På himlen i april 2013
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | kometen Panstarrs (C/2011 L4) | Sirius | Antares
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.
1–8 april: Månen rör sig genom djurkretsens sydligaste del. Den drar en låg bana på himlen och står inte särskilt högt över horisonten i gryningen. Den 3:e är det avtagande halvmåne. Månens allt smalare skära syns ungefär fram till den 8:e lågt över horisonten på en ljus himmel. Gränsen mellan de grå och det ljusblå området kan tolkas ungefär som horisonten mot sydost i gryningen.
9–16 april: Månen är på väg norrut genom djurkretsen. Den 10:e är det nymåne och månen är osynlig. På kvällen den 11:e kan du se månens mycket smala skära strax efter solnedgången. Månens skära blir tjockare och syns längre och längre på kvällshimlen. Den 14:e finns månen nära Jupiter.
Gränsen mellan det grå och det färgglada kan tolkas som horisonten mot öster i gryningen (höger om solen) eller mot väster i skymningen (vänster om solen). Du ser att solens skenbara bana (Ekliptikan, den röda linjen) går rätt brant upp från horisonten på kvällen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 10 april då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 mars. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig.
16–23 april: Månens lämnar djurkretsens nordligaste del och siktar mot sydligare trakter. Den 17:e är det tilltagande halvmåne och den finns rätt högt över horisonten när solen går ner. På kvällen den 20:e finns månen i närheten av Regulus.
23–30 april: Månen hamnar vartefter i djurkretsens sydligaste del. Natten mellan den 24:e och 25:e står den nära Spica. På kvällen den 25:e är det fullmåne och denna gång hamnar den en liten bit in i jordens helskugga – en månförmörkelse äger rum. Under samma natt finns månen nära Saturnus.
Stjärnkarta i mitten av april när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten har strålande Jupiter precis gått ned i nordväst där den röda prickiga linjen startar. Det är ekliptikan, som också kallas för himlens ”motorväg” – här färdas i stort sett de flesta planeterna och månen. Det är solens väg genom djurkretsen med de kända namnen på stjärnbilderna som används även som stjärntecken. Eftersom det alltid finns halva ekliptikan över horisonten så syns även i regel hälften av djurkretsens stjärnbilder. I nordväst har Oxen precis gått ner. Halvhögt i västnordväst hittar vi Tvillingarna (Gem) med de ljusa stjärnorna Castor och Pollux. Kräftan (Cnc), som befinner sig halvhögt i väster, är en stjärnbild med bara svaga stjärnor. Lite högre upp i sydväst passerar Lejonet (Leo) med Regulus. Lejonet går även att hitta med hjälp av Karlavagnen (UMa), som finns rakt över ditt huvud mitt i natten. Följer vi den röda linjen mot söder så passerar vi ytterligare en av djurkretsens stjärnbilder: Jungfrun (Vir) med Spica. Även för att hitta Spica finns det än liten vägvisare. Följer du en tänkt båge från Karlavagnens handtag, så passerar du först en av himlens ljusaste stjärnor – Arcturus i Björnvaktaren (Boo). Förlänger du den tänkta båge så träffar man på Spica. I horisontdiset i sydost är vågen på väg upp och det ända man ser här är än så länge ringplaneten Saturnus och Vågens norra delar. Skorpionens första stjärnor antydds där Ekliptikan når horisonten i sydost. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns rakt över ditt huvud (mitt på stjärnkartan). Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” hittar du nästan nedanför Polstjärnan i norr. I öster kan du hitta Sommartriangeln, som består av Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CMi för det latinska uttrycket Canes Minor – vilket betyder Lilla hunden.
Solen
Solen lämnar Fiskarna den 18 april och fortsätter norrut genom Väduren. Solens deklination ökar med ca 10 grader och den står redan 15 grader norr om himmelsekvatorn i slutet på månaden.
