På himlen i juli 2014
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.
1–8 juli: Månen rör sig mot djurkretsens södra del från Lejonet ner till Vågen. Månen tilltar och kan ses lågt över horisonten i skymningen. Månen är halv tilltagande den 5:e på dagen och finns nära Mars samma kväll. Den 7:e finns månen vid Saturnus.
Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot väster i skymningen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som definitivt är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det för början av månaden. I slutet på månaden skulle det ligga betydligt längre åt vänster och det syns på sista kartan längre ner.
9–16 juli: Månen är på väg genom djurkretsens södra del mellan Skorpionen och Vattumannen. Den 12:e är det fullmåne. Eftersom det inträffar mitt på dagen, så har vi i praktiken tå nätter med fullmåne – natten till den 12:e och natten till den 13:e. Himlens ljusblå färg antyder att det inte blir mörkt på nätterna och många stjärnor syns egentligen inte med blotta ögat.
15–23 juli: Månen rör sig norrut till djurkretsens nordligaste del från Fiskarna till Oxen. Månen avtar och är den 19:e halv avtagande. Månen syns på morgonen och står i slutet av perioden ganska lågt över horisonten i gryningsljuset. Den 24:e finns månens smala skära nära Venus.
Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som mot öster eller nordost i gryningsljuset.
23–30 juli: Månen rör sig från djurkretsens norra del i Tvillingarna till sydligare trakter i Jungfrun. Natten mellan den 26:e och 27:e är det nymåne och jordens drabant är osynlig båda dessa dagar. Men även på morgonen den 25:e då den står nedanför Venus och på kvällen den 28:e kan det vara svårt att få syn på den.
Gränsen mellan det grå och det färgglada till höger om solen den 26 juli (tjock gul prick) kan tolkas som horisonten mot nordost i gryningen. Området till vänster om solen kan tolkas som horisonten mot nordväst i skymningen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 26 juli då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det ligga symmetrisk kring solens position i Tvillingarna (första gula pricken på den röda linjen till höger om solens position den 26:e), alltså en bra bit till höger om det inritade området (se animationen nedan).
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 juli. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t. ex.. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.
Stjärnkarta i mitten av juli när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Nätterna är fortfarande rätt så ljusa så att det bara syns ett antal stjärnor när det är som mörkast en bit efter midnatt. Det som dominerar mot söder är sommartriangeln. Den består av stjärnorna Deneb i Svanen, Vega i Lyran och Altar i Örnen. Mot väster syns Arcturus i Björnvaktaren. I Karlavagnen, som står halvhögt i nordväst, kan det fortfarande vara svårt att se den svagaste av vagnens stjärnor. Medan Karlavagnen är på väg ner, så är Cassiopeja eller himlens ”W” mittemot på andra sidan Polstjärnan på väg upp på himlen i nordost. Lågt mot nordnordost syns Capella, Kuskens ljusaste stjärna. Mot öster ser du Pegasuskvadraten.
Solen
Solen lämnar tvillingarna den 21 juli och fortsätter genom Kräftan. Deklinationen (avståndet från himmelsekvatorn) minskar från 23 grader till 18 grader. Den största ändringen i deklinationen sker dock först under andra julihalvan. Detta har förstås flera konsekvenser. Dagarna blir kortare, nätterna mörkare och solen kommer inte fullt lika högt över horisonten som i juni. Men juli är en månad där ändringarna inte är så påtagliga, i alla fall inte under månadens första hälft.
Sammanlagt går solen upp ca 45 minuter senare i slutet på månaden och den går ner 45 minuter tidigare. Därmed minskar dagens längd med ungefär 1 ½ timmar. Solen når också allt djupare under horisonten på nätterna, som till en början är fortfarande nästan lika ljusa som kring midsommar. Men i slutet på juli märks det att stjärnorna syns allt bättre mitt i natten. På morgonen den 26:e når solen för första gången åter 12 grader under horisonten och därmed slutar den nautiska skymningen åter igen. Den 5:e står jorden som längst bort från solen.
Månen
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 1 timme och 20 minuter efter solnedgången i början på månaden och ca 1 timme efter solnedgången i slutet på månaden (ljusblå punkter). Nätterna blir sakta något mörkare och på morgonen den 27:e hamnar solen för första gången mer än 12 grader under horisonten igen – den nautiska skymningen slutar igen. Månen, som under andra årstider brukar lysa upp himlen vissa nätter, passerar nu vid fullmåne enbart lågt över horisonten och nätterna är så pass ljusa att månens ljus inte bidrar med så mycket mer. Inte ens kring den 12:e vid fullmåne kommer det märkas någon skillnad – det skulle vara lika ljus även utan månen. Nätterna är fortfarande korta och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den borgerliga gryningen börjar (ljusblå punkter) och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 50 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 3:e och 15:e efter solnedgången. Månen står för det mesta ganska lågt över horisonten.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen ungefär mellan den 8:e och 20:e. Månen står för det mesta ganska lågt över horisonten – som högst blir det omkring 15 grader runt den 14:e.
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen från och med den 11:e till den 24:e före soluppgången och månen står mestadels inte särskilt högt över horisonten. Som högst står den ca 30 grader kring den 18:e.
Merkurius
Merkurius står stilla i Oxen alldeles i början på månaden. Därefter rör den sig åter åt samma håll som solen genom djurkretsen. Rörelsen sker dock till en början rätt långsamt. Den solnära planeten passerar Orions nordligaste del mellan den 10:e och 16:e och fortsätter sedan genom Tvillingarna. Alldeles i slutet på månaden når Merkurius redan fram till Kräftan. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 15 till 21 grader den 12:e då solsystemets innersta planet står som längst bort från solen (största västliga elongation).Därefter minskar vinkelavståndet ganska fort till bara 9 grader i slutet på månaden. Den lilla planetens ljusstyrka ökar från magnitud +2,5 till -1,5 under månadens lopp och dess skenbara diameter avtar från 11 till 5 bågsekunder.
Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Kolla helt enkelt på den breddgraden du bor på. Denna månad finns det dock inte mycket att titta på – Merkurius är osynlig från norra Europa – bortsett från några enstaka dagar i slutet på månaden då den möjligen syns ganska dålig från landets sydligaste del.
Merkurius står lågt över horisonten på en ljus himmel (grafiken gäller ca 20 minuter före soluppgången). Den finns snett nedanför till vänster om morgonstjärnan Venus och med lite tur lyckas du kanske även hitta den svår observerade planeten med hjälp av en kikare under sista juliveckan – men det blir inte enkelt.
Merkurius går upp tidigare än solen, dock som mest bara 1 ½ timmar före den. Det räcker dock inte för att Merkurius kan ses med blotta ögon i gryningsljuset för att gryningen varar alldeles för länge och solen inte längre står speciellt djupt under horisonten när Merkurius har kommit upp en bit över horisonten.
Venus
Venus rör sig genom djurkretsens norra del från Oxen till Tvillingarna varvid den kortvarigt passerar Orions nordligaste del (16:e till 18:e). Morgonstjärnan når sin största deklination med nästan +23 grader (största nordliga vinkelavståndet från himmelsekvatorn) kring den 23:e. Vinkelavståndet till solen minskar från 30 till 23 grader. Morgonstjärnans skenbara diameter minskar från 12 till 11 bågsekunder. Venus ljusstyrka avtar något från -3,9 till -3,8.
Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Du ser att förhållanden förbättras under månadens lopp och att de är bättre i söder än i norr. För det mesta syns Venus halvbra, i söder till och med bra i slutet på månaden.
Grafiken visar Venus position på himlen mot nordost vid den borgerliga gryningens början (1 – 1 ½ timmar före soluppgången). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan. Morgonstjärnan befinner sig till en början ganska lågt över horisonten men den står lite högre upp i slutet och syns då betydligt lättare.
Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går upp ca 1 ½ timmar före solen i början på månaden och ca 2 timmar i slutet. Morgonstjärnan kan ses i ungefär 45 minuter i början på juli och drygt 1 ½ timmar i slutet.
Grafiken visar himlen mot ostnordost på morgonen den 24:e och 25:e kl. 04:00. Månens skära finns den 24:e en bit till höger om Venus. Morgonen därpå står månens smala skära en bit nedanför morgonstjärnan. På morgonen den 24:e syns månen och Venus bäst redan vid 03:30-tiden. Den 25:e är det vid 04-tiden då det är bästa tidpunkten för att leta upp månens smala skära. Observationsmöjligheterna klassas som att det ska kunna gå att hitta månen vid bra väderförhållanden med blotta ögat. Jag rekommenderar ändå kikare för att hitta den.
Mars
Mars rör sig söderut genom Jungfrun och deklinationen avtar från -7 ½ grader till -13 ½ grader. Detta betyder att vår röda grannplanet befinner sig drygt 13 grader söder om himmelsekvatorn i slutet av månaden. Vinkelavståndet till solen minskar från 99 till 85 grader under månadens lopp. Mars ljusstyrka minskar från magnitud 0,0 till +0,4. Den lilla Marsskivans diameter minskar från 9 ½ till 8 bågsekunder.
Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja! Mars syns denna månad allt sämre från södra Sverige och inte alls från landets norra del. I slutet av månaden blir det ganska svårt att hitta Mars även från mellersta Götaland.
Grafiken visar Mars position vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (alltså ca 60-80 minuter efter solnedgången). Mars står allt lägre över horisonten mot sydväst eller västsydväst. Samtidigt avtar dess ljusstyrka vilket gör det i princip omöjligt att hitta Mars med blotta ögat i slutet på månaden.
Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner vid kl. 00:30 i början på månaden och redan före kl. 23 i slutet. Detta betyder att du kan se Mars i ca 45 minuter någon gång efter kl. 23 i början på månaden. Efter den 10:e blir det ganska svårt att hittar vår yttre granne med blotta ögat och efter den 20:e blir det säkert svårt även för mer vana observatörer att hitta den med hjälp av kikaren.
Grafiken visar Mars, månens och Spicas position på kvällen den 5:e kl. 23:20. Mars finns då snett ovanför till vänster om månen. Spica går nog precis att se med blotta ögat och Jungfruns ljusaste stjärna bildar en fin triangel tillsammans med Mars och månen.
Jupiter
Jupiter rör sig sakta söderut genom djurkretsen och lämnar Tvillingarna den 7:e och fortsätter vidare genom Kräftan. Vinkelavståndet till solen minskar från 18 till mindre än 1 grad den 24:e då solsystemets största planet står i konjunktion med solen på kvällen. Därefter ökar vinkelavståndet igen – till 5 grader i slutet på månaden. Ljusstyrkan ligger på magnitud -1,8 och Jupiters skenbara diameter mäter 31 till 32 bågsekunder.
Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Jupiter finns alldeles för nära solen i juli och förblir därmed osynlig för blotta ögat.
Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går ner en kort stund efter solnedgången och att den går ner allt tidigare. Den 25:e går båda ner samtidigt. Därefter går Jupiter upp tidigare än solen – men det handlar om mindre än en halvtimme fram till slutet av månaden. Facit: Jupiter är osynlig.
Saturnus
Saturnus står och stampar i Vågen. Den byter färdriktning den 21:e och rör sig därefter åter åt samma riktning som solen. Ringplaneten befinner sig nästan 15 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 128 grader till 98 grader under månadens lopp. Saturnus ljusstyrka minskar något från magnitud +0,4 till +0,5 och dess skenbara diameter minskar från 18 till 17 bågsekunder. Ringarnas öppning ligger på lite drygt 21 grader.
Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Saturnus syns halvbra från sydligaste Götaland och ganska dålig från norra Götaland och södra Svealand. Dessutom försämras förhållanden något under månadens lopp. Från norra Sverige syns ringplaneten inte alls.
Grafiken visar Saturnus och Mars position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 60-80 minuter efter solnedgången). Saturnus står allt lägre över horisonten mot sydväst medan Mars står ännu lägre till höger om ringplaneten. Eftersom Mars befinner sig närmare solen där himlen är lite ljusare så syns den ännu sämre eller senare i juli inte alls mer.
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner strax före kl. 02 i början på månaden och redan före midnatt i slutet. Ringplaneten syns i början på månaden i ungefär 2 timmar från kl. 23 och mellan kl. 22 och 23 i slutet.
Grafiken visar Saturnus och månens position på himlen sent på kvällen den 7:e. Månen står snett nedanför till höger om Saturnus.
Uranus
Uranus rör sig sakta norrut genom Fiskarna och planeten finns nästan 6 grader norr om himmelsekvatorn. Uranus färd blir allt långsammare och den 22:e blir den stillastående. Därefter rör den sig retrograd, dvs. mot solens rörelse – men detta märks knappast fram till slutet av månaden. Vinkelavståndet till solen ökar från 83 till 112 grader under månadens lopp. Uranus ljusstyrka ligger på magnitud +5,8 och dess skenbara diameter ligger runt 3,5 bågsekunder.
Uranus går upp vid kl. 00:30 i början på månaden och redan vid 22:30 i slutet. Himlen är dock till en början fortfarande för ljust för att kunna se den. Först ungefär efter mitten av månaden kan man hålla utkik efter den med en liten kikare. Bästa tiden är då vid 01-tiden. I slutet på månaden går det att leta upp Uranus ungefär från midnatt till kl. 03 på morgonen.
Neptunus
Neptunus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Vattumannen. Solsystemets numera yttersta planet befinner sig ca 9 ½ grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 122 till 152 grader under månadens lopp. Neptunus ljusstyrka ökar något till magnitud +7,8 och dess skenbara diameter uppgår till runt 2,3 bågsekunder.
Neptunus går upp vid midnatt i början på månaden och ungefär vid 22-tiden i slutet. Efter mitten av månaden kan man försöka leta upp Neptunus med hjälp av en bra kikare. Bästa tiden är vid 01-tiden. I slutet på månaden är den bästa tiden för att leta upp den ljusvaga planeten mellan kl. 01 och 02 men du kan starta dina försök redan någon gång efter kl. 23 fram till ungefär kl. 03 då himlen börjar bli för ljust.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 18 juni 2014.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus
