På himlen i augusti 2016
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt vid det datumet som anges intill månen (alltså i en smal lodrätt remsa runt månen).
Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle det grå/svarta området vara ännu större.
Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.
1–8 augusti: Månen rör sig från Tvillingarna söderut till Jungfrun. Alldeles i början avtar månen. Sent på kvällen den 2:e är det nymåne och därefter tilltar månen igen. Den syns i skymningen från och med 5:e då den befinner sig i närheten av Jupiter – som i sin tur troligen bara kan ses med kikare. Kvällen innan står månen nära Venus – det är tveksamt om månens tunna skära ens kan hittas med hjälp av en kikare.
9–17 augusti: Månen rör sig genom djurkretsens södra del från Jungfrun till Stenbocken. Månen tilltar och passerar Mars på kvällen den 11:e och Saturnus på kvällen den 12:e.
17–24 augusti: Månen starta full belyst i Stenbocken och Vattumannen och rör sig därefter upp mot Väduren varvid den avtar.
24–31 augusti: Månen rör sig genom djurkretsens norra del från Väduren till Lejonet och avtar. Den syns på morgonhimlen.
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig.
Den animerade grafiken visar hur det ser ut mittemot solen. Det som syns mitt i grafiken passerar himlen i söder precis när solen står som lägst under horisonten i norr mitt i natten. Allt i vänster i grafiken syns bättre på efternatten och morgonen och allt till höger i grafiken syns bäst på kvällen och förnatten.
Stjärnkarta i mitten av månaden när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Nätterna blir allt mörkare och strax efter mitten av månaden blir det åter igen riktigt mörkt mitt i natten. Därmed dyker allt fler stjärnor upp på himlen. Det som dominerar mot sydväst är Sommartriangeln. Den består av stjärnorna Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql). Karlavagnen (UMa) hittar du mot norr. Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” finns nästan mittemot på andra sidan Polstjärnan högt på himlen mot öster. Lågt mot nordnordost syns Capella, Kuskens (Aur) ljusaste stjärna. Mot sydost hittar du Pegasuskvadraten (Peg).
För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig används de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis Psc för det latinska uttrycket Pisces – vilket betyder Fiskarna.
Solen
Solen som befinner sig mitt i stjärnbilden Kräftan i början på månaden färdas nu allt snabbare söderut. Den når Lejonet den 10 augusti. I slutet på månaden står solen bara 8 ½ grader norr om ekvatorn, vilket är 10 grader sydligare än i början på månaden. Detta märks tydligt på både att banan över himlavalvet blir allt lägre och att dagarna blir kortare i allt snabbare takt.
Till en början når solen drygt 49 grader över horisonten men vid månadsskiftet augusti/september blir det bara 40 grader. Solnedgångarna sker allt tidigare – ca kl. 21:15 i början på månaden och redan kl. 20:00 i slutet. Soluppgångarna försenas från kvart i fem till strax före kl. 06. Därmed minskar dagens längd med nästan 2 ½ timmar.
Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.
Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.
Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.
Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.
Skymning, gryning och månsken
Ibland är det viktigt att kunna bedöma om det är ljust eller mörkt ute, om månen lyser upp natthimlen eller inte. Det kan du ta reda på här.
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Tidpunkterna för den borgerliga/nautiska/astronomiska skymningen har markerats med ljusblå/mellanblå/mörkblå punkter. Man ser också vilka nätter som är helt mörka och vilka nätter som lyses upp av månen. Mest påtagligt blir det förstås vid fullmåne. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonen – när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar. Månens faser har ritats in för varannan dag just vid tidpunkten då den passerar i söder. Dagarna däremellan anges istället höjden över horisonten när den passerar som högst i söder.
Mer om hur du tolkar diagrammet kan du få reda här.
Skymningen och gryningen varar olika länge beroende på årstid – det har du säkert lagt märke till. Speciellt på våren och hösten blir det mörkt ganska fort efter solnedgången medan det dröjer mycket längre på Sommaren och faktiskt lite längre även på vintern. Det hela beror på hur pass brant solen går ner vid horisonten – alltså vinkeln mellan solens dagliga bana på himlen och horisonten.
Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud för en månad åt gången. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar ca 55 minuter efter solnedgången i början på månaden och ca 45 minuter efter att solen har gått ner i slutet på månaden. Den nautiska skymningen slutar drygt 2 timmar och 30 minuter efter solnedgången i början på månaden och något mindre än 1 timme och 45 minuter i slutet. Den astronomiska skymningen slutar inte alls förrän den 18:e. Nattens halva längd ökar från något mindre än 4 timmar alldeles i början på månaden till att hela natten är längre än 8 timmar från och med 7:e. För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen varar särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett helt år.
För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen varar särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett helt år.
Samma som ovan fastän för hela året 2016. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.
Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa under innevarande månad. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.
