Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande

---

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

 

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder.

Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram. Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt vid det datumet som anges intill månen (alltså i en smal lodrätt remsa runt månen).

Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle det grå/svarta området vara ännu större.

Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.

Kartorna har gjorts större (900 pixlar i bredden i stället för 570 pixlar). Vintergatan finns nu med och månen har ersatts av 3D-renderad grafik.

1–8 januari: Månen rör sig från Vattumannen till Oxen och tilltar. Den passerar nära Venus den 2:e och nära Mars den 3:e.

9–16 januari: Månen rör sig från Oxen till Lejonet och är ganska full belyst under perioden och drar en hög bana på himlen.

17–24 januari: Månen rör sig söderut från Jungfrun till Ormbäraren och avtar. Den 19:e finns månen nära Jupiter och den 24:e nära Saturnus.

24–31 januari: Månen färdas från Ormbäraren till Fiskarna. Den 24:e hittar du månens tunna skära nära Saturnus på morgonhimlen och den 31:e passerar månens smala skära nära Venus och Mars på kvällshimlen.

Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig. Alla objekt till höger om solen syns på morgonen och de till vänster på kvällen. Du ser hur stjärnorna försvinner i skymningsljuset och hur de dyker upp i gryningen.

Den animerade grafiken visar hur det ser ut mittemot solen. Det som syns mitt i grafiken passerar himlen i söder precis när solen står som lägst under horisonten i norr mitt i natten. Allt i vänster i grafiken syns bättre på efternatten och morgonen och allt till höger i grafiken syns bäst på kvällen och förnatten.

Åter till toppen

---

Stjärnkarta i mitten av månaden mitt i natten

Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Stjärnkartan har fått ett ansiktslyft – hoppas jag i alla fall – den har blivit större, visar vintergatan och innehåller nu de svenska beteckningarna för stjärnbildernas namn. Längre ner finns numera ytterligare två stjärnkartor – en gäller på kvällen vid den astronomiska skymningens slut och den andra vid den astronomiska gryningens början – båda gäller i mitten av månaden.

Den rödprickade linjen är ekliptikan – solens skenbara bana framför stjärnhimlen. Ekliptikan går genom 13 stjärnbilder varav 12 stycken är kända som djurkretstecken. Det är jordens omloppsbana projicerad mot himlen. Längs ekliptikan brukar man hitta månen och planeterna. Den vitprickade linjen är himmelsekvatorn – det är jordens ekvator projicerad på himlen.
Men vi börjar med ett av de mest kända stjärnbilderna – Karlavagnen – som är en del av Stora Björnen. Du hittar den högt uppe på himlen mot öster och du får vrida kartan motsols med 90 grader. Handtaget pekar neråt mot horisonten. Följer du dess krökning så hamnar blicken på Björnvaktarens ljusaste stjärna Arcturus. Utifrån Karlavagnen hittar du också Polstjärnan som står rakt i norr. Den gula linjen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen. Om man ska hitta sig till rätta på stjärnhimlen så kan det vara en bra idé att fortsätta att utgå från Karlavagnen. Som de två andra gula linjerna antyder så kan du hitta en av djurkretsens stjärnbilder – Lejonet med dess ljusa stjärna Regulus mot sydost. Kräftan med sina svaga stjärnor är lite svårare att hitta och kanske ingenting för nybörjare. Högt över horisonten mot söder går det inte att missa tvillingparet Castor och Pollux i Tvillingarna. Följer vi ekliptikan mot solens skenbara rörelse genom djurkretsen så hittar vi Oxen med dess ljusa stjärna Aldebaran (Oxens ögat) och den kända stjärnhopen Sjustjärnorna (Sjusyskon eller Plejaderna). Nedanför Tvillingarna och Oxen hittar du ytterligare en välkänd stjärnbild: Orion. Himlens jägare befinner sig mot sydväst och dess skärp – de tre stjärnorna på rad – ligger ganska nära himmelsekvatorn. De tre pekar också mot Sirius – himlens ljusaste stjärna i stjärnbilden Stora Hunden. Sirius brukar blinka och byta färg i klara kalla vinternätter – en effekt som uppstår i vår atmosfär på grund av stora temperaturkontraster.

Planeter: Inga mitt i natten
Månen över horisonten mitt i natten: 5:e till 18:e – se även under rubrik månen

Åter till toppen

---

Solen

Även kartorna som visar solens och planeternas färd framför stjärnhimlen har fått ett nytt utseende för att man ska få lite mer rymdkänsla – bakgrunden är nu mörkare och vintergatan finns med.

Solen rör sig genom Skytten och når Stenbocken den 19:e. Den lämnar de allra sydligaste trakterna och når i slutet på månaden ca 6 grader högre upp på himlen än vid vintersolstånd. Jorden befinner sig närmast solen den 4 januari kl. 11.

Dagarna blir sakta längre och solnedgångarna försenas med ca 1 timme från strax efter kl. 15 till strax efter kl. 16. Däremot sker soluppgångarna bara 40 minuter tidigare i slutet på januari än i början (strax efter kl. 08 i stället för kvart i nio).

Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Du kan följa förändringen under månadens lopp.

Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Du kan följa förändringen under månadens lopp.

Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.

Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.

Här hittar du kartor för innevarande dag:
Kartor som visar dagens soluppgång och solens nedgång över norra Europa
Kartor som visar dagens månuppgång och månens nedgång över norra Europa
Kartor som visar dagens och nattens längd samt dagsljus i norra Europa
Kartor som visar dagen tidpunkter för gryningen och skymningen över norra Europa

Du hittar även tabeller för ett stort urval av platser runtom i Sverige med
Solens upp- och nedgångar för hela året
Månens upp- och nedgångar för hela året
Väderstreck för månens upp och nedgång för hela året
Vinkeln (azimut) för månens upp och nedgång för hela året
Tider för den borgerliga gryningen och skymningen för hela året
Tider för den nautiska gryningen och skymningen för hela året
Tider för den astronomiska gryningen och skymningen för hela året

Åter till toppen

---

Skymning, gryning och månsken

Ibland är det viktigt att kunna bedöma om det är ljust eller mörkt ute, om månen lyser upp natthimlen eller inte. Det kan du ta reda på här.

Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Tidpunkterna för den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen har markerats med ljusblå/mellanblå/mörkblå punkter. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Mer om hur du tolkar diagrammet kan du få reda här.

Skymningen och gryningen varar olika länge beroende på årstid – det har du säkert lagt märke till. Speciellt på våren och hösten blir det mörkt ganska fort efter solnedgången medan det dröjer mycket längre på Sommaren och faktiskt lite längre även på vintern. Det hela beror på hur pass brant solen går ner vid horisonten – alltså vinkeln mellan solens dagliga bana på himlen och horisonten.

Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud för en månad åt gången. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen/gryningen slutar/börjar ca 50 minuter/ 1 timme 45 minuter/ 2 timmar 30 minuter efter solnedgången/före soluppgången.

Samma som ovan fastän för hela året 2017. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.

Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa under innevarande månad. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.

Åter till toppen

 

---

Månen

2017-01-05  kl. 20:47  Första kvarteret
2017-01-12  kl. 12:34  Fullmåne 
2017-01-19  kl. 23:13  Sista kvarteret
2017-01-28  kl. 01:07  Nymåne

2017-01-10  kl. 07:01  363.242,3 km  närmast
2017-01-22  kl. 01:13  404.911,4 km  fjärmast

2017-01-26  kl. 07:38  sista visibilitet (hm 3,3°/ hs -4,7°)
2017-01-29  kl. 17:04  första visibilitet (hm 6,6°/hs -7,1°)

Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag till det anges nedanför månen. Till höger om denna uppgift nämns månens höjd över horisonten och till vänster stjärnbilden som månen befinner sig i. Det används av platsskäl de latinska förkortningarna – som t.ex. Gem för Gemini – Tvillingarna. Månen hamnar inte bara i de 12 kända djurkretstecken utan även i en del kanske mer udda stjärnbilder som t.ex. Sextanten (Sex), Orion (Ori) – men bara i dess allra nordligaste del), Ormbäraren (Oph) eller Valfisken (Cet). Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Nedanför bilderna ser du var månen kommer att gå upp eller ner – väderstreck och azimut i grader (N:-180°/180°, Ö:-90°, S:0°,V:90°). Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare för varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Diagrammet tar dessutom hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk. Så ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus. Däremot syns även månens tunna skära bra när himlen är mörk och då kan du dessutom se jordskenet på månen – jorden reflekterade ljus som lyser upp månens mörka del – liksom fullmånen lyser upp våra mörka nätter.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.

Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.

Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.

Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…

Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.

På kvällen den 9 januari 2017 passerar månen nära Aldebaran – Oxens ljusaste stjärna. Avståndet mellan dem ökar med tiden och som närmast varandra står de när himlen fortfarande är ljus.

Åter till toppen

---

Merkurius

Elongationen ökar från 8°V i början av månaden till 24,1° kring den 19/1 (i samband med den största västliga elongationen) och minskar till 21°V fram till slutet av månaden.
Ljuststyrkan ökar från mag +3,3 i början av månaden till -0,2 kring den 19/1 och avtar bara lite fram till slutet av månaden.
|+3,3 1/1|+0,9 6/1|+0,0 11/1|-0,2 16/1|-0,2 21/1|-0,2 26/1|-0,2 31/1|
Fasen ökar markant från 5% till 81%.
Skenbara diametern minskar från 10″ till 6″.
Skenbara rörelsen framför stjärnhimlen:
|Skytten|
|retrograd fram till den 8/1 kl. 11 – då stillastående, därefter prograd|
Deklinationen ligger nära -20° i början på månaden och avtar till -22,5° kring den 27/1 och ökar bara lite fram till slutet av månaden.

Merkurius skenbara bana framför stjärnhimlen denna månad.

Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta längs breddgraden du bor på. Som du ser så förblir Merkurius i princip osynlig denna månad. Bara från sydligaste Sverige finns en viss chans för att kunna se Merkurius vid bra förhållanden med blotta ögat.

Grafiken visar himlen mot sydost vid den borgerliga gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 45-50 minuter före soluppgången). Merkurius befinner sig ganska nära horisonten och himlen hinner bli alldeles för ljus innan Merkurius har kommit tillräckligt högt över horisonten.

Visibilitetsdiagrammet visar när solen går upp (röda pilar) och när Merkurius går upp (ljusblå pilar). Den solnära planeten går upp tidigare än solen – som mest ungefär 1 timme och 45 minuter runt den 10:e. Mellan den 10:e och 15:e finns det en viss chans för att kunna hitta den svår observerade planeten vid kl. 07:45 med hjälp av en kikare – men troligen inte med blotta ögat.

Grafiken visar himlen på morgonen den 13 januari kl. 07:40 mot sydost. Merkurius och Saturnus står lågt över horisonten och båda är svårt att hitta – troligen enbart med hjälp av kikaren.

På morgonen den 26 januari kl. 07:40 kan månens tunna skära hittas en sista gång. Månen ska vara lätt synlig för blotta ögat – men det kan ju alltid vara bra att ha med sig en kikare – för då kanske lyckas man hitta även Merkurius en bit till höger om månen.

Åter till toppen

---

Venus

Elongationen: I början på månaden ökar elongationen lite grann till 47,1° kring den 12/1 (i samband med den största östliga elongationen) och minskar till 46°Ö fram till slutet av månaden.
Ljuststyrkan ökar från mag -4,4 till -4,7.
Fasen minskar från 57% till 40%.
Skenbara diametern ökar märkbart från 22″ till 31″.
Skenbara rörelsen framför stjärnhimlen:
|Vattumannen|23/1|Fiskarna|
|prograd|
Deklinationen ökar från -14° till +1°.
Venus passerar himmelsekvatorn norrut den 30/1 kl. 09.

Venus skenbara bana framför stjärnhimlen denna månad.

Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja, mörk grönt – du kan inte missa den!

Grafiken visar himlen mot söder och sydväst lite drygt en timme efter solnedgången (när solen befinner sig 9 grader under horisonten). Venus hamnar allt högre upp på himlen under månadens lopp. Snett ovanför till vänster om den hittar du Mars, som är betydligt ljussvagare. Kärleksgudinnan och krigsplaneten närmar sig varandra. Som närmast varandra kommer de i början på februari.

Visibilitetsdiagrammet visar när solen går ner (röda pilar som pekar neråt) och när Venus går ner (ljusblå pilar som pekar neråt). Aftonstjärnan passerar söder ungefär vid 15-tiden och går ner  drygt 4 timmar efter solen i början på månaden och nästan 5 timmar efter den i slutet. Venus syns redan vid solnedgången mot söder i början på månaden. Ungefär vid 18-tiden står Venus mot sydväst på himlen. Extra markeringar har ritats in när Venus står tillräckligt högt på en mörk himmel utan månsken – det är då det ska vara möjligt att kunna se att Venusljuset är tillräckligt starkt för att saker och ting ska kunna kasta en skugga. Bästa tiden för att testa är ungefär mellan den 17:e och 27:e vid 18-tiden eller lite senare. Det krävs dock förstås att du inte har några störande ljuskällor i närheten.

Diagrammet visar Mars relativa rörelse i förhållande till Venus i januari och februari 2017 vid den nautiska skymningens slut. Utsnittet motsvarar 20 grader i diameter. Mars förblir alltid till vänster om Aftonstjärnan. Som närmast varandra står de i början på februari – och då är distansen fortfarande lite drygt 5 grader eller 11 måndiametrar.

Grafiken visar himlen mot sydväst på kvällen den 2:e kl. 18:00. Månens skära befinner sig snett ovanför till vänster om Venus. Mars hittar du en bit därifrån. Säkert en vacker vy!

På kvällen den 12:e får du ett utmärkt tillfälle för att kunna hitta Neptunus! Om du aldrig förr har försökt att leta upp solsystemets numera yttersta planet – så ska du ta vara på denna alldeles utmärkta chansen! Venus befinner sig bara 24′ eller 0,4° ifrån den ljussvaga planeten. För att se Neptunus krävs det en bra kikare.

 

Åter till toppen

---

Mars

Elongationen minskar från 59°Ö till 51°Ö.
Ljuststyrkan sjunker från mag +0,9 till +1,1.
Fasen ökar från 90% till 92%.
Skenbara diametern minskar lite grann från 6″ till 5″.
Skenbara rörelsen framför stjärnhimlen:
|Vattumannen|19/1|Fiskarna|
|prograd|
Deklinationen ökar från -9° till +1°.
Mars passerar himmelsekvatorn norrut den 29/1 kl. 13.

Mars skenbara bana framför stjärnhimlen denna månad.

Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte från norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns halvbra från hela landet – längst i söder syns den ganska bra – vilket betyder att vana observatörer hittar den lätt medan det kan vara lite svårare för ovana observatörer att identifiera Mars.

Grafiken visar Mars och Venus position på himlen mot sydsydväst och sydväst vid den nautiska skymningens slut (ca 1 timme och 45 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Mars når allt högre upp på himlen under månadens lopp. En bit snett nedanför till höger strålar ljusa Venus – som du inte kan gå miste om…

Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) går ner och när Mars (ljusblå pilar) går ner denna månad. Mars går ner strax efter kl. 21 i början på månaden och strax efter kl. 21:30 i slutet. Mars börjar bli synlig ungefär 45-60 minuter efter att solen har gått ner och den syns fram till ungefär 30 minuter innan den går ner själv.

Grafiken visar himlen mot sydsydväst på kvällen den 3:e kl. 18:00. På en mörk himmel kan du inte gå miste om Venus. Snett ovanför den till vänster hittar du månen som i sin tur står till vänster om Mars. En vacker vy som man inte får missa…

På kvällen den 1:e får du ett utmärkt tillfälle för att kunna hitta Neptunus! Om du aldrig förr har försökt att leta upp solsystemets numera yttersta planet – så ska du ta vara på denna alldeles utmärkta chansen! Mars befinner sig bara 18′ eller 0,3° ifrån den ljussvaga planeten. För att se Neptunus krävs det en bra kikare.

Åter till toppen

---

Jupiter

Elongationen ökar tydligt från 80°V till 109°V.
Ljuststyrkan ökar från mag -2,0 till -2,2.
Fasen blir minimal med 99,2% kring den 12/1.
Skenbara diametern ökar från 35″ till 39″.
Skenbara rörelsen framför stjärnhimlen:
|Jungfrun|
|prograd|
Deklinationen minskar lite grann från -7° till -8°.

Jupiter skenbara bana framför stjärnhimlen denna månad.

Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Jupiter syns bra eller mycket bra från hela landet.

Grafiken visar Jupiters position på himlen mot sydsydväst och sydväst vid den borgerliga gryningens början (ca 50 minuter innan solen går upp). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter är då sakta på väg ner.

Visibilitetsdiagrammet visar när Jupiter går upp (ljusblå pilar) och när solen går upp (röda pilar). Gasjätten går upp vid 01-tiden i början på månaden och ungefär kl. 23:30 i slutet. Solsystemets största planet syns ungefär från 15 minuter efter att den har gått upp fram tills den bleknar i dagsljuset ca 20 minuter före soluppgången. Som högst passerar den 24 grader över horisonten i söder vid kl. 06:30 i början på månaden och vid kl. 04:30 i slutet.

Grafiken visar himlen mot ostsydost och sydost på morgonen den 19:e kl. 02:00. Månen står ovanför ljusa Jupiter. Snett nedanför Jupiter syns Spica – Jungfruns ljusaste stjärna.

Åter till toppen

---

Saturnus

Elongationen ökar tydligt från 19°V till 48°V.
Ljuststyrkan ligger runt mag +0,5.
Skenbara diametern är runt 15″.
Skenbara rörelsen framför stjärnhimlen:
|Ormbäraren|
|prograd|
Deklination runt -22°.
Saturnusringarnas öppning ligger runt +26,7°.

Saturnus skenbara bana framför stjärnhimlen denna månad.

Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Saturnus är till en början osynlig. Från södra Götaland syns den halvbra i slutet på månaden medan den förblir osynlig från Norrland.

Grafiken visar Saturnus position på himlen mot sydost vid den nautiska gryningens början (ca 1 timme och 45 minuter innan solen går upp). Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Ringplaneten kommer allt högre upp över horisonten i slutet på månaden. Innan dess är det lättast att hitta Saturnus med hjälp av en kikare.

Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp tidigare än solen – i början på månaden ungefär kl. 07:15 och i slutet ungefär kl. 05:30. Använder man sig av kriterierna som Jean Meeus nämner i en av sina böcker, så äger den heliakiska uppgången rum kring den 5:e. Det är då Saturnus för första gången efter konjunktionen med solen når 3 grader över horisonten när solen befinner sig fortfarande 7 grader under horisonten. Detta är fallet ungefär kl. 07:40 – alltså 40 minuter efter att Saturnus har gått upp. Jag själv tror nog att detta är lite för tidigt – men man kan ju försöka. Det blir i alla fall lättare efter mitten av månaden och mot slutet av månaden ska man kunna hitta den med blotta ögat.

Grafiken visar himlen mot sydost och sydsydost på morgonen den 24:e kl. 06:45. Månens skära finns ovanför Saturnus och en bra bit till höger hittar du Antares – Skorpionens ljusaste stjärna.

Åter till toppen

---

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 13 december 2016.

---

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande