På himlen i september 2015
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Månförmörkelse och ”Superfullmåne” | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.
1–8 september: Månen rör sig från Fiskarna norrut till Tvillingarna. Månen avtar och är halv avtagande på förmiddagen den 5:e. Övergången mellan det grå och det blå till vänster i grafiken kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen.
9–16 september: Månen rör sig söderut genom djurkretsen från Kräftan till Jungfrun. Månen avtar och är ny på morgonen den 13:e. Fram till och med den 11:e syns månens smala skära i gryningen. Den 10:e passerar månen nära Venus, den 11:e finns månen inte så långt ifrån Mars och den 12:e finns månen nära Jupiter. Jupiter syns möjligen med blotta ögat medan du troligen behöver ha kikare till hands för att se månen. Den 15:e kan du se månens smala tilltagande skära med lite tur vid strax efter solnedgången. Övergången mellan det grå och det blå till höger om solen kan tolkas som horisonten mot öster eller nordost i gryningen och till vänster om solen som horisonten mot väster eller nordväst i skymningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne den 13:e. Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså runt den 13:e. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e och i slutet på månaden längre åt vänster, symmetrisk kring solens position den 30:e. Se animationen nedan.
16–23 september: Månen rör sig från Jungfrun söderut till Skytten. Månen tilltar och är halv kommande på morgonen den 21:e. Månens skära ska kunna ses den 16:e strax efter solnedgången. Den 18:e och 19:e står månen nära Saturnus.
Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot sydväst i skymningsljuset.
23–30 september: Månen rör sig norrut genom djurkretsen från Stenbocken till Fiskarna och Valfisken. Månen tilltar och är full belyst på efternatten den 28:e. Det är årets superfullmåne – extra stor och extra ljus – tills den förmörkas helt i jordens skugga…
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig. Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns dock ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle detta område vara ännu större.
Stjärnkarta i mitten av september när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten (Peg) högt i söder. Stjärnbilderna Fiskarna (Psc) och Vattumannen (Aqr) i närheten består av mestadels svaga stjärnor. De tillhör djurkretsen, alltså stjärnbilderna, som planeterna och solen färdas genom längs en tänkt linje – ekliptikan som markerats med röda prickar. Stenbocken (Cap) håller precis att försvinna i horisontdiset i sydväst. Mot sydost kan du försöka att hitta Valfisken (Cet) – en ganska stor stjärnbild. Ekliptikan fortsätter genom Väduren (Ari) som finns högt över horisonten mot sydost. Lägre mot öster syns Oxen (Tau) och i nordost har tvillingarna Castor och Pollux precis dykt upp över horisonten. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (UMa) intar sin lägsta position i norr nedanför Polstjärnan (dit den röda pilen pekar). I väster dominerar sommartriangeln. Det består av stjärnorna Deneb i Svanen, Vega i Lyran och Altair i Örnen. Cassiopeja eller himlens ”W” finns nästan rakt över ditt huvud.
Solen
Solen i stjärnbilden Lejonet rör sig söderut och når Jungfrun den 17 september. Den passerar himmelsekvatorn söderut den 23:e på förmiddagen och det är då höstdagjämning inträffar (kl. 10:21 svensk sommartid). Dagarna och nätterna är nu ungefär lika långa på hela jorden – men det stämmer bara ungefär. Eftersom solen inte är en punkt utan en skiva, så dröjer det någon minut tills solen har gått ned helt och hållet och på det viset bli dagarna lite längre. Dessutom har vi atmosfären som bryter solstrålarna (den så kallade refraktionen) som gör att dagarna blir ännu lite längre än de borde vara. Solen lyfts upp en bit vid horisonten och som följd syns solen fortfarande när den egentligen redan har gått ned.
Solens deklination ändras från drygt 8 grader norr om ekvatorn till ca 3 grader söder om den. Som följd hamnar den allt lägre över horisonten – i början på september når den nästan 40 grader upp på himlen, i slutet inte ens 30 grader. Solnedgångarna tidigareläggs från kl 20 till kl 18:30 och soluppgångarna förskjuts från strax före kl 06 till strax före kl 07.
Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.
Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.
Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.
Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.
Skymning och gryning
Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud. Det gäller under en månad, här september 2015. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången och är därmed som kortast precis som på våren. Den nautiska skymningen slutar ungefär 1 timmar och 30 minuter efter solnedgången. Den astronomiska skymningen slutar ca 2 timmar och 45 minuter efter att solen har gått ner i början på månaden (2 timmar och 15 minuter i slutet av månaden). För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen varar särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett helt år.
Samma som ovan fastän för hela året 2015. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.
Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa i september 2015. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig. Man ser hur de mörka nätterna sprider sig allt längre norrut och att skymningen och gryningen varar allt kortare tid.
Månen
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen blir något kortare under månadens lopp och den slutar ungefär 1 timme och 25 minuter efter solnedgången i slutet på månaden. Även den astronomiska skymningen nås betydligt snabbare i slutet på månaden – redan 2 timmar och 15 minuter är himlen fullständigt mörk så att astronomerna kan leta upp mycket svaga objekt. Månens ljus stör astronomerna särskilt i början och i slutet på månaden. Alla andra får glädjas av att månen lyser upp nätterna. Årets ljusaste fullmåne inträffar paradoxalt nog just på morgonen den 28:e – där du ser ett mörkt band i diagrammet (alltså inget månljus som stör…). Förklaringen till det hela är lite mer komplicerad. För att månen ska vara ljus så krävs det att ett antal villkor uppfylls: Jorden ska vara helst så nära solen som möjligt och månen samtidigt så nära jorden som möjligt. Dessa två faktorer tar de flesta hänsyn till när de utser en ljus måne. Men det finns en tredje faktor, som är mest avgörande: Månen ska vara full belyst. Men det är den ju vid fullmåne, eller hur? Nej, oftast tittar vi faktiskt lite snett på månen och då försvagas månljuset en hel del. Optimalt är förhållanden när fullmånen står i en exakt linje med jorden och solen. Men då inträffar en total månförmörkelse och då syns den ju ibland inte alls…det är det som är så paradoxalt – fullmånen är oftast som ljusast just före eller efter en månförmörkelse – för då är den så full belyst som det (nästan) bara går… Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag anges nedanför månen och där intill månens höjd över horisonten. Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Observerar att det i det här diagrammet inte har tagits hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk.
Samma som ovan dock med hänsyn till dag och natt – här ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.
Månförmörkelse och ”Superfullmåne”
En total månförmörkelse inträffar den 28 september 2015
Som alltid inträffar även denna månförmörkelse vid fullmåne – det är liksom en av förutsättningarna för att en månförmörkelse kan äga rum. Men det som krävs ytterligare är att månen inte befinner sig för långt norr eller söder om jordens banplan för då missar fullmånen jordens skugga.
Denna gång inträffar det ännu fler spännande saker just vid fullmåne:
Månen passerar ganska nära jorden – under perioden 1990 till 2020 kommer månen bara närmare vid 17 andra tillfällen.
Betraktar man bara jordnära fullmånar så hamnar denna superfullmåne till och med på en hederlig 14:e plats.
Tidsuppgifterna är hämtade från astronomiprogrammet GUIDE 9.0. Beroende på källa och antaganden om jordskuggans diameter och form (cirkulär eller oval) kan uppgifterna skiljer sig med någon enstaka minut hit och dit.
