På himlen i april 2014

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | Sirius | Antares

Månens och planeternas färd på stjärnhimlen

Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.

Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.

Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.

Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.

1–8 april: Månen rör sig genom djurkretsens nordligaste del från Väduren till Kräftan. Den 6:e passerar månen i närheten av Jupiter. Den 7:e är det tilltagande halvmåne och den står högt över horisonten i söder vid solnedgången.
Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot väster i skymningen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som definitivt är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det för början av månaden. I slutet på månaden skulle det ligga betydligt längre åt vänster.

9–16 april: Månens är på väg söderut genom djurkretsen och jordens drabant rör sig från Kräftan ner till Jungfrun. Natten mellan den 14:e och 15:e kan du se fullmånen nära Mars.

16–23 april: Månen färdas genom djurkretsens sydligaste del från stjärnbilden Vågen till gränstrakten Stenbocken/Vattumannen. Natten mellan den 16:e och 17:e står den nära Saturnus. Den 22:e kan du se månen halv avtagande på morgonhimlen. Övergången mellan det grå och det blå till vänster kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen.

23–30 april: Månen rör sig norrut genom djurkretsen från Vattumannen till Väduren. Den 26:e passerar månen förbi Venus som i sin tur är svårt att upptäcka. Bästa tiden för att se månen är vid 04-tiden. Dagen därpå förbli månen osynlig och den 29:e är det nymåne. På kvällen den 30:e ska du kunna hitta månen med blotta ögat – bästa tiden är ungefär kl. 20:30.
Gränsen mellan det grå och det färgglada till höger om solen den 29 april (tjock gul prick) kan tolkas som horisonten mot öster eller nordost i gryningen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 29 april då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det ligga symmetrisk kring solens position i Fiskarna (första gula pricken på den röda linjen – ekliptikan), alltså en bra bit till vänster om det inritade området (se animationen nedan).

Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 30 april. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.

Åter till toppen

Stjärnkarta i mitten av april när det är som mörkast

Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.

Mitt i natten finns strålande Jupiter redan rätt lågt över horisonten mot västnordväst. Gasjätten finns på den röda prickiga linjen som startar i nordväst. Det är ekliptikan, som också kallas för himlens ”motorväg” – här färdas i stort sett de flesta planeterna och månen. Det är solens väg genom djurkretsen med de kända namnen på stjärnbilderna som används även som stjärntecken. Eftersom det alltid finns halva ekliptikan över horisonten så syns även i regel hälften av djurkretsens stjärnbilder. I nordväst har Oxen precis gått ner. Halvhögt i västnordväst hittar vi Tvillingarna (Gem) med de ljusa stjärnorna Castor och Pollux. Kräftan (Cnc), som befinner sig halvhögt i väster, är en stjärnbild med bara svaga stjärnor. Lite högre upp i sydväst passerar Lejonet (Leo) med Regulus. Lejonet går även att hitta med hjälp av Karlavagnen (UMa), som finns rakt över ditt huvud mitt i natten. Följer vi den röda linjen mot söder så passerar vi ytterligare en av djurkretsens stjärnbilder: Jungfrun (Vir) med Spica. Nuförtiden har Spica fått besök av Mars – som har blivit ganska ljus. Just i mitten på månaden råkar även fullmånen finnas här. Även för att hitta Spica finns det än liten vägvisare. Följer du en tänkt båge från Karlavagnens handtag, så passerar du först en av himlens ljusaste stjärnor – Arcturus i Björnvaktaren (Boo). Förlänger du den tänkta båge så träffar man på Spica. I horisontdiset i sydost är vågen på väg upp och det ända man ser här är än så länge ringplaneten Saturnus och Vågens norra delar. Skorpionens första stjärnor antyds där Ekliptikan når horisonten i sydost. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns rakt över ditt huvud (mitt på stjärnkartan). Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” hittar du nästan nedanför Polstjärnan i norr. I öster kan du hitta Sommartriangeln, som består av Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis UMa för det latinska uttrycket Ursa Major – vilket betyder Stora björnen.

Åter till toppen

Solen

Solen lämnar Fiskarna den 19 april och fortsätter norrut genom Väduren. Solens deklination ökar med ca 10 grader och den står redan nästan 15 grader norr om himmelsekvatorn i slutet på månaden.

Därmed kommer solen allt högre upp över horisonten när den passerar i söder, i slutet på april ca 46 grader strax före kl 13. Solens uppgångar sker allt tidigare. I början på månaden kommer den strax före halv sju över horisonten, i slutet redan vid 05-tiden. Solnedgångarna förskjuts också en bra bit – från ungefär halv åtta till kvart i nio på kvällen.

Åter till toppen

Månen

Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 45 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar ca 1 timmar och 40 minuter (ca 2 timmar i slutet på månaden) efter att solen har gått ner och och den astronomiska skymningen allt senare. På tidiga morgonen den 26:e kommer solen en sista gång 18 grader under horisonten. Därefter börjar de astronomiskt sett ljusa nätterna, dvs. himlen blir inte riktigt mörk längre. Månen lyser upp kvällarna främst mellan den 5:e och 16:e och morgnar mellan den 8:e och 19:e. Nätterna blir allt kortare och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan – när den astronomiska/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.

Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).

Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 50 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen. Månen står över horisonten tillsammans med solen alldeles i början och i slutet på månaden i samband då nymåne inträffar, vilket helt enkelt betyder att månen står åt samma håll som solen. Det är då den också drar en låg bana över himlen – precis som solen.

Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 1:e och 15:e efter solnedgången och åter den 30:e. Månen står tidvis högt över horisonten – särskilt runt den 7:e.

Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen ungefär mellan den 4:e och 18:e. Månen står tidvis ganska högt över horisonten, speciellt runt den 12:e.

Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen mellan den 14:e till den 26:e före soluppgången och månen står mestadels ganska lågt över horisonten.

Åter till toppen

Merkurius

Merkurius startar precis som förra månaden i Vattumannen och passerar Fiskarna mellan den 6:e och 23:e – varvid den kortvarigt hamnar även i Valfisken (11:e-14:e). Den snabba planeten fortsätter i slutet på månaden sin resa norrut genom Väduren. Vinkelavståndet minskar från 22 grader i början på månaden till mindre än en grad den 26:e då den står i övre konjunktion med solen (bortom solen). Fram till slutet på månaden ökar den västliga elongationen till nästan 6 grader. Den lilla planetens ljusstyrka ökar från magnitud -0,2 till -2,4 den 26:e och avtar därefter något till -1,8 fram till slutet av månaden och dess skenbara diameter ligger på runt 5 bågsekunder.

Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Nu kan du kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Kolla helt enkelt på den breddgraden du bor på. Merkurius syns denna månad inte alls, så därför visas bara rött.

Trots att Merkurius befinner sig en bra bit väster om solen, så syns den inte på morgonhimlen på grund av dess sydliga läge. Den går upp ungefär samtidigt som solen och förblir därmed osynlig. I slutet på månaden börjar solsystemets innersta planet att gå ner senare än solen. Men denna månad räcker det inte mer för att den ska dyka upp på kvällshimlen.

Åter till toppen

Venus

Venus lämnar Stenbocken den 3.e och fortsätter sin färd norrut genom Vattumannen. Den 28:e når den Fiskarna. Vinkelavståndet till solen minskar bara något från 46 till 43 grader. Morgonstjärnans skenbara diameter minskar från 22 till 17 bågsekunder. Venus ljusstyrka backar från -4,4 till -4,1.

Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja! Du ser hur förhållanden försämras ytterligare under månadens lopp och att observationsförhållanden i söder är bättre än i norr. I Götaland syns morgonstjärnan fortfarande halvbra medan den syns redan ganska dålig från Svealand och sydligaste Norrland.

Grafiken visar Venus position på himlen mot sydost strax före soluppgången (typ 20 minuter innan solen går upp). Morgonstjärnan befinner sig inte så där jätte högt över horisonten och förhållanden blir allt sämre under månadens lopp.

Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går upp tidigare under månadens lopp – men även att solens uppgångar förskjuts och det till och med ännu snabbare. Därmed krymper tiden då man kan se Venus med blotta ögat på himlen. I början på månaden syns Venus bäst strax före kl. 06. Förhållanden blir allt sämre och många kommer nog inte att hitta Venus mer senare i april. Vana observatörer lyckas troligen en bit in i april och då kan en kikare vara bra till hands för att hitta Venus.

Grafiken visar himlen mot ostsydost på morgonen den 26:e kl. 05. Månens skära finns en bit snett ovanför till vänster om Venus. Månen är antagligen ganska lätt att hitta medan det troligen blir en utmaning att kunna hitta Venus. Med stor sannolikhet kommer det behövas kikare för att kunna se den. Jag är nyfiken på hur det går för dig – dela gärna med dig dina observationer! Lyckades du se månens skära och behövde du använda kikaren för att hitta Venus eller såg du den med blotta ögat på en gång?

Åter till toppen

Mars

Mars rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse nordvart genom Jungfrun. Deklinationen ökar från -6 till -3 grader och vinkelavståndet till solen når sitt maximum runt den 8:e med drygt 177 grader – det är då vår röda granne står i opposition mot solen. Jorden håller alltså just på att så att säga ”köra om på innerfilen” och har precis kommit i kapp. Vinkelavståndet till solen (elongationen) minskar därefter snabbt till 151 grader i slutet på månaden. Mars ljusstyrka ökar från magnitud -1,3 till -1,5 och därmed blir den något ljusare än Sirius som denna månad tar farväl på kvällshimlen. Fram till slutet av månaden avtar den röda planetens ljusstyrka till -1,2. Den lilla Marsskivans diameter mäter som bäst 15,2 bågsekunder runt den 14:e – det är nämligen först då vi befinner oss närmast Mars. Detta beror på dess elliptiska bana. Jämför detta med när du håller på bli omkört av en bil och den svänger alldeles för nära in på din fil framför dig – då är bilen ibland närmare än när den kör i filen intill dig…

Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja! Mars syns denna månad bra från hela norra Europa men i nordligaste Europa försämras förhållanden redan under månadens andra hälft på grund av de allt ljusare nätterna.

Grafiken visar Mars position vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Vartefter kan du se Mars redan när det börjar bli mörkt ute mot sydost. Först står den ganska lågt över horisonten då. Men den kommer snabbt högre upp på himlen med varje kväll som går.

Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går upp strax efter solnedgången i början på månaden. Den röda planeten kan ses så gott som hela natten. I början på månaden passerar vår röda grannplanet ca 25 grader över horisonten i söder vid kl. 01:30, i slutet på månaden ca 28 grader redan strax efter kl. 23.

Grafiken visar att Mars, fullmånen och Spica bildar en utdragen triangel på kvällen den 14:e.

Senare samma natt eller snarare sagt nästa morgon så står alla tre nästan på rad. Grafiken visar att Mars, fullmånen och Spica på morgonen den 15:e. Längre till vänster finns Saturnus och i söder passerar just Antares.

Åter till toppen

Jupiter

Jupiter rör sig sakta söderut genom Tvillingarna. Den hade ju precis nått sin nordligaste position i förra månaden och nu dröjer det ca 12 år igen att den hamnar lika nordlig igen. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 90 till 65 grader. Ljusstyrkan avtar från magnitud -2,2 till -2,0 och Jupiters skenbara diameter avtar från drygt 38 till drygt 35 bågsekunder.

Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja! Jupiter syns till en början mycket bra från hela Nordeuropa men förhållanden försämras under månadens lopp främst i norr.

Grafiken visar Jupiters position vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 45 minuter efter solnedgången). Solsystemets största planet står först högt över horisonten mot sydsydväst. I slutet på månaden hamnar den redan halvhögt över horisonten mot väster.

Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter syns fortfarande en stor del av natten men drar sig sakta tillbaka från efternatten för att den går ner allt tidigare på morgonen. I början på månaden går Jupiter ner vid kl. 04, i slutet på månaden vid kl. 02:30.

På kvällen den 6:e kan du se vår halv belysta måne en bit nedanför Jupiter.

Åter till toppen

Saturnus

Saturnus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 16 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 139 till 169 grader under månadens lopp. Saturnus ljusstyrka ökar från magnitud +0,3 till +0,1 och dess skenbara diameter mäter drygt 18 bågsekunder. Ringarnas öppning minskar något till ungefär 22 grader.

Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja! Saturnus syns bra upp till mellersta Sverige och ju längre norrut man kommer ju sämre syns den. Förhållanden börjar försämras i norr i slutet av månaden.

Grafiken visar Saturnus och Mars position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 45 minuter före soluppgången). Båda planeter befinner sig inte särskilt högt över horisonten och är på väg ner i sydväst. Mars är ljusare än Saturnus och finns en bra bit till höger om ringplaneten.

Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp allt tidigare – vid kl. 23:30 i början på månaden och strax efter kl. 21 i slutet på månaden. Det går att se ringplaneten från ca 30 minuter efter att den har gått upp tills dess den borgerliga gryningen börjar och Saturnus bleknar i gryningsljuset. Saturnus passerar som högst ca 15 grader i söder strax före kl. 04 i början på månaden och vid 01:30-tiden i slutet – ungefär då den astronomiska gryningen börjar.

Grafiken visar Mars, Saturnus och månen vid den nautiska gryningens början den 16:e – det är ungefär vid 04-tiden. Bortsett från månen är det ungefär samma vy under hela april när man ger sig ut ca 1 timme och 45 minuter innan solen går upp.

Grafiken visar Saturnus och månen precis efter att de har gått upp strax före midnatt – lågt över horisonten mot sydost. Den 16:e står månen till höger om Saturnus, den 17:e snett nedanför till vänster om ringplaneten.

Åter till toppen

Uranus

Uranus rör sig sakta norrut genom Fiskarna i gränstrakten till Valfisken och planeten finns 4 till 5 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen är som minst den 2:e med mindre än en grad – den står då i konjunktion med solen. Därefter ökar elongationen till 26 grader fram till slutet av månaden. Uranus ljusstyrka ligger runt magnitud +5,9 och dess skenbara diameter ligger runt 3,4 bågsekunder.

Uranus går upp lite tidigare än solen från och med 10:e. Men det handlar om mindre än en halvtimme i slutet på månaden – vilket är förstås alldeles för kort för att kunna se den. Uranus förbli osynlig till ungefär mitten på juli.

Åter till toppen

Neptunus

Neptunus rör sig sakta norrut genom Vattumannen, nästan 10 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet mellan solsystemets numera yttersta planet och solen ökar från 35 till 63 grader under månadens lopp. Neptunus ljusstyrka ligger runt magnitud +8,0 och dess skenbara diameter uppgår till runt 2,2 bågsekunder.

Neptunus går upp lite tidigare än solen – i slutet på månaden ca 1 timme. Det räcker förstås inte för att kunna leta upp den. Neptunus kan inte observeras förrän i mitten på juli.

Åter till toppen

Sirius – himlens ljusaste stjärna tar farväl

Grafiken visar Sirius position på himlen vid den borgerliga skymningens slut – ca 45 minuter efter solnedgången – tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Sirius syns till en början bra men står allt lägre i skymningsljuset och försvinner i solstrålarna mot slutet av månaden.

Visibilitetsdiagram för Sirius – Stora Hundens och samtidigt himlens ljusaste stjärna. Sirius går ner allt tidigare och solen går ner allt senare. Denna kombination gör att Sirius försvinner snabbt från kvällshimlen. När lyckas du se den en sista gång på kvällen? Fram till den 10:e ska det inte vara några problem för de flesta att hitta Sirius. Även fram till den 15:e ska många kunna hitta den. Bästa tiden är då mellan kl. 21:15 och 21:30. Kvällarna därpå måste hålla utkik lite tidigare och troligtvis efter den 20:e är det kört för de flesta.

Åter till toppen

Antares – Skorpionens ljusaste stjärna som bäst

Visibilitetsdiagram för Antares – Skorpionens ljusaste stjärna. Antares går upp allt tidigare och passerar också allt tidigare i söder (5 grader över horisonten). Solen går också upp allt tidigare och den nautiska gryningen börjar tidigare och tidigare. I vanliga fall syns en stjärna eller planet som bäst när den befinner sig mittemot solen – för då passerar den som högst i söder när himlen är som mörkast mitt i natten (och solen befinner sig som djupast under horisonten i norr). Problemet för ett antal stjärnor är dock att de hamnar i opposition mot solen just under de ljusa sommarnätterna. Då hamnar solen inte långt under horisonten mitt i natten. Och det kan faktiskt vara mörkare vid något annat tillfälle före eller efter sommarsolstånd när stjärnan passerar i söder under förnatten eller efternatten. I Antares fall så är himlen som mörkast på morgonen den 17 april när den håller på att passera i söder vid kl. 03:45. Solen befinner sig då 12,95 grader under horisonten. När Antares står i opposition till solen i slutet på maj, då passerar den mitt i natten (vilket är ca kl. 01 sommartid) i söder – men då befinner sig solen bara ca 9,6 grader under horisonten.

Antares som bäst – på morgonen den 17:e befinner sig Antares som högst över horisonten samtidigt som himlen är som mörkast av alla tillfällen som Antares just intar denna position på himlen. Vid alla andra tillfällen står Antares antingen lägre över horisonten (dvs den står inte i söder) eller så står solen inte lika djupt under horisonten (himlen är ljusare). För att kunna se Antares på en helt mörk himmel när den står i söder så måste du bege dig till ungefär 52,5 graders nordlig latitud i början på maj.

Himlen på samma longitud som Norrköping fastän sydligare – på 52,25 grader nordlig latitud i början på maj. Solen befinner sig 18 grader under horisonten och Antares som högst över horisonten.

Man kan driva frågan – hur långt norrut går det egentligen att se Antares? Ju längre norrut vi kommer desto lägre hamnar Antares över horisonten – och inte bara det – desto ljusare är också himlen! På samma longitud fastän på 61 graders nordlig latitud så hamnar Antares som bäst 2,5 grader över horisonten när den passerar i söder samtidigt som solen kan befinna sig i bästa fall 11,3 grader under horisonten. Detta är fallet den 9:e april i år.

På 62 graders latitud når Antares bara 1,5 grader över horisonten – troligen slukas den av horisontdiset och solen kan i bästa fall står 10,7 grader under horisonten när den passerar i söder – detta är fallet den 4 april i år.

Åter till toppen

Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 5 mars 2014.

Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | Sirius | Antares