Månen
| Månens faser | ||
| sista visibilitet | 01 augusti 2016 kl. 04:05 | |
 |
Nymåne | 02 augusti 2016 kl. 22:45 |
| första visibilitet | 04 augusti 2016 kl. 20:17 (bara synlig i kikare eller teleskop) 05 augusti 2016 kl. 20:25 |
|
 |
Första kvarteret | 10 augusti 2016 kl. 20:21 |
 |
Fullmåne | 18 augusti 2016 kl. 11:27 |
 |
Sista kvarteret | 25 augusti 2016 kl. 05:41 |
| sista visibilitet | 31 augusti 2016 kl. 05:17 | |
| Månens extrema avstånd till jorden (avser jordens centrum) | ||
| fjärmast | 404.264,3 km | 10 augusti 2016 kl. 03:19 |
| närmast | 367.049,5 km | 22 augusti 2016 kl. 03:19 |
Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag till det anges nedanför månen. Till höger om denna uppgift nämns månens höjd över horisonten och till vänster stjärnbilden som månen befinner sig i. Det används av platsskäl de latinska förkortningarna – som t.ex. Gem för Gemini – Tvillingarna. Månen hamnar inte bara i de 12 kända djurkretstecken utan även i en del kanske mer udda stjärnbilder som t.ex. Sextanten (Sex), Orion (Ori) – men bara i dess allra nordligaste del), Ormbäraren (Oph) eller Valfisken (Cet). Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare för varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Diagrammet tar dessutom hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk. Så ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus. Däremot syns även månens tunna skära bra när himlen är mörk och då kan du dessutom se jordskenet på månen – jorden reflekterade ljus som lyser upp månens mörka del – liksom fullmånen lyser upp våra mörka nätter. Tiderna anges i svensk normaltid!
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.
Merkurius
Merkurius lämnar Lejonet den 21:e och fortsätter sin skenbara färd söderut genom Jungfrun. Redan den 19:e når den snabba planeten himmelsekvatorn – en månad tidigare än solen. I slutet av månaden blir solsystemets innersta planet stillastående och den byter färdriktning den 30:e. Vinkelavståndet till solen ökar från 23 grader till 27,4 grader den 16:e – det är nästan den största elongationen som Merkurius kan nå. Därefter minskar vinkelavståndet till solen igen – till ca 21 grader i slutet av månaden.
Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta längs breddgraden du bor på. Som du ser så syns Merkurius denna månad inte alls.
Visibilitetsdiagrammet visar när solen går ner (röda pilar) och när Merkurius går ner. Trots att den solnära planeten passerar ca 1 timme och 40 minuter efter solen i söder den 11:e så går den ner bara 20 minuter efter solnedgången. Den 21:e passerar den 1 timme och 36 minuter efter solen söder men går ner bara några minuter efter solnedgången. Detta beror på att Merkurius befinner sig betydligt sydligare på himlen än solen. Den lilla planeten drar därmed en lägre bana över horisonten och den befinner sig också kortare över horisonten – vilket gör att den går ner ganska tidigt. Betydligt längre söderut är det däremot inga problem att se Merkurius denna månad.
Ett visibilitetsdiagram för hela världen och hela året (i princip samma som ovan för enbart augusti och norra Europa). Medan Merkurius inte alls syns från norra Europa i juli/augusti, så syns den mest bra söder om latitud 10 grader nord och norr om latitud 60 grader syd.
Grafiken visar himlen från fiktiva Anti-Norrköping som ligger på samma longitud fast på södra halvklotet – alltså drygt 58 grader söder om ekvatorn. Trots det sydliga läget så blir det en vacker samling av planeter på kvällshimlen – Merkurius, Venus och Jupiter…någonting som vi nordbor helt går miste om… Med tanke på att även Mars och Saturnus befinner sig över horisonten en bit längre bort så går det faktiskt att se alla 5 planeter samtidigt – för andra gången i år.
Venus
Venus lämnar Lejonet den 24:e och fortsätter därefter sin skenbara färd söderut genom Jungfrun. I början på månaden befinner sig aftonstjärnan ca 15 grader norr om himmelsekvatorn, i slutet är Venus nästan framme vid den. Vinkelavståndet till solen ökar långsamt från 15 grader i början på månaden till 23 grader i slutet.
Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Aftonstjärnan är osynlig eller mycket svårt att hitta för att den befinner sig ganska lågt över horisonten redan vid solnedgången. Experter kan möjligen hitta Venus från södra Sverige strax efter solnedgången (med hjälp av en kikare).
Grafiken visar himlen mot väster och västnordväst vid solnedgången. Venus står ganska lågt över horisonten och himlen är fortfarande mycket ljus så att Venus är svårt att hitta – möjligen med kikare för vana observatörer. Observera att leta med kikaren först när solen har gått ner helt – så att den inte kan hamna i synfältet.
Visibilitetsdiagrammet visar när solen går ner (röda pilar som pekar neråt) och när Venus går ner (ljusblå pilar som pekar neråt). Aftonstjärnan går ner ca 30 minuter efter solen.
Grafiken visar himlen mot västnordväst på kvällen den 4:e kl. 21:15. Himlen är fortfarande mycket ljus. Du har svårt att se något på bilden? Men lika svårt kommer det att bli i verkligheten. Venus ser man med lite tur i kikaren (vid mycket klart möjligen även med blotta ögat – men det är ytterst tveksamt…) – strax över horisonten mot västnordväst. Månens tunna skära en bit snett till vänster nedanför den syns – om överhuvudtaget – bara i kikaren (månens position har förtydligats med en ring). Snett ovanför månens skära finns Merkurius som troligen inte ens går att hitta med kikaren…
Mars
Mars lämnar Vågen den 2:e och fortsätter sin resa genom Skorpionen under resten av månaden – bortsett från perioden 21:e till 27:e då den tillfälligt hamnar i Ormbäraren. Vår röda grannplanet befinner sig nästan 23 grader söder om himmelsekvatorn i början på månaden och hela 25 grader söder om den i slutet. Vinkelavståndet till solen minskar från 110 till 95 grader. Mars fortsätter att bli ljussvagare för att avståndet mellan jorden och vår yttre granne ökar ytterligare.
Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte från norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns halvbra från landets södra del och inte alls från mellersta och norra Sverige.
Grafiken visar Mars och Saturnus position på himlen mot sydsydväst vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ungefär 45-50 minuter efter solnedgången). Båda planeterna befinner sig rätt lågt över horisonten. Mars står ännu lägre än Saturnus men är ljusare. Vår röda grannplanet blir dock ljussvagare under månadens lopp.
Visibilitetsdiagrammet visar när Mars (ljusblå pilar) går ner och när solen (röda pilar) går ner denna månad. Mars går ner vid kl. 23 i början på månaden och strax före kl. 22 i slutet – alltså inte ens två timmar efter solnedgången. Mars syns ungefär från 30 minuter efter att solen har gått ner fram till ungefär 30-40 minuter innan den går ner själv.
Grafiken visar himlen mot sydsydväst på kvällen den 11:e och 12:e kl. 21:45. Himlen är fortfarande rätt ljus. Du kan inte missa månen – som ena kvällen befinner sig en bra bit snett ovanför till höger om Mars och som andra kvällen står snett ovanför till vänster om Saturnus.
Jupiter
Jupiter rör sig sakta söderut genom Lejonet och når Jungfrun den 9:e. Solsystemets största planet befinner sig till en början drygt 4 grader, i slutet nästan 2 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 43 grader till 19 grader under månadens lopp.
Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Experter eller vana observatörer kan från södra Sverige fortfarande hitta Jupiter alldeles i början av månaden (troligen dock bara med hjälp av en kikare) – men för övrigt har solsystemets största planet blivit osynlig.
Grafiken visar Jupiters position på kvällshimlen mot väster vid solnedgången. Jupiter hamnar allt lägre över horisonten och syns möjligen med hjälp av en kikare alldeles i början av månaden.
Visibilitetsdiagrammet visar när solen går ner (röda pilar) och när Jupiter går ner (ljusblå pilar). Gasjätten går ner strax efter kl. 22 i början på månaden och vid kl. 20:30 i slutet – ungefär bara en halv timme efter solen.
Grafiken visar himlen mot väster på kvällen den 5:e och 6:e kl. 21:25. Jupiter hittar du med lite tur med hjälp av en kikare – möjligen vid riktigt bra förhållanden även med blotta ögat – fast det är lite tveksamt. Månens skära ska du däremot kunna hitta med blotta ögat – men det kan vara bra att ha en kikare till hands åtminstone den 5:e. Ena kvällen står månens tunna skära snett nedanför till höger om Jupiter och kvällen därpå till vänster om den.
Saturnus
Saturnus står och stampar i Ormbäraren. Den byter färdriktning den 13:e. Ringplaneten befinner sig drygt 20 grader söder om himmelsekvatorn – och drar därmed en ganska låg bana över himlen. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 121 till 91 grader under månadens lopp.
Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Från södra Sverige är det inga problem att se Saturnus, den syns halvbra – vilket betyder att den är lätt att hitta för vana observatörer och lite svårare att identifiera eller hitta för mer ovana eller nybörjare. Ju längre norrut man befinner sig ju sämre syns ringplaneten. Redan från mellersta Svealand och sydligaste Norrland blir det svårt att få syn på Saturnus och den är definitivt osynlig längre norrut.
Grafiken visar Mars och Saturnus position på himlen mot sydsydväst när solen befinner sig 9 grader under horisonten.vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (lite drygt 1 timme efter solnedgången). Båda planeterna befinner sig rätt lågt över horisonten. Mars står betydligt lägre än Saturnus vilket gör att den är svårare att upptäcka trots att den är ljusare än Saturnus
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner ungefär vid kl. 00:30 i början på månaden och ungefär kl. 22:30 i slutet. Den syns ganska bra ungefär 45 minuter efter att solen har gått ner fram till ungefär en halv timme innan den går ner själv.
Grafiken visar himlen mot sydsydväst på kvällen den 22:e kl. 21:15. Himlen är fortfarande ganska ljus. Mars befinner sig denna kväll ungefär rakt nedanför Saturnus. Månen passerar Mars och Saturnus tidigare denna månad och mer om detta kan du läsa under rubriken Mars.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 20 juli 2016.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande
