På himlen i december 2013
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | komet Ison | komet Lovejoy
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.
1–8 december: Månen rör sig genom djurkretsens sydligaste del från Skorpionen till Skytten och vidare norrut genom Stenbocken och Vattumannen. Den 1:e hittar du månens mycket smala skära nära Saturnus. Bästa tiden är strax efter kl. 07 för att se den. Dagen därpå är månen osynlig och natten till den 3:e är det nymåne. På kvällen den 3:e är månen fortfarande osynlig men redan den 4:e kan du se månens mycket smala skära vid 16-tiden. På kvällen den 5:e hittar du månen snett ovanför till höger om Venus. En vacker vy blir det säkert även kvällen därpå med både Venus och månens skära i sydväst i skymningen.
Övergången mellan det grå och det blå området kan tolkas som horisont i gryningsljuset mot sydost till höger om solen och som horisont i skymningsljuset mot sydväst till vänster om solen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 3 december då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 december. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.
9–16 december: Månen är på väg norrut genom djurkretsen från Fiskarna genom Väduren till Oxen. Den 9:e är det tilltagande halvmåne. Månen blir snabb rundare och syns vartefter större delen av natten.
17–23 december: Månen finns till en början i djurkretsens nordligaste del i stjärnbilderna Oxen och Tvillingarna. Den drar då en hög bana på natthimlen. Den 17:e är det fullmåne på förmiddagen. Så den egentliga fullmånenatten har vi natten till den 17:e. Natten mellan den 18:e och 19:e finns månen nära ljusa Jupiter. Månen avtar därefter allt mer och rör sig mot sydligare trakter genom Kräftan, Lejonet och även Sextanten.
24–30 december: Månen rör sig mot allt sydligare trakter från Lejonet genom Jungfrun och Vågen till Skorpionen. Månen avtar och syns på morgonhimlen. På Juldagen är månen halv avtagande. Den 29:e hittar du månens skära nära Saturnus. Månens mycket smala skära kan du hitta vid kl. 07:30 på morgonen den 30:e och med lite tur och bra förhållanden även vid 08-tiden den 31:e.
Övergången mellan det grå och det färgglada till vänster kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen.
Stjärnkarta i mitten av december när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten är Pegasuskvadraten redan på väg ner i väster. Den består egentligen av tre stjärnor som tillhör Pegasus (Peg) och den fjärde uppe till vänster ingår redan i stjärnbilden Andromeda (And). Fiskarna (Psc) intill Pegasus håller också att försvinna i horisontdiset. Nedanför Andromeda hittar du Triangeln (Tri) och Väduren (Ari) högt i sydväst. Följer vi den röda linjen (solens skenbara bana, ekliptikan) så ser vi Oxen (Tau) med stjärnhopen Plejaderna. Just mig mellan Aldebaran – Oxens öga och Elnath i gränstrakten mellan Kusken (Aur) och Plejaderna. Natten mellan den 15:e och 16:e hittar du månen just nära Aldebaran – Oxens öga. Du ser också Tvillingarna (Gem) med Castor och Pollux rätt högt över horisonten mot sydsydost. I dess närhet strålar Jupiter. Kräftan (Cnc) med sina svaga stjärnor är lite svårare att hitta och Lejonet (Leo) har precis kommit upp över horisontdiset i öster. Vinterns tecken finns också redan på himlen – den så kallade Vintersexkanten – som består av Capella i Kusken (Aur) rakt över ditt huvud, Pollux, Procyon i Lilla hunden (CMi), Sirius i Stora Hunden (CMa), Rigel i Orion (Ori) och Aldebaran. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns halvhögt över horisonten i nordost på väg upp och handtaget pekar mot horisonten. Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). I nordväst finns bara delar av Sommartriangeln kvar, nämligen Deneb i Svanen (Cyg) och Vega i Lyran (Lyr). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” finns högt på himlen i nordväst. För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så valde jag denna gång att använda de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CMi för det latinska uttrycket Canes Minor – vilket betyder Lilla hunden.
Solen
Solen fortsätter sin färd genom Ormbäraren och når den 18 december Skytten. Därmed håller den till i djurkretsens sydligaste del. Ekliptikans sydligaste punkt passerar solen mitt på kvällen den 21 december, som är samtidigt årets kortaste dag. Det är då vintersolstånd inträffar.
Soluppgångarna försenas med runt en halv timme under månaden till ca kl 08:45 i sista decemberveckan. På grund av att solen passerar allt senare i söder, så vänder det på morgonen först den 28 december. På kvällen vänder det redan 16:e. Vid mitten av månaden går solen ner vid 15 tiden, ca 10 minuter tidigare än i början och slutet på december.
Månen
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 50 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen slutar ca 110 minuter efter solnedgången (mellanblå punkter) och den astronomiska skymningen slutar ungefär 2 timmar 40 minuter efter att solen har gått ner. Vid fullmåne runt den 17:e är nätterna ljusa och månen drar en hög bana på himlen på natten – ungefär samma bana som solen drar på dagen nära sommarsolståndet. Månljuset stör observationer av ljussvaga objekt framför allt på kvällarna mellan den 7:e och 21:e och på morgonen från och med 13:e till och med 27:e. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 11 och drygt 50 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Vid nymåne den 3:e drar månen ungefär samma bana på himlen som solen. Den drar med andra ord en rätt låg bana över horisonten. Under fullmånenatten den 17:e drar månen ungefär samma bana som solen någon vecka före eller efter sommarsolståndet.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 4:e och 16:e ett tag efter solnedgången och den står för det mesta lågt eller halvhögt över horisonten.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen från och med den 09:e fram till den 24:e. Månen befinner sig tidvis rätt högt över horisonten, särskilt kring den 16:e.
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen den 1:e och från och med den 17:e fram till årsskiftet ett tag före soluppgången. Månen står för det mesta lågt eller halvhögt över horisonten, högst kring den 25:e.
Merkurius
Merkurius rusar genom djurkretsen och passerar ett antal stjärnbilder under månadens lopp. Den snabba planeten lämnar Vågen den 6:e, passerar Skorpionen till den 10:e och finns i Ormbäraren fram till den 22 december. Därefter fortsätter solsystemets innersta planet genom Skytten. Merkurius hamnar allt sydligare, i slutet på månaden nästan 25 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet krymper från 15 grader till mindre än 2 grader den 29:e då Merkurius står i övre konjunktion med solen (bortom solen). Fram till årsskiftet ökar elongationen (vinkelavståndet till solen) bara något. Den lilla planetens ljusstyrka ökar från magnitud -0.6 till -1.3. Den lilla planetens skenbara diameter ligger runt 5 bågsekunder och Merkurius är efterhand nästan hel belyst.
Grafiken visar Merkurius och Saturnus position vid den borgerliga gryningens början alldeles i början på månaden. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedanför (ca 50 minuter före soluppgången). Det är ungefär då Merkurius börjar blekna i gryningsljuset.
Visibilitetsdiagrammet visar att Merkurius går upp allt senare. I början på månaden går den upp en stund före kl. 07, den 23:e går den lilla planeten upp först efter solen. Möjligen kan du lyckas se Merkurius med blotta ögat alldeles i början på månaden vid kl. 07:30 eller strax innan dess. Troligen kommer du dock att behöva kikare för att kunna hitta den. Efter den 3:e kommer även mer vana observatörer att få det svårt att hitta solsystemets innersta planet.
Venus
Venus håller till i stjärnbilden Skytten under hela månaden. Den rör sig allt mer sakta och blir den 20:e stillastående. Därefter rör sig Aftonstjärnan mot solens rörelse genom djurkretsen. Detta gör att vinkelavståndet till solen minskar drastiskt från nästan 43 grader i början på månaden till bara 17 grader i slutet. Det positiva är att den hamnar runt 6 grader nordligare under månadens lopp. Venusskivan visar en skära, som snabb blir smalare och Venusskivans diameter ökar samtidigt från 37 till 60 bågsekunder. Det är i slutet på månaden då du kan testa dina ögon. Lyckas du se att Venus inte är en punkt på himlen – utan en smal banan? Tydligen ska redan Mayafolket ha vittnat om detta fenomen. Aftonstjärnan lyser med magnitud -4.8 i början på månaden och den lyser som klarast den 6:e med magnitud -4.9. Strålande Venus blir därefter sakta något ljussvagare. I slutet på månaden minskar ljusstyrkan lite snabbare – till magnitud -4.4.