Tiderna anges i svensk sommartid
| 27/9 kl. 18:28 |
fullmånen går upp (sedd från Norrköping) |  |
| kl. 19:21 | den borgerliga skymningen slutar |  |
| kl. 20:08 | den nautiska skymningen slutar |  |
| kl. 20:58 | den astronomiska skymningen slutar |  |
| kl. 00:37 | månen rakt i söder (sedd från Norrköping) 31,3 grader över horisonten |  |
| månen som störst 33,79′ och ljusast ca mag -12.7 (sedd från Norrköping) | ||
| kl. 02:11 | fullmånen når jordens halvskugga (inte synlig med blotta ögat) |  |
| kl. 02:53 | 70% av månens diameter är inne i halvskuggan – förmörkelsen syns |  |
| kl. 03:06 | fullmånen når jordens helskugga (den partiella förmörkelsen börjar) |  |
| kl. 03:38 | 50% av månens diameter är inne i jordens helskugga |  |
| kl. 03:48 | månen som närmast jorden(s centrum) perigeum; 356876 km | |
| kl. 04:10 | fullmånen förmörkas helt (totaliteten börjar) |  |
| kl. 04:35 | den astronomiska gryningen börjar |  |
| kl. 04:47 | förmörkelsen som störst – fullmånen som djupast inne i jordens helskugga |  |
| kl. 04:51 | exakt fullmåne | |
| kl. 05:25 | fullmånen når helskuggans gräns (totaliteten slutar) |  |
| kl. 05:28 | den nautiska gryningen börjar |  |
| kl. 05:55 | 50% av månens diameter kvar i jordens helskugga |  |
| kl. 06:12 | den borgerliga gryningen börjar |  |
| kl. 06:28 | fullmånen lämnar jordens helskugga (den partiella förmörkelsen slutar) |  |
| kl. 06:42 | 70% av månens diameter är inne i halvskuggan – förmörkelsen syns inte längre |  |
| kl. 06:53 | Solen går upp (sedd från Norrköping) | |
| kl. 07:03 | fullmånen går ner (sedd från Norrköping) |  |
| kl. 07:24 | fullmånen lämnar jordens halvskugga (inte synlig med blotta ögat) |
Merkurius
Merkurius håller till i Jungfrun under hela månaden. Den blir stillastående den 17:e och rör sig därefter mot solens rörelse och står den 30:e i undre eller nedre konjunktion med solen (hitom solen). Vinkelavståndet till solen är som störst den 4:e med 27,1 grader och minskar därefter – först sakta, därefter ganska fort för att når ett minimum med 3 grader den 30.e.
Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta på den breddgraden du bor på. Rött betyder alltså att Merkurius förblir osynlig i hela landet.
Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) och Merkurius (ljusblå pilar) går ner denna månad. Merkurius går ner ca 10 minuter efter solen i början på månaden trots att den befinner sig nästan så långt ifrån solen som det bara kan gå. Efter den 10:e går den till och med ner tidigare än solen. Detta beror på att Merkurius befinner sig betydligt sydligare än solen och därmed drar en betydligt lägre bana över himlen – vilket i sin tur gör att den befinner sig mycket kortare över horisonten än solen.
Venus
Venus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse genom Kräftan. Vår inre grannplanet byter färdriktning den 5:e och fortsätter därefter åter åt samma håll som solen och når Lejonet den den 23:e. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 24 till 44 grader.
Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja och mörk grönt betyder mycket bra eller strålande. Det vill säga att man inte kan gå miste om Morgonstjärnan.
Grafiken visar Venus position på himlen mot öster vid den borgerliga gryningens början (ca 40 minuter före soluppgången – det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Venus står allt högre över horisonten och den går inte att missa – särskilt under andra halvan av september.
Samma som ovan fast denna gång med Venus faser. Morgonstjärnan visar liksom månen faser. Kom ihåg att Venusskivan är en bra bit förstorad – Venus faser syns i en bra kikare eller ett mindre teleskop. Till en början syns en rätt stor men tunn skära som under månadens lopp blir tjockare men också mindre i diameter – detta för att avståndet mellan jorden och Venus ökar.
Visibilitetsdiagrammet visar när Venus går upp (ljusblå pilar som pekar uppåt) och när solen går upp (röda pilar som pekar uppåt). Morgonstjärnan går upp tidigare och tidigare medan solen går upp allt senare. I början på månaden går Venus upp strax efter kl. 04 och solen vid 06-tiden. I slutet av månaden går morgonstjärnan upp kl. 02:45 och solen vid 07-tiden. Då strålar Venus i ca 4 timmar på morgonhimlen. Med bruna punkter har jag markerat tillfällen, då Venus lyser starkt, samtidigt som den står högt över horisonten på en ganska mörk himmel utan störande månsken. Det är då (ungefär 20:e till 26:e strax efter kl. 05) du kan testa om Venus ljus är tillräckligt stark för att föremål kastar en svag skugga. Testa t.ex. med en penna som du håller lodrätt på ett vit papper.
Grafiken visar himlen mot öster eller nordost på morgonen den 10:e kl. 04:15. Venus strålar inte särskilt högt över horisonten och månens smala skära hittar du direkt ovanför den – säkert en vacker vy! Planeten Mars hittar du en bit till vänster om dem.
Den animerade grafiken visar hur himlen ser ut på morgonen när solen befinner sig 9 grader under horisonten – lite drygt 1 timme före soluppgången. Du ser förändringar under månadens lopp och hur Venus, Mars och senare även Jupiter syns. Du kan följa Mars rörelse förbi Regulus.
Mars
Mars lämnar Kräftan den 5:e och fortsätter sin skenbara färd genom Lejonet. Vinkelavståndet till solen ökar bara sakta från 24 till 34 grader under månadens lopp. Att elongationen ökar så pass sakta beror på att både Mars och solen färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen.
Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns rätt dålig från stora delar av landet i början på månaden (i norr syns den inte alls). Förhållanden blir halvbra i hela landet under månadens lopp med början i södra Sverige. Halvbra betyder att det kan vara lite svårare för ovana observatörer att hitta vår röda grannplanet – medan det borde vara ganska enkelt för vana observatörer att hitta Mars.
Grafiken visar Mars position på himlen mot öster vid den nautiska gryningens början den 1:e, 10:e, 20:e och 30:e (ungefär 1 timme och 30 minuter före soluppgången). I början är Mars alldeles ensam men den får snart sällskap av Venus som dyker upp en bit till höger om vår röda grannplanet. I slutet på månaden får Mars ytterligare en ljus planet i sällskap. Det Är solsystemets största Planet som dyker upp snett nedanför till vänster om Mars. Med himlens ljusaste planeter vid sin sida ska det inte vara några svårigheter att även kunna hitta Mars.
Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) och Mars (ljusblå pilar) går upp denna månad. Mars går upp ungefär kl. 03:20. Eftersom soluppgångarna försenas så ökar differensen från nästan tre till fyra timmar under månadens lopp. I början på månaden kan du få syn på Mars ungefär vid kl. 04:30 ett kort tag – kanske behövs det kikare för att hitta den. I slutet på månaden synd Mars utan större problem i två timmar mellan kl. 04 och kl. 06.
Grafiken visar himlen mot öster eller nordost på morgonen den 10:e och 11:e vid kl. 04:40. Venus strålar till höger om Mars och månen står ena morgon ovanför morgonstjärnan och andra morgonen snett nedanför Mars. Säkert trevliga vyer, som är värda att kliva upp lite tidigare än vanligt…
Grafiken visar Mars rörelse relativ till Lejonets ljusaste stjärna Regulus i slutet på månaden. Regulus är något ljusare än Mars som i sin tur är något rödare. Som närmast varandra står båda på morgonen den 25:e. Då skiljer dem två bara 47 bågminuter eller 1 ½ måndiametrar.
Jupiter
Jupiter rör sig mot sydligare trakter genom Lejonet. Till en början befinner sig solsystemets största planet nästan 11 grader norr om himmelsekvatorn, i slutet drygt 8. Vinkelavståndet till solen ökar rätt snabbt från 4 till 27 grader under månadens lopp.
Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Till en början står Jupiter för nära solen och kommer således vara osynligt för blotta ögat. Men förhållanden förbättras snabbt och redan i slutet på månaden syns den bra från hela Sverige.
Grafiken visar Jupiters och Venus position på morgonhimlen mot öster och ostsydost vid den borgerliga gryningens början (ungefär 40 minuter före soluppgången). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Venus kan visa vägen till Jupiter. Solsystemets största planet befinner sig snett nedanför till vänster om morgonstjärnan. Jupiter är svagare än Venus och kommer allt högre upp över horisonten mot slutet av månaden.
Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp tidigare än solen. I början på månaden går gasjätten upp vid kl. 05:30 och i slutet strax efter kl. 04. Soluppgångarna sker under samma period allt senare. Någon gång runt den 10:e kan mer vana observatörer försöka att leta upp solsystemets största planet på morgonhimlen. Bästa tiden är då vid 05:30-tiden. Förhållanden blir snabb gynnsammare och redan i slutet på månaden syns gasjätten i drygt två timmar på morgonhimlen – ungefär från kl. 04:30 till kl. 06:30.
Grafiken visar himlen mot öster på morgonen den 12:e vid kl. 05:50. Det är tidpunkten då man med hjälp av en kikare ska kunna se månens tunna skära – vid bra förhållanden. Vid mycket bra förhållanden ska man därefter även kunna se den med blotta ögat – vilket jag är lite tveksamt till. Vid denna tidpunkt har planeten Mars redan bleknat i gryningsljuset. Den enda planeten som syns lätt är strålande Venus, som står en bra bit över horisonten. Ungefär i en 45-graders vinkel snett neråt till vänster kan vana observatörer även hitta Jupiter. Snett nedanför den finns månens tunna skära (se förstoring nedan).
Grafiken visar månskärans position i förhållande till Jupiter. Månen finns i en 45-graders vinkel snett till höger nedanför Jupiter. Månskärans storlek är skalenlig i förhållande till avståndet till Jupiter. Synfältet här är med 8 grader lite större än det man brukar ha i en bra kikare (oftast 5 grader). Du får alltså fokusera på Jupiter och röra kikaren och dess synfält sakta neråt åt höger.
Saturnus
Saturnus rör sig sakta sydvart genom Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 18 grader söder om himmelsekvatorn – och drar därmed en ganska låg bana över himlen. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 81 till 54 grader.
Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Ringplaneten syns inte med blotta ögat från landets norra och mellersta del. Även en bit längre söderut är förhållanden inte särskilt gynnsamma och det blir allt svårare att hitta ringplaneten. Bäst syns den från sydligaste Sverige i början på månaden. Kom ihåg att halvbra betyder att Saturnus hittas enkelt av vana observatör medan det kan vara svårare för nybörjare att hitta den. Det framgår tydligt att förhållanden är bättre ju längre söderut man befinner sig på grund av att Saturnus når högre upp över horisonten och att skymningen varar kortare och därmed himlen blir snabbare mörk efter solnedgången.
Grafiken visar Saturnus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Saturnus står inte så där jätte högt över horisonten mot sydväst och är rätt svårt att hitta.
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner vid 22-tiden i början på månaden och vid 20-tiden i slutet. Den blir synlig ungefär 50-60 minuter efter solnedgången och kan ses ungefär fram till 30 minuter innan den går ner. Detta betyder att ringplaneten kan ses vid 21-tiden för en kort stund i början på månaden och att det under månadens lopp blir allt svårare att hitta den.
Grafiken visar himlen mot sydväst på kvällen den 18:e och 19:e vid 20-tiden. Månens tjocka skära står en bit höger om Saturnus på kvällen den 18:e och en bit till vänster snett ovanför Saturnus den 19:e.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 11 augusti 2015.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Månförmörkelse och ”Superfullmåne” | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande
