På himlen i september 2014
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.
1–8 september: Månen rör sig från Vågen till Vattumannen och passerar därmed först djurkretsens sydligaste del innan den börjar avancera norrut. Månen är halv kommande den 2:e och tilltar vidare under perioden tills den är full belyst natten mellan den 8:e och 9:e – det är då fullmåne inträffar.
Övergången mellan det grå och det blå i hörnet till höger kan tolkas som horisonten i skymningen mot sydväst.
9–16 september: Månen är på väg norrut från Fiskarna till Oxen och avtar. Den 16:e är månen halv avtagande.
16–23 september: Månen rör sig från Oxen till Lejonet. Den befinner sig alltså först i djurkretsens nordligaste del och strävar därefter söderut. Den passerar Jupiter deb 20:e vilket kan observeras på morgonen. Den 23:e finns månens smala skära nära Venus men denna konjunktion blir osynlig för blotta ögat för att det krävs kikare för att kunna hitta och se månen.
Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot öster eller nordost i gryningsljuset.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det mer i slutet på månaden. Området är symmetrisk kring solens position den 23:e. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position rakt nedanför Lejonet. Se animationen nedan.
23–30 september: Månen strävar mot djurkretsens sydligaste trakter från Jungfrun till Ormbäraren. Den 24:e är det nymåne.Månens smala skära ska gå att se vid solnedgången den 26:e igen. Därefter passerar månen Saturnus som är osynlig för blotta ögat och den 29:e finns månens tjocka skära ovanför Mars som i sin tur troligen inte heller syns för blotta ögat.
Gränsen mellan det grå och det färgglada till höger om solen den 24 september (tjock gul prick) kan tolkas som horisonten mot öster eller nordost i gryningen. Området till vänster om solen kan tolkas som horisonten mot nordväst eller väster i skymningen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 24 september då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det ligga symmetrisk kring solens position i Lejonet (första gula pricken på den röda linjen till höger om solens position den 25:e), alltså en bra bit till höger om det inritade området (se animationen nedan).
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 30 september. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t. ex.. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.
Stjärnkarta i mitten av september när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten (Peg) högt i söder. Stjärnbilderna Fiskarna (Psc) och Vattumannen (Aqr) i närheten består av mestadels svaga stjärnor. De tillhör djurkretsen, alltså stjärnbilderna, som planeterna och solen färdas genom längs en tänkt linje – ekliptikan som markerats med röda prickar. Stenbocken (Cap) håller precis att försvinna i horisontdiset i sydväst. Mot sydost kan du försöka att hitta Valfisken (Cet) – en ganska stor stjärnbild. Ekliptikan fortsätter genom Väduren (Ari) som finns högt över horisonten mot sydost. Lägre mot öster syns Oxen (Tau) och i nordost har tvillingarna Castor och Pollux precis dykt upp över horisonten. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (UMa) intar sin lägsta position i norr nedanför Polstjärnan (dit den röda pilen pekar). I väster dominerar sommartriangeln. Det består av stjärnorna Deneb i Svanen, Vega i Lyran och Altair i Örnen. Cassiopeja eller himlens ”W” finns nästan rakt över ditt huvud.
Solen
Solen i stjärnbilden Lejonet rör sig söderut och når Jungfrun den 17 september. Den passerar himmelsekvatorn söderut den 23:e på tidiga morgonen och det är då höstdagjämning inträffar (kl. 04:29 svensk sommartid). Dagarna och nätterna är nu ungefär lika långa på hela jorden – men det stämmer bara ungefär. Eftersom solen inte är en punkt utan en skiva, så dröjer det någon minut tills solen har gått ned helt och hållet och på det viset bli dagarna lite längre. Dessutom har vi atmosfären som bryter solstrålarna (den så kallade refraktionen) som gör att dagarna blir ännu lite längre än de borde vara. Solen lyfts upp en bit vid horisonten och som följd syns solen fortfarande när den egentligen redan har gått ned.
Solens deklination ändras från drygt 8 grader norr om ekvatorn till ca 3 grader söder om den. Som följd hamnar den allt lägre över horisonten – i början på september når den nästan 40 grader upp på himlen, i slutet inte ens 30 grader. Solnedgångarna tidigareläggs från kl 20 till kl 18:30 och soluppgångarna förskjuts från strax före kl 06 till strax före kl 07.
Grafiken visar dagens längd i timmar för norra Europa den 15 september. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång (solens överkant avses).
Dagen är ungefär 12 timmar och 45 minuter lång i sydligaste Sverige och bara drygt en halv timme längre längst i norr.
Grafiken visar antal timmar med dagsljus för norra Europa den 15 september. Det är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt avser detta tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.
I sydligaste Sverige har man omkring 14 timmar med dagsljus medan man har fortfarande över 15 timmar i nordligaste Sverige.
Månen
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen slutar ca 90 minuter efter solnedgången (mellanblå punkter) och den astronomiska skymningen slutar ungefär 2 timmar 20 minuter efter att solen har gått ner. Nätterna runt den 9:e är rätt ljusa för att fullmånen numera drar ungefär samma bana på natten som solen på dagen. Månljuset stör observationer av ljussvaga objekt framför allt på kvällarna mellan den 3:e och 15:e och på morgonen från och med 6:e till och med 18:e. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 50 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen fram till den 10:e efter solnedgången och åter den 29:e och 30:e. Månen står för det mesta ganska lågt över horisonten.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen ungefär från den 5:e till och med den 17:e. Månen står tidvis halvhögt över horisonten – som högst står den runt den 11:e.
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen från och med den 9:e till den 23:e före soluppgången och månen står tidvis ganska högt över horisonten, särskilt kring den 15:e.
Merkurius
Merkurius strävar snabbt söderut genom Jungfrun. Den lilla planeten befinner sig först 1 grad norr om himmelsekvatorn och i slutet redan 15 grader söder om den. Vinkelavståndet till solen ökar från 20 till drygt 26 grader runt den 21:e då Merkurius står som längst bort från solen. Fram till slutet av månaden minskar vinkelavståndet något till 24 grader. Den lilla planetens ljusstyrka minskar från magnitud -0,2 till +0,3 under månadens lopp. Dess skenbara diameter ökar från 5 till 8 bågsekunder.
Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Kolla helt enkelt på den breddgraden du bor på. Denna månad finns det dock inte mycket att titta på – Merkurius är osynlig från norra Europa – allt är rött…
Merkurius går ner lite senare än solen. Trots att vinkelavståndet till solen ökar så går den ner allt tidigare, i slutet på månaden till och med före solen. Att det inte blir någon kvällsvisibilitet beror på att Merkurius står betydligt sydligare än solen i djurkretsen. Solsystemets innersta planet drar en lägre bana och står bara kortare tid över horisonten än solen. Detta gör att den går ner strax efter solnedgången den 21:e trots att den passerar ungefär 1 ½ timmar senare än solen i söder. Däremot bjuder Merkurius på en kvällsföreställning på södra halvklotet som vi nordbor bara kan drömma om.
Grafiken visar himlen från fiktiva Anti-Norrköping som ligger på samma breddgrad som Norrköping fast på södra halvklotet. Här synd Mars och Saturnus fortfarande mycket bra och även Merkurius befinner sig fortfarande drygt 10 grader över horisonten vid den nautiska skymningens slut. Till och med Spica syns direkt intill Merkurius och nära Mars ser du Antares – Skorpionens ljusaste stjärna.
Venus
Venus fortsätter sydvart genom Lejonet och når den 24:e Jungfrun. Vinkelavståndet till solen minskar från 14 till 7 grader. Morgonstjärnans skenbara diameter ligger på runt 10 bågsekunder. Venus ljusstyrka ligger kvar på magnitud -3,9.
Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Förhållanden är halvbra i stora delar av landet och de försämras till dåliga förhållanden i takt med att Venus kryper närmare solen.
Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går upp ungefär kl. 04:15 i början på månaden och två timmar senare i slutet. Eftersom även soluppgångarna försenas så förkortas observationstiden inte lika snabbt. Du kan se morgonstjärnan i ein timme mellan kl. 04:30 och 05:30 i början på månaden. I mitten av månaden kan du se den mellan kl. 05:30 och kl. 06. Därefter blir det allt svårare att hitta Venus – särskilt för mer ovana observatörer. Hur länge lyckas du hitta den?
Grafiken visar Venus position på himlen mot ostnordost eller öster ungefär 20-30 minuter före soluppgången (när solen befinner sig 3 grader under horisonten). Morgonstjärnan befinner sig inte speciellt högt över horisonten och den står allt närmare horisonten under månadens lopp.
Grafiken visar himlen mot öster på morgonen den 23:e kl. 06:15. Venus befinner sig lågt över horisonten i gryningsljuset och månens tunna skära finns en bit till höger om den. Det blir ingen lätt konstellation men en bra utmaning att hitta båda två med blotta ögat. En kikare kan vara bra till hands.
Mars
Mars rör sig söderut genom Vågen och passerar mellan den 13:e och 25:e Skorpionen. Därefter färdas den röda planeten mot ännu sydligare trakter genom Ormbäraren. Deklinationen (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) ändras från -19 ½ grader till -23 ½ grader. Därmed befinner sig vår röda grannplanet i slutet på månaden redan lika sydlig som solen kring vintersolstånd. Vinkelavståndet till solen minskar från 73 till 64 grader under månadens lopp. Mars ljusstyrka minskar från magnitud +0,6 till +0,8. Den lilla Marsskivans diameter minskar från ca 7 till ca 6 bågsekunder.
Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars är denna månad i princip osynlig från norra Europa. Från sydligaste Sverige syns den ganska dålig – det vill säga vana observatörer kan lyckas hitta den vid bra förhållanden och troligen bara med hjälp av kikaren.
Grafiken visar Mars och Saturnus position strax efter solnedgången (ca 20-30 minuter efter att solen har gått ner). Mars står då redan nära horisonten mot sydväst och Saturnus står inte så mycket högre heller. Vid denna tidpunkt är det fortfarande för ljust för att kunna se någon av dem. Lite senare har åtminstone Mars försvunnit i horisontdiset. Kanske lyckas någon hitta den med hjälp av kikare.
Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner i skymningen – vid kl. 21:15 i början på månaden och kl. 20 i slutet. I praktiken är Mars osynlig för blotta ögat. Det blir nog också ganska svårt även för mer vana observatörer att hitta den med hjälp av kikaren – men det kan vara så klart värt ett försök.
Grafiken visar Mars och månens position på kvällen den 29:e kl. 19:00. Mars står då en bit snett nedanför månen (strax nedanför symbolen för Mars) men vår röda grannplanet syns enbart med hjälp av kikaren.
Jupiter
Jupiter rör sig sakta söderut genom Kräftan. Vinkelavståndet till solen ökar från 28 till 52 grader under månadens lopp. Ljusstyrkan ökar något från magnitud -1,8 till -1,9 och Jupiters skenbara diameter ökar från 32 till nästan 34 bågsekunder.
Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. I takt med att Jupiter kommer längre ifrån solen så syns den allt bättre på himlen. Solsystemets största planet syns till en början bara halvbra från nordligaste Sverige men för övrigt är den bra synlig. Det antyds i söder i slutet på månaden att Jupiter snart kommer att synas mycket bra igen.
Grafiken visar Jupiters och Venus position på morgonhimlen mot öster eller sydost vid den borgerliga gryningens början – ca 40 minuter före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Medan Jupiter kommer allt högre upp på himlen, håller Venus på att bli osynlig för att den hamnar allt närmare solen.
Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp allt tidigare – i början på månaden strax före kl. 03 och redan vid 01:30 alldeles i slutet på månaden. I början kan du se Jupiter i ca 2 timmar och i slutet på månaden redan i 5 timmar.
Grafiken visar himlen mot öster på tidiga morgonen den 20:e och 21:e vid kl. 04:30. Jupiter står en bra bit över horisonten och den får sällskap av månens tunna skära. Den 20:e står månen som närmast Jupiter och morgonen därpå bildar den tillsammans med Regulus en fin triangel.
Saturnus
Saturnus rör sig sakta genom Vågen mot sydligare trakter. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 70 grader till 43 grader under månadens lopp. Saturnus ljusstyrka ligger runt magnitud +0,6 och dess skenbara diameter mäter ca 16 bågsekunder.
Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Saturnus syns till en början fortfarande men ganska dålig från sydligaste Sverige. Förhållanden försämras och vartefter blir den helt osynlig även där.
Grafiken visar Saturnus och Mars position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 40 minuter efter solnedgången). Saturnus står allt lägre över horisonten mot sydväst. Mars står ännu lägre över horisonten. Båda syns bara med hjälp av kikaren. Saturnus kan möjligen ses med blotta ögat alldeles i början på månaden.
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner strax efter kl. 21:30 i början på månaden och redan före kl. 20 i slutet. Ringplaneten syns möjligen strax före kl. 21 alldeles i början på månaden men det är troligen bara vana observatörer som fortfarande lyckas hitta den. En kikare kan vara bra till hands för att leta upp den.
Grafiken visar Saturnus och månens position på himlen på kvällen den 27:e och 28:e vid kl. 19:20 mot sydväst. Månen står ena dagen en bit till höger om ringplaneten och andra dagen en bit till vänster om den. Saturnus är osynlig för blotta ögat men kan letas upp med hjälp av kikare och månen.
Uranus
Uranus rör sig sakta retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Fiskarna. Planeten finns 5 till 6 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 143 till 173 grader under månadens lopp. Uranus ljusstyrka ligger runt magnitud +5,7 och dess skenbara diameter mäter ca 3,7 bågsekunder.
Uranus går upp strax efter solnedgången. Ungefär två timmar därefter kan du försöka att leta upp den. Bästa tiden är vid 03-tiden i början på månaden när Uranus passerar som högst i söder (ca 37 grader över horisonten). I slutet av månaden passerar den söder redan strax efter kl. 01. Det är då du kan försöka att hitta den även med blotta ögat förutsatt att du inte har några störande ljuskällor i närheten och att himlen verkligen en klar. Månens ljus stör tidvis mellan den 3:e och 18:e – på kvällen dock bara fram till den 15:e.
Neptunus
Neptunus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Vattumannen. Solsystemets numera yttersta planet befinner sig ca 10 grader söder om himmelsekvatorn. Neptunus stod mittemot solen (i opposition) i slutet på förra månaden. Nu minskar vinkelavståndet till solen snabbt från 178 till 148 grader. Neptunus ljusstyrka ligger runt magnitud +7,8 och dess skenbara diameter uppgår till runt 2,4 bågsekunder.
Neptunus finns över horisonten hela natten i början på månaden. I slutet på månaden drar sig solsystemets numera yttersta planet sakta tillbaka från morgonhimlen. Ungefär två timmar efter att solen har gått ner kan man försöka att leta upp den ljussvaga planeten med hjälp av en bra kikare eller ett mindre teleskop. Bästa tiden är dock när den passerar som högst i söder (mellan midnatt och kl. 01 i början på månaden och vid 23-tiden i slutet på månaden. Månens ljus stör ungefär mellan den 3:e och 15:e, på morgonen till och med den 17:e.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 15 augusti 2014.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus
