Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt vid det datumet som anges intill månen (alltså i en smal lodrätt remsa runt månen).

Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle det grå/svarta området vara ännu större.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.

1–8 oktober: Månen rör sig från Jungfrun söderut till Skytten. Månen är osynlig till en början och syns för först gången vid eller strax efter solnedgången den 3:e i närheten av Venus. Månen tilltar och passerar Saturnus den 6:e och Mars den 8:e.

9–17 oktober: Månen rör sig norrut från Skytten till Fiskarna och Valfisken. Månen tilltar och fullmånen inträffar på morgonen den 16:e.

16–24 oktober: Månen starta nästan full belyst i gränstrakten mellan Valfisken och Väduren och fortsätter genom djurkretsens norra del. I slutet av perioden siktar den åter sydvart mot Lejonet och avtar allt mer.

24–31 oktober: Månen rör sig från gränstrakten mellan Kräftan och Lejonet ner mot Vågen. Månen syns enbart på morgonen och månens skära blir allt smalare. Den passerar nära Jupiter den 28:e. Månen syns en sista gång den 29:e i gryningsljuset strax före soluppgången.

Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig.

Den animerade grafiken visar hur det ser ut mittemot solen. Det som syns mitt i grafiken passerar himlen i söder precis när solen står som lägst under horisonten i norr mitt i natten. Allt i vänster i grafiken syns bättre på efternatten och morgonen och allt till höger i grafiken syns bäst på kvällen och förnatten.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av månaden när det är som mörkast

Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten (mellan Peg och And) rätt högt mot sydväst. I väster dominerar Sommartriangeln med Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql) – men sistnämnda (Sommartriangelns södra spets) är på väg ner och håller snart på att försvinna i horisontdiset. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Karlavagnen (UMa) står rätt lågt i norr snett nedan för Polstjärnan. Cassiopeja eller himlens ”W” finns rakt över ditt huvud (i mitten av stjärnkartan). Den röda linjen föreställer ekliptikan. Ekliptikan är jordens omloppsbana projicerad på himlen. Längs den rör sig solen (skenbar) och i dess närhet hittar du planeterna. Ekliptikan sträcker sig genom 13 stjärnbilder varav tolv är de kända stjärntecken som används inom astrologin. I regel finns ungefär sex av ekliptikans stjärnbilder över horisonten. Vattumannen (Aqr) med sina mest svaga stjärnor nedanför Pegasus (Peg) håller på att försvinna i horisontdiset i sydväst. Stjärnbilderna Fiskarna (Psc) och Väduren (Ari) finns i söder och nedanför hittar Valfisken (Cet) – en rätt stor stjärnbild. Rätt högt över horisonten mot öster eller sydost hittar du Oxens stjärnbild (Tau) med Aldebaran – Oxens öga. Nedanför dyker Orion (Ori) upp och ovanför ser du Kusten (Aur). På himlen mot öster finns Tvillingarna (Gem) med de ljusa stjärnorna Castor och Pollux. Just i mitten av månaden lyser månen upp himlen en del. För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis Gem för det latinska uttrycket Gemini – vilket betyder Tvillingarna.

Åter till toppen

Solen

Solen rör sig sydvart genom stjärnbilden Jungfrun, där den befinner sig större delen av månaden. Först alldeles i slutet på månaden når den fram till Vågen. Det sydliga avståndet från himmelsekvatorn blir allt större. Till en början är deklinationen -3 grader, i slutet på oktober -14. Detta har som följd att solen hamnar allt lägre över horisonten när den passerar i söder.

I slutet av månaden kommer den bara 17 grader över horisonten vid lunchtid. Soluppgångarna ändras från strax före kl. 07 till strax efter kl. 07 och detta tack vare tidsomställningen i slutet på månaden. Däremot blir det mera drastiskt på kvällarna. Solnedgångarna tidigareläggs från kl. 18:30 till strax efter kl. 16 (!).

Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.

Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.

Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.

Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Åter till toppen

Skymning, gryning och månsken

Ibland är det viktigt att kunna bedöma om det är ljust eller mörkt ute, om månen lyser upp natthimlen eller inte. Det kan du ta reda på här.

Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Tidpunkterna för den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen har markerats med ljusblå/mellanblå/mörkblå punkter. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Mer om hur du tolkar diagrammet kan du få reda här.

Skymningen och gryningen varar olika länge beroende på årstid – det har du säkert lagt märke till. Speciellt på våren och hösten blir det mörkt ganska fort efter solnedgången medan det dröjer mycket längre på Sommaren och faktiskt lite längre även på vintern. Det hela beror på hur pass brant solen går ner vid horisonten – alltså vinkeln mellan solens dagliga bana på himlen och horisonten.

Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud för en månad åt gången. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången och är därmed som kortast precis som på våren. Den nautiska skymningen slutar ungefär 1 timmar och 30 minuter efter solnedgången. Den astronomiska skymningen slutar ca 2 timmar och 15 minuter efter att solen har gått ner. För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen varar särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett helt år.

Samma som ovan fastän för hela året 2016. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.

Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa under innevarande månad. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.

Åter till toppen

Månen

Månens faser
	Nymåne	01 oktober 2016 kl. 02:11
första visibilitet		02 oktober 2016 kl. 19:45 (kikare behövs)
	Första kvarteret	09 oktober 2016 kl. 06:33
	Fullmåne	16 oktober 2016 kl. 06:23
	Sista kvarteret	22 oktober 2016 kl. 21:14
sista visibilitet		29 oktober 2016 kl. 08:14
	Nymåne	30 oktober 2016 kl. 19:38

Månens extrema avstånd till jorden (avser jordens centrum)
fjärmast	406.095,6 km	04 oktober 2016 kl. 13:02
närmast	357.860,4 km	17 oktober 2016 kl. 01:36
fjärmast	406.661,3 km	31 oktober 2016 kl. 21:27

Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag till det anges nedanför månen. Till höger om denna uppgift nämns månens höjd över horisonten och till vänster stjärnbilden som månen befinner sig i. Det används av platsskäl de latinska förkortningarna – som t.ex. Gem för Gemini – Tvillingarna. Månen hamnar inte bara i de 12 kända djurkretstecken utan även i en del kanske mer udda stjärnbilder som t.ex. Sextanten (Sex), Orion (Ori) – men bara i dess allra nordligaste del), Ormbäraren (Oph) eller Valfisken (Cet). Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare för varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Diagrammet tar dessutom hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk. Så ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus. Däremot syns även månens tunna skära bra när himlen är mörk och då kan du dessutom se jordskenet på månen – jorden reflekterade ljus som lyser upp månens mörka del – liksom fullmånen lyser upp våra mörka nätter. Tiderna anges i svensk normaltid!

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.

Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.

Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.

Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…

Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

Åter till toppen

Merkurius

Merkurius lämnar Lejonet den 3:e och fortsätter sin skenbara färd sydvart genom Jungfrun. Den 29:e når den snabba planeten redan Vågen. Vinkelavståndet till solen minskar från nästan 18 grader till en halv grad den 27:e då solsystemets innersta planet befinner sig i övre konjunktion med solen (dvs. bortom solen). Elongationen ökar till nästan 3 grader fram till slutet av månaden. Den snabba planeten startar drygt 5 grader norr om himmelsekvatorn och befinner sig redan hela 15 grader söder om den i slutet av månaden.

Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta längs breddgraden du bor på. Som du ser så syns Merkurius i början på månaden halvbra eller dålig. Man ska komma ihåg att detta är en jämförelse med alla andra planeter och ljusa stjärnor. För Merkurius del är denna morgonvisibilitet riktigt bra för våra nordliga förhållanden. Skulle man bara jämföra alla Merkuriusvisibiliteter på våra latituder med varandra så skulle denna få 9 utav 10 möjliga poäng.

Grafiken visar himlen mot öster vid den borgerliga gryningens början – det är tidpunkterna som markerats med ljusblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan – ca 40 minuter före soluppgången. Merkurius syns som bäst i början på oktober och blir osynligt för blotta ögat någon gång mellan den 10:e och 15:e. Samtidigt så dyker Jupiter upp på morgonhimlen – någon gång runt den 10:e blir den synlig för blotta ögat. Som närmast står de den 11:e. Grafiken kan användas i större delen av landet.

Grafiken visar himlen mot öster när solen befinner sig 9 grader under horisonten – alltså ungefär 1 timme före soluppgången. Även denna grafik kan användas i större delen av landet. Det här visar också lite det dilemma som vi befinner oss i – för konjunktionen mellan Jupiter och Merkurius är tyvärr inte helt optimalt. Merkurius håller på att ta farväl på morgonhimlen och är svårt att hitta när båda möts och Jupiter håller just på att dyka upp på scenen och är också svårt att se när de stå som närmast varandra. När båda syns relativt bra på himlen syns antingen den ena eller den andre men inte båda ihop…

Visibilitetsdiagrammet visar när solen går upp (röda pilar) och när Merkurius går upp. Den solnära planeten går upp tidigare än solen fram till den 27:e. Alldeles i början går den solnära planeten upp strax efter kl. 05 – två timmar före solen. Vid 06-tiden står den rakt mot öster och det är då den också syns som bäst. Merkurius syns i ungefär 45 minuter – mellan kl. 05:30 fram till kl. 06:15. Sedan börjar den bleknar i gryningsljuset. Den 10:e går den lilla planeten upp först vid 06-tiden. Bästa tidpunkt för att leta upp den svår observerade planeten är då kring kl. 06:40. Efter den 10:e kan det vara bra att ha kikare med sig för det blir allt svårare att få syn på Merkurius med blotta ögat. Missa inte Jupiter i dess närhet kring den 11:e.

Grafiken visar himlen på morgonen den 10:e kl. 06:45 mot öster strax ovanför horisonten (4 grader över horisonten). Utsnittet motsvarar synfältet i en vanlig kikare. Merkurius befinner sig nästan rakt ovanför Jupiter – och det ryms ungefär 4 fullmånar mellan dem.

Grafiken visar himlen på morgonen den 11:e kl. 06:45 mot öster strax ovanför horisonten (4 grader över horisonten). Utsnittet motsvarar synfältet i en vanlig kikare. Merkurius befinner sig snett ovanför till vänster om Jupiter – och det ryms ungefär 2 fullmånar mellan dem.

Grafiken visar himlen på morgonen den 12:e kl. 06:45 mot öster strax ovanför horisonten (5 grader över horisonten). Utsnittet motsvarar synfältet i en vanlig kikare. Merkurius befinner sig snett till vänster om Jupiter – och det ryms ungefär 3 fullmånar mellan dem.

Åter till toppen

Venus

Venus fortsätter sin skenbara färd sydvart genom Vågen och passerar Skorpionen mellan den 17:e och 25:e. Därefter rör sig Venus genom Ormbäraren. Aftonstjärnan starta nästan 15 grader söder om himmelsekvatorn och befinner sig drygt 24 grader söder om den i slutet på månaden. Vinkelavståndet till solen ökar långsamt från 31 grader i början på månaden till nästan 38 grader i slutet.

Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Aftonstjärnan är osynlig från Norrland och även ganska svårt att upptäcka från Svealand och norra Götaland. Från södra Götaland blir det i alla fall lättare mot slutet av månaden att hitta aftonstjärnan strax efter solnedgången.

Grafiken visar himlen mot sydväst och sydsydväst strax efter solnedgången (ca 20 minuter efter att solen har gått ner). Venus står ganska lågt över horisonten och himlen är fortfarande mycket ljus. Så Venus är svårt att hitta – vana observatörer kan dock hitta den vid bra väderförhållanden även med blotta ögat – särskilt mot slutet av månaden förbättras förhållanden något – aftonstjärnan börjar sakta komma lite högre upp på himlen och hamnar samtidigt också allt längre ifrån solen.

Visibilitetsdiagrammet visar när solen går ner (röda pilar som pekar neråt) och när Venus går ner (ljusblå pilar som pekar neråt). Aftonstjärnan går ner ca 30 minuter efter solen i början på månaden och ungefär en timme efter solen i slutet.

Grafiken visar himlen mot sydväst på kvällen den 3:e och 4:e kl. 18:30. Himlen är fortfarande mycket ljus. Du har lite svårt att se något på bilden? Lika svårt kommer det att bli i verkligheten. Venus kan man hitta med hjälp av kikaren och med lite tur även med blotta ögat vid mycket bra förhållanden och en fri horisont. Månens tunna skära ska man kunna se med blotta ögat. Månens positioner har förtydligats med en ring runt månskäran. Venus befinner sig snett nedanför till vänster om månen den 3:e och en bra bit snett till höger nedanför månen den 4:e.

Åter till toppen

Mars

Mars rör sig genom Skytten under hela månaden. Mars befinner sig långt söderut på stjärnhimlen – nästan 26 grader söder om himmelsekvatorn. Men vår röda granne siktar sakta mot nordligare trakter i slutet på månaden då den ”enbart” befinner sig drygt 23 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar sakta från 84 till 75 grader. Mars fortsätter att bli ljussvagare men än så länge är den ljusare än Saturnus.

Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte från norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns halvbra från landets södra del och inte alls längre norrut men förhållanden förbättras något under månadens lopp. I slutet på månaden syns Mars även upp till mellersta Norrland.

Grafiken visar Mars position på himlen mot söder vid den borgerliga skymningens slut (ca 40 minuter efter solnedgången). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Mars börjar precis bli synlig i skymningsljuset. Mars hamnar lite högre över horisonten under månadens lopp.

Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) går ner och när Mars (ljusblå pilar) går ner denna månad. Mars går ner ungefär vid 21-tiden under hela månaden – eller kl. 20 alldeles i slutet av månaden när vi har gott över till vintertid (eller normaltid). Mars syns ungefär från 40 minuter efter att solen har gått ner fram till ungefär 40-50 minuter innan den går ner själv. Vår röda granne syns ungefär i en timme i början på månaden och i 2,5 timmar i slutet.

Grafiken visar himlen mot söder och sydsydväst på kvällen den 8:e kl. 19:30. Himlen är fortfarande rätt ljus men några stjärnor syns redan. Du kan inte missa månen som nästan är halv belyst och som befinner sig ovanför Mars.

Åter till toppen

Jupiter

Jupiter rör sig sakta söderut genom Jungfrun. Solsystemets största planet befinner sig nästan 1 grad söder om himmelsekvatorn i början på månaden och drygt 3 grader söder om den i slutet. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 4 till 28 grader under månadens lopp.

Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Jupiter är osynlig i början på månaden. Rund den 10:e börjar den dyka upp på morgonhimlen och redan i slutet på månaden syns den bra från hela landet.

Grafiken visar Jupiters position på himlen mot öster och sydost strax före soluppgången (ca 20 minuter innan solen går upp). Det är då Jupiter börjar bleknar i gryningsljuset. Till en början är det ganska svårt att får syn på gasjätten. Men i slutet på månaden syns Jupiter dock bra. Kom ihåg att även ta en titt på Merkurius i dess närhet runt den 11:e!

Visibilitetsdiagrammet visar när Jupiter går upp (ljusblå pilar) och när solen går upp (röda pilar). Gasjätten går upp strax efter kl. 06:30 i början på månaden och ungefär kl. 04:15 i slutet på månaden när vi har gått över till vintertid. Någon gång runt den 10:e kan erfarna observatörer börja hålla utkik efter Jupiter. Bästa tiden är vid kl. 06:45. Redan den 15:e syns Jupiter ganska bra – bästa tiden är då strax efter kl. 06:30. Den 20:e syns Jupiter redan drygt en timme på morgonen med blotta ögat.I slutet på månaden syns solsystemets största planet i drygt två timmar – ungefär från 15-20 minuter efter att den har gått upp fram till den bleknar i solljuset ca 30 minuter före soluppgången.

Grafiken visar Merkurius relativa rörelse förbi Jupiter mellan den 8:e och 14:e vid den borgerliga gryningens början. Som närmast varandra står de båda planeterna den 11:e.

Grafiken visar himlen mot öster och ostsydost på morgonen den 28:e kl. 06:00. Himlen börjar bli ljusare och du kan beskåda månens tunna skära snett ovanför Jupiter.

Samma som ovan, fast en timme senare – kl. 07:00 på morgonen den 28:e. Medan de flesta (nästan alla) stjärnor har bleknat i gryningsljuset, så syns ljusa Jupiter och månens tunna skära fortfarande en bra bit över horisonten. Månen har krupit lite närmare gasjätten.

Grafiken visar vyn den 28:e kl. 07:00 i en kikare. Månens diameter och avståndet till Jupiter är skalenlig. Båda ryms i synfältet av en vanlig kikare.

Grafiken visar vyn den 28:e kl. 12:23 i en kikare. Det är tidpunkten då båda befinner sig i konjunktion med varandra och det är också just då båda står som närmast varandra. Lyckas du hitta månen och Jupiter? Men ser upp för solen – observera från en plats där solen skyms – t.ex. bakom en husvägg med fri sikt åt sydsydväst. Båda objekt befinner sig 26 grader över horisonten. Månens diameter och avståndet till Jupiter är skalenlig.

Åter till toppen

Saturnus

Saturnus rör sig sakta genom Ormbäraren – ca 21 grader söder om himmelsekvatorn. Ringplaneten drar därmed en ganska låg bana över himlavalvet. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 64 till 36 grader under månadens lopp.

Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Från sydligaste Sverige är det till en början inte så svårt att hitta Saturnus – men även där blir den osynlig under månadens lopp. Från norra Götaland och norrut är den osynlig hela månaden.

Grafiken visar Saturnus position på himlen mot sydväst när solen befinner sig 9 grader under horisonten – ca 1 timme efter solnedgången. Ringplaneten står allt lägre över horisonten och blir allt svårare att hitta. Någon gång efter mitten av månaden kommer även mer vana observatörer att inte längre hitta den med blotta ögat.

Grafiken visar Venus och Saturnus position på himlen mot sydväst när solen befinner sig 6 grader under horisonten – ca 40 minuter efter solnedgången. I slutet på månaden passerar Venus nedanför Saturnus. Båda kan hittas med hjälp av en kikare, Venus troligen även med blotta ögat vid bra väderförhållanden.

Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner ungefär vid kl. 20:30 i början på månaden och ungefär kl. 17:30 i slutet när vi har gått över till vintertid. Den börjar dyka upp i skymningsljuset ungefär 45-60 minuter efter att solen har gått ner fram till ungefär en halv timme innan den går ner själv. Efter mitten av månaden blir det ganska svårt för de flesta att hitta ringplaneten överhuvudtaget.

Grafiken visar himlen mot sydväst på kvällen den 5:e och 6:e kl. 19:30. Himlen är fortfarande rätt ljus. Du kan inte missa månen – som ena kvällen befinner sig snett ovanför till höger om Saturnus och som andra kvällen står snett ovanför till vänster om ringplaneten.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 13 september 2016.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande