stjärnorna försvinner i skymningsljuset och hur de dyker upp i gryningen.

Den animerade grafiken visar hur det ser ut mittemot solen. Det som syns mitt i grafiken passerar himlen i söder precis när solen står som lägst under horisonten i norr mitt i natten. Allt i vänster i grafiken syns bättre på efternatten och morgonen och allt till höger i grafiken syns bäst på kvällen och förnatten.

Åter till toppen

---

Stjärnkarta i mitten av månaden mitt i natten

Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken. Längre ner finns ytterligare två stjärnkartor – en som gäller på kvällen vid den astronomiska skymningens slut och den andra vid den astronomiska gryningens början.

Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten högt i söder. Stjärnbilderna Fiskarna och Vattumannen i närheten består av mestadels svaga stjärnor. De tillhör djurkretsen, alltså stjärnbilderna, som planeterna och solen färdas genom längs en tänkt linje – ekliptikan – som markerats med röda prickar. Stenbocken håller precis att försvinna i horisontdiset i sydväst. Mot sydost kan du försöka att hitta Valfisken – en ganska stor stjärnbild. Ekliptikan fortsätter genom Väduren som finns högt över horisonten mot sydost. Lägre mot öster syns Oxen och i nordost har Tvillingarna Castor och Pollux precis dykt upp över horisonten. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen intar sin lägsta position i norr nedanför Polstjärnan (dit pilen pekar). I väster dominerar sommartriangeln. Det består av stjärnorna Deneb i Svanen, Vega i Lyran och Altair i Örnen. Cassiopeja eller himlens ”W” finns nästan rakt över ditt huvud.

Planeter som befinner sig över horisonten mitt i natten: Inga (bortsett från Uranus och Neptunus)
Månen över horisonten mitt i natten: 1:e till 15:e – se även under rubrik månen.

 

Åter till toppen

---

Solen

Solen i stjärnbilden Lejonet rör sig söderut och når Jungfrun den 16 september. Den passerar himmelsekvatorn söderut den 22:e på kvällen och det är då höstdagjämning inträffar (kl. 22:02 svensk sommartid). Dagarna och nätterna är nu ungefär lika långa på hela jorden – men det stämmer bara ungefär. Eftersom solen inte är en punkt utan en skiva, så dröjer det någon minut tills solen har gått ned helt och hållet och på det viset bli dagarna lite längre. Dessutom har vi atmosfären som bryter solstrålarna (den så kallade refraktionen) som gör att dagarna blir ännu lite längre än de borde vara. Solen lyfts upp en bit vid horisonten och som följd syns solen fortfarande när den egentligen redan har gått ned.

Solens deklination ändras från drygt 8 grader norr om ekvatorn till ca 3 grader söder om den. Som följd hamnar den allt lägre över horisonten – i början på september når den nästan 40 grader upp på himlen, i slutet inte ens 30 grader. Solnedgångarna tidigareläggs från kl 20 till kl 18:30 och soluppgångarna förskjuts från strax före kl 06 till strax före kl 07.

Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Du kan följa förändringen under månadens lopp.

Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Du kan följa förändringen under månadens lopp.

Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.

Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Här hittar du kartor för innevarande dag:
Kartor som visar dagens soluppgång och solens nedgång över norra Europa
Kartor som visar dagens månuppgång och månens nedgång över norra Europa
Kartor som visar dagens och nattens längd samt dagsljus i norra Europa
Kartor som visar dagen tidpunkter för gryningen och skymningen över norra Europa

Du hittar även tabeller för ett stort urval av platser runtom i Sverige med
Solens upp- och nedgångar för hela året
Månens upp- och nedgångar för hela året
Väderstreck för månens upp och nedgång för hela året
Vinkeln (azimut) för månens upp och nedgång för hela året
Tider för den borgerliga gryningen och skymningen för hela året
Tider för den nautiska gryningen och skymningen för hela året
Tider för den astronomiska gryningen och skymningen för hela året

Åter till toppen

---

Skymning, gryning och månsken

Ibland är det viktigt att kunna bedöma om det är ljust eller mörkt ute, om månen lyser upp natthimlen eller inte. Det kan du ta reda på här.

Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Tidpunkterna för den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen har markerats med ljusblå/mellanblå/mörkblå punkter. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Mer om hur du tolkar diagrammet kan du få reda här.

Skymningen och gryningen varar olika länge beroende på årstid – det har du säkert lagt märke till. Speciellt på våren och hösten blir det mörkt ganska fort efter solnedgången medan det dröjer mycket längre på Sommaren och faktiskt lite längre även på vintern. Det hela beror på hur pass brant solen går ner vid horisonten – alltså vinkeln mellan solens dagliga bana på himlen och horisonten.

Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud för en månad åt gången. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången och är därmed som kortast precis som på våren. Den nautiska skymningen slutar ungefär 1 timmar och 30 minuter efter solnedgången. Den astronomiska skymningen slutar ca 2 timmar och 45 minuter efter att solen har gått ner i början på månaden (2 timmar och 15 minuter i slutet av månaden). För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen varar särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett helt år.

Samma som ovan fastän för hela året 2017. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.

Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa under innevarande månad. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.

Åter till toppen

---

Månen

2017-09-06 kl. 09:03 Fullmåne
2017-09-13 kl. 08:25 Sista kvarteret
2017-09-20 kl. 07:30 Nymåne
2017-09-28 kl. 04:54 Första kvarteret

2017-09-13 kl. 18:07 369.858,6 km närmast
2017-09-27 kl. 08:52 404.345,5 km fjärmast

2017-09-19  kl. 05:54 sista visibilitet (hm +5,0°/hs -5,8°)

2017-09-21  kl. 19:17 första visibilitet (hm 2,3°/ hs -3,4°)
2017-09-22  kl. 19:23 första visibilitet (hm 3,6°/ hs -4,6°)

Hämta månkalendern för andra platser runtom i landet:
|Malmö|Göteborg|Visby|Karlstad|Stockholm|Idre|
|Sundsvall|Östersund|Storlien|Umeå|Luleå|Kiruna|

Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag till det anges nedanför månen. Till höger om denna uppgift nämns månens höjd över horisonten och till vänster stjärnbilden som månen befinner sig i. Det används av platsskäl de latinska förkortningarna – som t.ex. Gem för Gemini – Tvillingarna. Månen hamnar inte bara i de 12 kända djurkretstecken utan även i en del kanske mer udda stjärnbilder som t.ex. Sextanten (Sex), Orion (Ori) – men bara i dess allra nordligaste del), Ormbäraren (Oph) eller Valfisken (Cet). Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Nedanför bilderna ser du var månen kommer att gå upp eller ner – väderstreck och azimut i grader (N:-180°/180°, Ö:-90°, S:0°,V:90°). Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare för varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Diagrammet tar dessutom hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk. Så ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus. Däremot syns även månens tunna skära bra när himlen är mörk och då kan du dessutom se jordskenet på månen – jorden reflekterade ljus som lyser upp månens mörka del – liksom fullmånen lyser upp våra mörka nätter.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.

Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 50 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.

Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.

Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…

Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

---

Merkurius

Elongationen ökar från 9°V i början av månaden till 17,9° kring den 12/9 (i samband med den största västliga elongationen) och minskar till 7°V fram till slutet av månaden.
|9°V 1/9|15°V 6/9|18°V 11/9|17°V 16/9|14°V 21/9|11°V 26/9|7°V 1/10|
Ljuststyrkan ökar tydligt från mag +3,3 till -1,4.
|+3,3 1/9|+1,1 6/9|-0,2 11/9|-0,8 16/9|-1,1 21/9|-1,2 26/9|-1,4 1/10|
Fasen ökar märkbart från 6% till 98%.
Planetskivan till 25% belyst den 7/9 (tilltagande).
Planetskivan till 50% belyst den 13/9 (tilltagande).
Planetskivan till 75% belyst den 19/9 (tilltagande).
Skenbara diametern minskar markant från 10″ till 5″.
Skenbara rörelsen framför stjärnhimlen:
|Lejonet|26/9|Jungfrun|
|retrograd fram till den 4/9 – då stillastående, därefter prograd|
Merkurius passerar +1,94° norr om vårdagjämningspunkten den 29/9 kl. 16.
Deklinationen ökar från +9° i början av månaden till +11,3° kring den 10/9 och minskar till +1° fram till slutet av månaden.
Merkurius passerar ekliptikan norrut den 10/9 på kvällen och når dess största nordliga ekliptikala läge den 25/9 med +1,9°.
Merkurius står som närmast solen den 15/9 kl. 14 med 0,3075 astronomiska enheter.

Merkurius skenbara bana framför stjärnhimlen denna månad.

Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta längs breddgraden du bor på. Merkurius bjuder denna månad på årets bästa morgonvisibilitet. Upp till mellersta Sverige syns den halvbra – vilket i Merkurius fall betyder att den går ganska enkelt att hitta för vana observatörer men att även nybörjare kan hitta den.

Grafiken visar Merkurius och Venus position på himlen mot öster eller ostnordost när solen befinner sig 9 grader under horisonten, dvs. ungefär drygt en timme innan solen går upp. Venus kan du inte missa. Samtidigt vet du då ungefär var Merkurius håller till. Den finns snett nedanför till vänster om morgonstjärnan och des höjd över horisonten motsvarar ungefär en tredjedel av Venus höjd. Som bäst syns solsystemets innersta planet kring och strax efter mitten av månaden.

Grafiken visar Merkurius position på himlen mot öster vid den borgerliga gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan – ca 40 minuter innan solen går upp. Som högst når den svår observerbara planeten 8,7 grader den 14/9, vilket är ungefär en grad lägre än vid de bäst möjliga förhållanden vid andra tillfällen. Men i år är det Merkurius bästa morgonvisibilitet.

Visibilitetsdiagrammet visar när Merkurius går upp (ljusblå pilar) och när solen går upp (röda pilar). Den solnära planeten går upp tidigare än solen under hela månaden. Som tidigast går solsystemets innersta planet upp  strax före kl. 04:30 kring den 11:e. De färgglada prickarna (röd, orange, gul) anger bästa observationstiden och färgarna matchar visibilitetsdiagrammet för norra Europa. Ungefär mellan den 9:e och 26:e går det att se Merkurius med blotta ögat – för det mesta syns den dock ”dålig” – vilket ska tydas som att den är svårt att hitta för nybörjare. Förhållanden blir ”halvbra” 15:e till 17:e och bästa observationstiden är då strax efter kl. 05. Det är främst då även mer ovana observatörer har större chanser att hitta Merkurius.

Vi tar en närmare titt på hur det ser ut på morgonen den 15:e. Titta på raden 2017-09-15. Den astronomiska gryningen börjar kl. 04:00 – du hittar en mörkblå prick just där (•). Vid kl. 04:30 hittar du en ljusblå pil som pekar uppåt ↑ – Merkurius går upp. Kl. 04:15 blir bakgrundsytan mellanblå – Merkurius har nu kommit upp tillräckligt högt över horisonten för att den ska kunna hittas vid bra förhållanden av mer erfarna observatörer; det kan vara bra att ha en kikare till hands för att hitta den. Den nautiska gryningen börjar kl. 04:55 – du hittar en mellanblå prick just där (•). Strax efter kl. 05:00 blir bakgrundsytan ännu ljusare – Merkurius syns nu ”halvbra” – ganska lätt för vana observatörer; men även om du är ganska ny så ska du nu ta chansen. Bästa observationstiden ungefär kl. 05:10 markeras med en gul prick (•) (gult=halvbra). Det är tidpunkten då Merkurius (i alla fall rent teoretiskt) har mest kontrast mot himmelsbakgrunden. Innan dess var himlen mörkare men även Merkurius blekare – för att den stod närmare horisonten. Senare lyser Merkurius lite starkare – för att den har kommit upp högre upp på himlen som dock i sin tur blir allt ljusare. Därmed minskar kontrasten igen – Merkurius syns åter sämre. Kl. 05:15 hittar du en svart prick som antyder att Merkurius nu befinner sig 5 grader över horisonten. Lite senare slutar den ljusa bakgrundsfärgen för att antyda att det blir svårare att se solsystemets innersta planet. Kl. 05:44 börjar den borgerliga gryningen (•) och ca 10 minuter senare hittar du ännu en mörk prick – nu befinner sig den solnära planeten 10 grader över horisonten. För de flesta bleknar nu Merkurius i ljusa gryningen. Ungefär kl. 06:10 blir den osynlig även för vana observatörer – Merkurius står då förövrigt praktiskt tagit rakt mot öster – notera ”O” i de angränsande raderna. Kom ihåg att tidsuppgifterna och bedömningar för visibiliteten beror mycket på de atmosfäriska förhållanden som råder och din erfarenhet att observera.

Merkurius nära Regulus

Den solnära planeten passerar varje år nära Regulus – för det mesta en gång under sensommaren (konjunktioner i rektascension brukar inträffa under perioden 26 juli till 10 september). Var sjunde eller 13:e år passerar Merkurius till och med tre gånger Regulus.
Solen passerar Regulus kring den 22 eller 23 augusti. Passerar Merkurius Regulus innan dess, så sker det på kvällshimlen och då syns varken Merkurius eller Regulus från våra nordliga breddgrader. Äger konjunktionen däremot rum en bit in i september så finns i alla fall från södra Sverige chansen att kunna se både Merkurius och Regulus – men det är ett gränsfall. Längre ner hittar du ett avsnitt om Regulus och hur den dyker upp i gryningsljuset i början på september.

Nedanför finns två tabeller. I den första listas alla tillfällen då Merkurius och Regulus befinner sig högre än tre grader över horisonten när solen samtidigt befinner sig 9 grader under horisonten. Dessutom ska separationen mellan båda inte vara större än 5 grader.
I tabellen anges datum, tid (svensk sommartid, UTC+2 timmar), Merkurius och Regulus höjd över horisonten, Merkurius vinkelavstånd till solen (elongation), distans (separation) mellan Merkurius och Regulus och Merkurius ljusstyrka. Regulus har mag +1.4.
I den andra tabellen sattes lite lägre krav: Båda planeter minst 3 grader över horisonten vid den borgerliga gryningens början (alltså solen bara 6 grader under horisonten), vilket genererar fler tillfällen. Men då är det ännu mer troligt att Regulus inte syns med blotta ögat.
Närmast varandra vid dessa tillfällen stod Merkurius och Regulus 2004 och det är nog också det tillfället, Regulus kunde ses enklast.

Tillfällen med solen 9 grader under horisonten, samtidigt som Merkurius och Regulus befinner sig mer än 3 grader över horisonten under perioden 1998-2038:

datum      tid          höjd     elong     sep     mag
1998-09-08 kl. 05:01 |3,6° 3,3°| 15,2° V |0,88° | -1,0
2004-09-10 kl. 05:08 |5,4° 5,3°| 18,0° V |0,11° | -0,5
2011-09-09 kl. 05:04 |4,4° 3,9°| 16,3° V |0,68° | -0,9
2017-09-10 kl. 05:07 |4,7° 5,1°| 17,6° V |0,66° | -0,0
2024-09-09 kl. 05:06 |5,0° 4,4°| 17,2° V |0,59° | -0,8
2030-09-10 kl. 05:07 |3,1° 4,8°| 16,2° V |1,72° | +0,7
2037-09-10 kl. 05:08 |5,3° 5,0°| 17,7° V |0,36° | -0,6

Tillfällen med solen 6 grader under horisonten, samtidigt som Merkurius och Regulus befinner sig mer än 3 grader över horisonten under perioden 1998-2038:

datum      tid          höjd     elong     sep     mag
1998-09-08 kl. 05:27 |6,8° 6,5°| 15,2° V |0,89° | -1,0
2004-09-10 kl. 05:33 |8,5° 8,5°| 18,0° V |0,10° | -0,5
2005-09-05 kl. 05:20 |4,3° 4,3°| 12,0° V |1,39° | -1,2
2011-09-09 kl. 05:29 |7,6° 7,1°| 16,3° V |0,67° | -0,9
2017-09-10 kl. 05:32 |7,9° 8,3°| 17,6° V |0,66° | -0,0
2018-09-06 kl. 05:22 |5,5° 4,8°| 13,5° V |1,00° | -1,1
2024-09-09 kl. 05:31 |8,2° 7,6°| 17,2° V |0,57° | -0,8
2030-09-10 kl. 05:32 |6,3° 8,0°| 16,2° V |1,72° | +0,7
2031-09-07 kl. 05:24 |6,5° 5,4°| 14,9° V |1,12° | -1,1
2037-09-10 kl. 05:33 |8,5° 8,2°| 17,7° V |0,34° | -0,6
2038-09-04 kl. 05:18 |3,9° 3,2°| 11,5° V |1,12° | -1,3

13 år senare än det mycket bra tillfället 2004 – passerar Merkurius förhållandevis nära Regulus – Lejonets ljusaste stjärna den 10 september 2017. Merkurius är ljusare med mag -0.0 än Regulus med mag +1.4, vilket betyder att Regulus är svårare att hitta. Troligen är den fortfarande osynlig för blotta ögat men man kan ju alltid kolla…

Grafiken visar en förstoring på ett utsnitt på himlen mot ostnordost runt Regulus på morgonen den 8 till 12 september. Utsnittets diameter motsvarar 5 grader. Merkurius passerar förhållandevis nära Regulus och står som närmast på morgonen den 10:e. Det ryms ungefär 1,3 fullmånar mellan Merkurius och Regulus. Båda ryms mycket väl i en vanlig kikares synfält.

Grafiken visar Venus och Merkurius position på himlen på morgonen den 10 och 11 september 2017 kl. 05:00. Ena dagen finns Regulus snett ovanför till vänster om Merkurius, andra dagen nästan rakt ovan för den. Regulus kan dock vara svårt att se med blotta ögat. Mars position anges också men vår röda grannplanet är fortfarande osynlig (men kanske kan hittas med kikare med lite tur).

Animeringen består utav fyra bilder. Två för den 16:e och två för den 17:e. Alla visar himlen mot öster och ostnordost kl. 05:15 då du kan se Venus och Merkurius och däremellan även Regulus. Mars syns troligen inte för blotta ögat. Därför har ljusstyrkan ”skruvats upp” lite grann i varannan bild – så att det går att se även Mars. I verkligheten kan detta uppnås antingen genom extrem bra väderförhållanden eller genom en liten kikare…

Grafiken visar en förstoring på ett utsnitt på himlen mot öster eller ostnordost runt Mars på morgonen den 14 till 18 september. Utsnittets diameter motsvarar 5 grader. Merkurius passerar mycket nära Mars och står som närmast på morgonen den 17:e. Det ryms då inte ens en fullmåne mellan Merkurius och Mars. Båda ryms mycket väl i en vanlig kikares synfält. Medan Merkurius syns för blotta ögat så är det ganska tveksamt att Mars gör det. Men i kikaren syns den definitivt.

Grafiken visar himlen mot öster på morgonen den 19 september 2017 kl. 05:30. Månens tunna skära hittar du ganska nära horisonten snett nedanför till vänster om Merkurius. Mars, som befinner sig lite snett ovanför till höger om Merkurius, kan vara svårt att se – troligen behövs en kikare. Längre upp till höger finns strålande Venus som närmar sig Regulus. I deras närhet stod månens skära på morgonen dagen före.

Åter till toppen

---

Venus

Elongationen minskar från 32°V till 25°V.
Ljuststyrkan ligger runt mag -3,9.
Fasen ökar från 84% till 91%.
Skenbara diametern minskar något från 12″ till 11″.
Skenbara rörelsen framför stjärnhimlen:
|Kräftan|10/9|Lejonet|
|prograd|
Deklinationen minskar från +19° till +8°.

Venus skenbara bana framför stjärnhimlen denna månad.

Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja och mörkgrönt att du inte kan gå miste om den. Venus syns bra i norr och till och med mycket bra i söder. Förhållanden försämras något under månadens lopp för att Venus hamnar allt närmare solen.

Grafiken visar himlen mot öster vid den borgerliga gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 40 minuter innan solen går upp). Morgonstjärnan befinner sig ganska högt över horisonten men hamnar något lägre under månadens lopp. Även Merkurius positioner finns med på kartan. Solsystemets innersta planet finns snett nedanför till vänster om morgonstjärnan i mitten av månaden. Mars positioner har också ritats in – men den är svårt att hitta och har redan bleknat i gryningsljuset.

---

Visibilitetsdiagrammet visar när Venus går upp (ljusblå pilar som pekar uppåt) och när solen går upp (röda pilar som pekar uppåt). Bästa observationstiden har markerats med gröna prickar (morgonstjärnan är bra eller till och med mycket bra synlig). Bästa tiden är ungefär kl. 03.45 i början på månaden och strax efter kl. 05 i slutet. Venus syns redan några minuter efter att den har gått upp och som du kanske ser så antyds det också att morgonstjärnan ska kunna ses även ett tag efter att solen har gått upp.

Grafiken visar Venus och månskärans position på himlen på morgonen den 18 september 2017 kl. 05:15. Månens tunna skära befinner sig mycket nära Regulus lätt snett nedanför strålande morgonstjärnan. En bit längre ner till vänster mot horisonten syns Merkurius och med lite tur eller med hjälp av en kikare även Mars.

Grafiken visar en förstoring på ett utsnitt på himlen mot ostnordost runt Venus på morgonen den 18 september 2017 – kl. 04:10 för att vara exakt. Utsnittets diameter motsvarar 5 grader. Månen står då nästan som närmast morgonstjärnan som i sin tur befinner sig 4 grader ovanför horisonten. Månens diameter och avståndet till vår inre grannplanet visas skalenlig. Det ryms ungefär 3,5 fullmånar mellan Venus och månens övre kant.Månen och Venus ryms bra i en vanlig kikares synfält.

Grafiken visar Venus mycket nära Regulus på morgonhimlen den 20 september 2017 kl. 05:15. Snett nedanför till vänster hittar du även Merkurius och med lite tur även Mars.

Grafiken visar en förstoring runt Regulus mellan den 19 och 21 september 2017. Utsnittets diameter motsvarar 5 grader. Venus står som närmast Regulus på morgonen den 20:e. Det ryms ungefär en fullmåne mellan Venus och Regulus. Båda ryms mycket väl i en vanlig kikares synfält.

Åter till toppen

---

Mars

Elongationen ökar från 12°V till 22°V.
Ljuststyrkan ligger runt mag +1,8.
Fasen minskar lite grann från 100% till 99%.
Skenbara diametern är runt 4″.
Skenbara rörelsen framför stjärnhimlen:
|Lejonet|
|prograd|
Deklinationen minskar från +14° till +7°.

Mars skenbara bana framför stjärnhimlen denna månad.

Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte från norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars börjar sakta dyka upp i slutet på månaden med början i söder. Men än så länge är den ganska svårt att hitta.

Grafiken visar morgonhimlen mot öster i september 2017 när solen befinner sig 9 grader under horisonten (alltså drygt en timme före soluppgången). Venus går inte att missa och troligen kommer du även att hitta Merkurius. Mars hittar du någonstans i närheten. Enklast blir det att hitta Mars den 16:e och 17:e då Merkurius passerar mycket nära (se även under rubriken Merkurius).

Visibilitetsdiagrammet visar när Mars (ljusblå pilar) och när solen (röda pilar) går upp denna månad. Mars går upp mellan kl. 04:30 och 04:45 under hela månaden. Det är ungefär 1 timme och 15 minuter före solen i början på månaden och ca 2 timmar och 15 minuter före solen i slutet. I slutet på månaden blir Mars sakta synlig för blotta ögat. Det blir svårt särskilt för nybörjare men en utmaning för planetjägare. Bästa tiden är ca kl. 05:15.

Grafiken visar Mars och Venus position på himlen mot öster på morgonen den 30 september 2017 kl. 05:20. Venus kan du inte gå miste om och den visar vägen till vår röda grannplanet Mars som är betydligt ljussvagare. Du ser även den vackra stjärnbilden Lejonet med dess ljusaste stjärna Regulus.

Åter till toppen

---

Jupiter

Elongationen minskar från 43°Ö till 20°Ö.
Ljuststyrkan sjunker från mag -1,8 till -1,7.
Fasen ligger runt 100%.
Skenbara diametern minskar något från 32″ till 31″.
Skenbara rörelsen framför stjärnhimlen:
|Jungfrun|
|prograd|
Deklinationen minskar från -8° till -10°.

Jupiters skenbara bana framför stjärnhimlen denna månad.

Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Jupiter syns till en början dålig från södra Sverige och efterhand inte alls från hela landet.

Grafiken visar Jupiters position på himlen mot västsydväst strax efter solnedgången. Solsystemets största planet hamnar allt närmare horisonten och är i praktiken inte längre att hitta från Norrköpings breddgrad.

Visibilitetsdiagrammet visar när solen går ner (röda pilar som pekar neråt) och när Jupiter går ner (ljusblå pilar som pekar neråt). Solsystemets största planet går ner strax före kl. 21 i början på månaden och kl. 19 i slutet, vilket är inom en timme efter att solen har gått ner.

Åter till toppen

---

Saturnus

Elongationen minskar markant från 102°Ö till 74°Ö.
Ljuststyrkan sjunker en aning från mag +0,4 till +0,5.
Skenbara diametern minskar en aning från 17″ till 16″.
Skenbara rörelsen framför stjärnhimlen:
|Ormbäraren|
|prograd|
Deklination runt -22°.
Saturnusringarnas öppning ligger runt +26,9°.

Saturnus skenbara bana framför stjärnhimlen denna månad.

Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Saturnus halvbra från södra Sverige men förblir osynlig från mellersta Sverige och längre norrut.

Grafiken visar Saturnus position på himlen mot sydsydväst vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan, alltså ca 40 minuter efter att solen har gått ner. Saturnus finns ganska lågt över horisonten – inte ens 10 grader över den.

Visibilitetsdiagrammet visar när solen och Saturnus går ner. I början på månaden går ringplaneten ner strax före kl. 23 och i slutet på månaden redan vid kl. 21. Saturnus syns ungefär från kl. 21:00 fram till kl. 22:15 ganska bra i början på månaden och mellan kl. 19:45 och 20:30 i slutet.

Grafiken visar himlen mot sydväst på kvällen den 26 september 2017 kl. 20:30. Månen finns snett ovanför till höger om Saturnus som i sin tur står ganska nära horisonten.

Åter till toppen

---

Regulus

Grafiken visar om Regulus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Någon gång runt den 10:e dyker Regulus upp med början i söder och förhållanden förbättras snabbt under månadens lopp.

Grafiken visar Regulus position på himlen mot öster vid den nautiska gryningens början i september 2017. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 1 timme och 30 minuter innan solen går upp). Fram till mitten av månaden kan det vara svårt att får syn på Lejonets ljusaste stjärna. Men förhållanden förbättras snabbt och i slutet på månaden är det inga problem att hitta den.

Visibilitetsdiagrammet visar när Regulus (ljusblå pilar) och när solen (röda pilar) går upp denna månad. Regulus går upp vid kl. 05:00 i början på månaden och redan vid 03-tiden i slutet. Det är ungefär 1 timme före solen i början på månaden och ca 4 timmar före solen i slutet. Med andra ord blir förhållanden ganska snabbt gynnsammare för att kunna hitta Lejonets ljusaste stjärna. Runt den 10:e kan man försöka att leta upp den. Bästa tiden är då vid 05-tiden. Redan den 20:e ska det inte vara några problem längre att hitta den. Merkurius visar vägen till Regulus runt den 10:e och Venus visar vägen runt den 20:e.

Åter till toppen

---

---

Sirius

Grafiken visar om Sirius är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Med början i söder förbättras förhållanden till bra i stora delar av landet under månadens lopp.

Grafiken visar Sirius position på himlen mot sydost och söder vid den borgerliga gryningens början i september 2017. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 40 minuter innan solen går upp). I början av månaden kan det vara svårt att får syn på Stora Hundens och samtidigt himlens ljusaste stjärna. Men förhållanden förbättras snabbt och redan i mitten på månaden är det inga problem mer att hitta den.

Visibilitetsdiagrammet visar när Sirius (ljusblå pilar) och när solen (röda pilar) går upp denna månad. Sirius går upp strax före kl. 05:00 i början på månaden och redan vid 03-tiden i slutet. Det är ungefär 1 timme före solen i början på månaden och ca 4 timmar före solen i slutet. Med andra ord blir förhållanden ganska snabbt gynnsammare för att kunna hitta Stora Hundens ljusaste stjärna. Redan i början på månaden kan försöka att leta upp den. Bästa tiden är då vid eller strax före kl. 05:30. Redan kring den 7:e går det rätt så bra att hitta Sirius vi eller strax efter kl. 05:00. Efter den 13:e går det enkelt att hitta himlens ljusaste stjärna.

Åter till toppen

---

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.

---

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande | Regulus | Sirius |