Grafiken visar Venus position vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan – alltså ca 50 minuter efter att solen har gått ner. Aftonstjärnan befinner sig ganska lågt över horisonten. Ändå nå vår inre grannplanet slutligen med ynka 8 grader sin högsta höjd över horisonten vid den borgerliga skymningens slut. Det är det högsta värdet för hela året. Så har du inte hunnit se aftonstjärnan i år så gäller det att passa på nu – annars får du vänta i ett år till!
Samma som ovan fastän med Venusskivans faser som du kan se i en bra kikare eller i ett mindre teleskop.
Visibilitetsdiagrammet visar att solen går ner strax efter kl. 15 och att det vänder på kvällen redan runt den 16:e. Venus går ner strax före kl. 18 fram till mitten av månaden. Därefter går den ner allt tidigare, på Nyårsafton redan strax efter kl. 17. Som längst och bäst syns Venus runt den 10:e – och då i runt 2 ½ timmar. Venus dyker upp himlen redan vid eller strax före soluppgången och kan ses fram till den nästan har gått ner.
Grafiken visar himlen mot sydsydväst på kvällen den 4:e kl. 16. Månens mycket smala skära hittar du en bra bit till höger om Venus.
Grafiken visar himlen mot sydsydväst på kvällen den 5:e kl. 16.30. Månens smala skära står snett ovanför till höger om Venus. Fram med kameran!
Grafiken visar himlen mot sydsydväst på kvällen den 6:e kl. 17. Månens skära befinner sig en bra bit ovanför till vänster om Aftonstjärnan – säkert en vacker vy!
Mars
Mars rör sig sydvart genom Jungfrun. Vår röda granne passerar himmelsekvatorn sydvart den 17:e. Vinkelavståndet till solen ökar nu allt snabbare. Elongationen ökar från 72 till 89 grader under månadens lopp. Mars ljusstyrka ökar från magnitud +1.2 till +0.8 och den lilla Marsskivan ökar till nästan 7 bågsekunder i diameter.
Grafiken visar Mars och Saturnus position vid den nautiska gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (alltså nästan 2 timmar före soluppgången). Mars hittar du rätt högt i söder medan Saturnus är på väg upp i sydost.
Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går upp strax efter midnatt och dess uppgångar sker bara lite tidigare i slutet på månaden. Den röda planeten kan ses ungefär från 30 minuter efter att den har gått upp tills dess att den borgerliga gryningen börjar. I början på månaden passerar Mars 34 grader över horisonten i söder vid 07-tiden, i slutet på månaden 29 grader vid 06-tiden.
Grafiken visar halvmånen nedanför Mars på annandag jul på morgonen vid 05-tiden. Båda bildar en långdragen triangel med Spica, Jungfruns ljusaste stjärna. Saturnus har precis gått upp i sydost och finns nästan rakt nedanför den ljusa stjärnan Arcturus i Björnvaktaren.
Jupiter
Jupiter rör sig retrograd (dvs. mot solens rörelse) genom Tvillingarna. Vinkelavståndet till solen (elongationen) fortsätter att öka snabbt från 139 till 174 grader. Därmed står Jupiter nästan mittemot solen i slutet på månaden. Gasjättens ljusstyrka ökar något från magnitud -2.6 till -2.7 och dess skenbara diameter ökar från 45 till 47 bågsekunder.
Grafiken visar Jupiter position på kvällshimlen, kl. 18:30 i början på månaden och kl. 16:30 i slutet. Solsystemets största planet har då precis gått upp över horisonten i nordost och den bildar en fin triangel med tvillingparet Castor och Pollux.
Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp allt tidigare i nordost – strax för kl. 18 i början på månaden och ca kl. 15:30 i slutet på månaden. Bortsett från tidiga kvällen i början på månaden kan solsystemets största planet observeras under hela natten. Den bleknar i väster eller nordväst först vid soluppgången. Den drar en hög bana på himlen – precis som solen på sommaren. Jupiter passerar som högst 54 grader i söder mellan kl. 02 och 03 i början på månaden och strax efter midnatt 03 i slutet.
På kvällen den 18:e och 19:e kan du se månen nära Jupiter. På kvällen den 18:e befinner sig månen nästan i rak linje med Jupiter och Pollux och på kvällen därpå bildar alla tre en vacker triangel.Det blir säkert ett bra tillfälle för att ta kort på denna fina konstellation eller bara njuta!
Saturnus
Saturnus färdas allt längre söderut genom Vågen. Ringplaneten befinner sig drygt 15 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 22 till 50 grader under månadens lopp. Saturnus ljusstyrka ligger omkring magnitud +0.6 och dess skenbara diameter mäter runt 15 till 16 bågsekunder.
Grafiken visar Saturnus position på himlen mot sydost vid den nautiska gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (nästan 2 timma före soluppgången).
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp allt tidigare – vid 06-tiden i början på månaden och ca kl. 04:15 i slutet. Alldeles i början på månaden kan man se den i drygt en halvtimme kring kl. 07. Därefter förbättras förhållanden snabbt och redan i slutet på månaden syns ringplaneten i drygt tre timmar på morgonhimlen (mellan kl. 05 och 08).
Grafiken visar Saturnus och månskäran kl. 07 den 1 december. Saturnus syns snett till vänster om månens skära. Merkurius håller på att gå upp snett nedanför Saturnus och månen.
Grafiken visar Merkurius, Saturnus och månskäran kl. 07:30 den 1 december. Saturnus håller på att blekna snett till vänster om månens skära. Merkurius har däremot kommit upp ur diset närmast horisonten och bleknar samtidigt i gryningen. En kikare kan vara bra till hands.
Grafiken visar månens skära nära Saturnus på morgonen den 29 december kl. 06:30. Saturnus står nästan i linje med två stjärnor i Vågen – Alfa och Gamma.
Uranus
Uranus står och stampar i Fiskarna i gränstrakten till Valfisken. Uranus avslutar sin skenbara färd mot solens rörelse genom djurkretsen den 18:e. Därefter går det åter åt rätt håll – men mycket sakta till en början. Detta betyder samtidigt att oppositionsperioden är över. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 120 till 88 grader. Uranus ljusstyrka ligger på magnitud +5.8 och dess skenbara diameter ligger runt 3.6 bågsekunder.
Uranus kan observeras bäst på kvällarna när den passerar som högst 34 grader över horisonten i söder. Detta sker mellan kl. 19 och 20 i början på månaden och strax före kl. 18 i slutet på månaden – det är då den astronomiska skymningen slutar. Månens ljus stör främst mellan den 8:e och 19:e. Möjligen hinner du ser Uranus redan med blotta ögat – men i alla fall med hjälp av en liten kikare ska det inte vara några större problem att kunna hitta den. Uranus går ner vid 02-tiden i början på månaden och strax efter midnatt i slutet. Drygt en timme tidigare blir Uranus osynlig i horisontdiset.
Neptunus
Neptunus rör sig sakta norrut genom Vattumannen – ca 11 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet mellan solsystemets numera yttersta planet och solen minskar från 84 till 53 grader. Neptunus ljusstyrka ligger på magnitud +7.9 och dess skenbara diameter ligger runt 2.3 bågsekunder.
Solsystemets numera yttersta planet syns bäst vid 18-tiden under hela månaden. I början finns den då ca 20 grader över horisonten mot söder men under månadens lopp står den allt lägre över horisonten mot sydväst om du fortsätter att observera vid exakt samma klockslag. Neptunus går ner allt tidigare, ungefär vid kl. 22:30 i början på månaden och redan kl. 20:30 i slutet på månaden. Men Neptunus försvinner redan ett bra tag innan dess i horisontdiset. Månljuset blir störande framför allt på kvällarna mellan den 8:e och 18:e. För att kunna se Neptunus krävs det en bra kikare, eller hellre ett litet teleskop.
Komet Ison
Komet Ison är i skrivande stund (i mitten av november) ett av himlens största frågetecken. Kommer kometen överhuvudtaget att finnas kvar efter sin nära passage förbi solen? Om vi utgår ifrån att den gör det, så kan det gå som jag skriver här. Komet Ison rör sig snabbt norrut genom stjärnbilderna Ormen, Herkules och Norra kronan. Elongationen (vinkelavståndet till solen) ökar snabbt från 8 till 96 grader. Isons ljusstyrka väntas falla från ungefär 1:a magnitud till 6:e magnitud. Kom ihåg att prognoser på kometernas ljusstyrka alltid får tas med en nypa salt. Det kan gå som prognostiserad – men prognosen kan också går helt åt skogen.
Grafiken visar komet Isons position på morgonhimlen i början på december när solen befinner sig 3 grader under horisonten, ca 30 minuter före soluppgång. Kom ihåg att det är osäkert om kometen kommer att finnas kvar efter passagen närmast solen. Om den finns kvar och den mot all förmodan skulle bli mycket ljust – så kan det bli en fantastisk upplevelse!
Grafiken visar komet Isons position på morgonhimlen vid den nautiska gryningens början, nästan 2 timmar före soluppgången. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Komet Ison står snabbt högre över horisonten med varje morgon som går.
Visibilitetsdiagrammet för komet Ison visar att kometen går upp allt tidigare och att den vartefter finns över horisonten dygnet runt. Om kometen skulle bli ganska ljust, så kan man kanske se den redan i början på månaden. Är den svagare så kan man letar upp den från ungefär 10:e. Finns den inte kvar kan du hoppa över till nästa komet…
Grafiken visar komet Isons position på kvällshimlen vid den nautiska skymningens slut, nästan 2 timmar efter att solen har gått ner. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Troligen efter mitten av månaden syns kometen även på kvällshimlen – om den nu verkligen finns kvar…
Visibilitetsdiagrammet för komet Ison visar att den går ner allt senare och att den slutligen befinner sig över horisonten dygnet runt. Det är svårt att bedöma när kometen kan observeras även på kvällshimlen. Blir den verkligen ganska ljust, så kan man kanske hålla utkik efter den redan från och med 10:e och då kring kl. 16:30. Är den svagare så blir det nog inte förrän runt den 20:e. …och finns den inte kvar så får vi hålla utkik efter nästa komet – och som tur finns det ju åtminstone en till!
Komet Lovejoy
Komet Lovejoy upptäcktes så sent som i början på september i år. Den kan bli rätt ljus för en ”vanlig” komet. Lovejoy når förmodligen 6:e magnitud i slutet på december och blir därmed förhoppningsvis ett enkelt objekt för en bra kikare. I december rör sig kometen från Björnvaktarens norra del till Norra kronan och vidare genom Herkules.
Grafiken visar komet Lovejoys position på kvällshimlen vid den nautiska skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 2 timmar efter solen har gått ner). Kometen befinner sig rätt högt på himlen mot väster eller nordväst men står allt lägre över horisonten i slutet på månaden.
Visibilitetsdiagrammet visar att komet Lovejoy kan observeras bäst vid 18-tiden på kvällen. Till en början har man några timmar på sig, i slutet på månaden är det kanske en timme kvar för observationer.
Grafiken visar komet Lovejoys position på morgonhimlen vid den nautiska gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 2 timmar innan solen går upp). Kometen befinner sig ganska högt på himlen mot öster eller sydost.
Visibilitetsdiagrammet visar att komet Lovejoy kan observeras på morgonhimlen under hela månaden. Bästa tiden är mellan kl. 05 och 06. I början på månaden har man dock betydligt fler timmar på sig att kunna leta upp kometen. I slutet krymper tidsintervallet till omkring två timmar.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 15 november 2013.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | komet Ison | komet Lovejoy