Därmed kommer solen allt högre upp över horisonten när den passerar i söder, i slutet på april ca 46 grader strax före kl 13. Solens uppgångar sker allt tidigare. I början på månaden kommer den strax före halv sju över horisonten, i slutet redan strax efter kl 05. Solnedgångarna förskjuts också en bra bit – från ungefär halv åtta till kvart i nio på kvällen.
Månen
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 45 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar ca 1 timme och 45 minuter efter solnedgången och den astronomiska skymningen allt senare. På tidiga morgonen den 25:e kommer solen en sista gång 18 grader under horisonten. Därefter börjar de astronomiskt sett ljusa nätterna, dvs. himlen blir inte riktigt mörkt längre.
Ljusa kvällar på grund av månsken blir det efter mitten av månaden och några dagar senare lyser den upp himlen under hela natten. Mörkare kvällar får vi åter alldeles i slutet på månaden – men det blir som sagt inga nätter mer som blir helt mörka.
Man ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 10 och 51 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Vid nymåne den 10:e tar månen ungefär samma bana på himlen som solen. Som högst över himlen passerar månen när den är en smal tilltagande skära några dagar senare – för då passerar den djurkretsens nordligaste del som solen kommer att passera vid midsommar. Under fullmånenatten den 25:e drar månen ungefär samma bana som solen i början på november – fastän på natten. Eftersom fullmånen står mittemot solen så hamnar den i samma takt lägre över horisonten som solen når högre upp över horisonten. Detta innebär alltså: Ju högre solens bana på himlen på dagen ju lägre är fullmånens bana på natthimlen.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 11:e och 25:e efter solnedgången och den står tidvis högt över horisonten, särskilt runt den 18:e. Det du också kan se är att fullmånen den 25:e är delvis förmörkad.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen från och med den 15:e fram till den 28:e. Högst över horisonten står den runt den 22:e.
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen fram till den 7:e och från och med den 25:e före soluppgången och månen står för det mesta ganska lågt över horisonten.
Merkurius
Merkurius befinner sig i Vattumannen i början på månaden – alltså mycket sydligare än solen. Merkurius når Fiskarna den 12:e. Den passerar himmelsekvatorn norrut först den 18:e – alltså nästan en månad senare än solen. Vinkelavståndet till solen (elongationen) minskar från nästan 28 grader till 12 grader under månadens lopp. Den solnära planetens ljusstyrka ökar från +0.2 till magnitud -1.0 i slutet på månaden. Men trots att Merkurius står en bra bit ifrån solen i början på månaden så förblir den osynlig på våra breddgrader.
Grafiken visar Merkurius position på himlen vid soluppgången. Här ser man dilemmat. Sett från våra breddgrader befinner sig Merkurius lågt över horisonten vid soluppgången – men då är det förstås redan för ljust för att kunna se den. Och vid den tiden då himlen är fortfarande tillräckligt mörkt, befinner sig Merkurius fortfarande under horisonten… Vill man se den solnära planeten får man resa till sydligare trakter.
Grafiken visar Merkurius position på himlen sett från 20 graders sydlig latitud vid den nautiska gryningens början. Merkurius står högt över horisonten -i alla fall i början på månaden. I takt med att den närmar sig solen minskar även här höjden över horisonten.
Visibilitetsdiagrammet för Merkurius visar att den lilla planeten går upp bar en kort stund före solen i början på månaden. Senare i månaden går den upp i princip samtidigt med solen.
Venus
Venus lämnar Fiskarna den 15:e och fortsätter norrut genom Väduren. Vår inre grannplanet stod i övre konjunktion med solen i slutet på mars. Nu börjar det östliga vinkelavståndet till solen att växa – men det går sakta för att båda färdas med nästan samma hastighet genom djurkretsen. Elongationen ökar från 2 till 9 grader och den fullbelysta Venus har magnitud -3.9 större delen av månaden.
Grafiken visar Venus position vid solnedgången i slutet på månaden. Den befinner sig då lågt över horisonten men situationen förbättras kväll för kväll. Det är någon gång i slutet på månaden man kan börja leta upp Venus med hjälp av en kikare så fort solen har gått ned. Gör dock inget försök att leta upp Aftonstjärnan innan solen har gått ner, för att då riskerar du att skada dina ögon. Men när solen har försvunnit bakom horisonten är det fritt fram! Och trots att Venus vinkelavstånd till solen är mindre än 10 grader så kan det vara fullt möjligt att du redan lyckas se den med blotta ögat – fastän det blir svårt och troligen först alldeles i slutet på månaden. Dela gärna med dig dina observationer!
Venus går ner senare än solen och tiden mellan bådas nedgångar ökar. I slutet på månaden går Venus ner mer än 45 minuter senare än solen – då kan du starta ett försök att hitta aftonstjärnan. Bästa tiden är vid eller strax efter kl. 21.
Mars
Mars rör sig genom Fiskarna och fortsätter genom Väduren från och med den 18:e. Den röda planeten är på väg mot nordligare trakter precis som solen. Båda färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen så att vinkelavståndet mellan dem minskar bara sakta. Elongationen avtar från 4 till mindre än en grad den 18:e då solen och Mars står i konjunktion med varandra. Med andra ord: Solen har äntligen hunnit i kapp Mars och kör om den nu. Fram till månadsslutet ökar vinkelavståndet (eller solens försprång) till 3 grader. Mars ljusstyrka ligger på magnitud +1.2 och den lilla Marsskivan mäter 3.9 bågsekunder i diameter.
Mars går ner i skymningen och efter månadsmitten går den ner till och med tidigare än solen. Mars förblir osynlig till mitten av sommaren.
Jupiter
Jupiter rör sig genom Oxen och hamnar allt mer i kanten på triangeln som bildas av Elnath, Aldebaran och Plejaderna. På kvällen den 23:e står den nästan i rak linje med stjärnorna Elnath och Aldebaran för tredje gången. Jupiter strålar klart ljusast och det finns inte heller någon annan stjärna eller planet som lyser starkare än solsystemets största planet. Vinkelavståndet till solen minskar från 61 till 37 grader. Avståndet till gasjätten växer och därmed avtar dess ljusstyrka från magnitud -2.1 till -2.0. Solsystemets skenbara diameter minskar också – från ca 36 bågsekunder till 34.
Grafiken visar Jupiters position på himlen i väster vid den nautiska skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedanför. Jupiter står allt lägre över horisonten när det blir mörkt.
Jupiter går ner allt tidigare – strax före kl. 02 i början på månaden och strax efter midnatt i slutet. Tiden för observationer krymper en hel del men än så länge syns den i många timmar – ca nästan 6 timmar i början och 3 timmar i slutet på månaden. Solsystemets största planet går inte att missa på himlen – lyser den dock starkast efter solen och månen (bortsett från Venus som inte är synlig). Den träder fram på himlen vid solnedgången och försvinner i horisontdiset först precis innan den går ner.
På kvällen den 14:e befinner sig månen snett nedanför Jupiter. Grafiken gäller vid den borgerliga skymningens slut, ca 45 minuter efter solnedgången. Vid denna tidpunkt ska det inte vara några problem alls att se både Jupiter och månen – troligen kommer du att kunna se de redan vid eller strax efter solnedgången. När lyckas du hitta dem?
Grafiken visar en förstoring på området runt Jupiter – månens storlek och månens avstånd till Jupiter är skalenlig.
Lite senare samma kväll (den 14 april). Himlen har blivit mörkare och fler stjärnor syns.
Saturnus
Saturnus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 12 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 151 till drygt 177 grader den 28:e – det är då ringplaneten står i opposition till solen. Att den inte hamnar exakt mittemot solen (180 grader) beror på att den håller till ca 2,7 grader norr om ekliptikan.
Saturnus ringar syns bra – öppningen ligger på runt 19 grader i början på månaden och nära 18 i slutet. Vi tittar snett ”uppifrån” på ringarna och ser mest Saturnus norra halvklot. Den vackra planeten är något ljusare än Spica (Jungfruns ljusaste stjärna) och något svagare än Arcturus i björnvaktaren. Ljusstyrkan ökar en aning från magnitud +0.2 till +0.1 och Saturnus skenbara diameter ligger runt 19 bågsekunder.
Saturnus finns mot sydsydväst vid den nautiska gryningens början i stort sett hela månaden. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Den övre grafiken visar hur det ser ut den 15:e kl. 04. En bit till höger om Saturnus syns Spica i Jungfrun (lite närmare horisonten) och längre ner till vänster syns Antares i Skorpionen. Den nedre grafiken visar Saturnus position på himlen vid den nautiska skymningens slut. Efter månadsmitten syns den även på kvällarna när det har blivit mörkt ute.
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp allt tidigare – strax efter kl. 22 i början på månaden och redan före solnedgången i slutet på månaden. Den passerar som högst lite drygt 19 grader över horisonten i söder strax före kl. 03 början i början på månaden och strax före kl.01 i slutet. Det märks att Saturnus har hamnat rätt sydligt i djurkretsen för att den drar nu ungefär samma bana på himlen som solen i början på november.
Grafiken visar Saturnus och månens position strax efter kl. 22 den 25 april. Fullmånen står då nära Saturnus och bildar en utdragen triangel tillsammans med Spica. Fullmånen är vid denna tidpunkt förmörkad – det är precis i mitten av månförmörkelsen då bara 1 % av diametern hamnar i jordens helskugga. Säkert ett bra tillfälle för att ta ett kort på den här sällsynta himmelsvyn!
Uranus
Uranus är sakta på väg mot nordligare trakter i stjärnbilden Fiskarna – ca 3 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 3 grader till 30 grader. Uranus stod i konjunktion med solen i slutet på mars och den står i slutet på månaden fortfarande alldeles för nära solen för att kunna observeras. Den återkommer på sensommaren på morgonhimlen. Uranus ljusstyrka ligger på magnitud +5.9 och dess skenbara diameter ligger runt 3.4 bågsekunder.
Uranus går upp bara en kort stund före soluppgången större delen av månaden, i slutet ca en halvtimme.
Neptunus
Neptunus rör sig sakta åt nordligare trakter genom Vattumannen – runt 10-11 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar från 37 till 66 grader – men det är fortfarande för nära solen för att kunna observera den. Neptunus ljusstyrka ligger på magnitud +7.9 större delen av månaden och dess skenbara diameter ligger runt 2.2 bågsekunder.
Solsystemets numera yttersta planet går upp tidigare än solen – men den går upp först i gryningsljuset – inga bra förutsättningar för att kunna leta upp den. Den återkommer på sensommaren på morgonhimlen.
Kometen Panstarrs C/2011 L4
Kometen Panstarrs fortsätter norrut från stjärnbilden Andromeda (nära andromedarnebulosan) till Cassiopeja. Deklinationen (vinkelavståndet till himmelsekvatorn) ökar från 37 till 67 grader och vinkelavståndet till solen ökar från 32 till 57 grader. Kometens ljusstyrka avtar under månadens lopp, troligtvis från ca +4 till +7 och därmed blir den osynligt för blotta ögat men fortfarande lätt tillgängligt i kikare.
Grafiken visar komet Panstarrs position på himlen vid den nautiska skymningens slut – ca 1 timme och 45 minuter efter solnedgången – tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet. Kometen befinner sig allt högre över horisonten och den går inte ner heller.
Panstarrs syns även på morgonhimlen – om du nu tycker att tidiga morgnar är din tid…
Grafiken visar komet Panstarrs position på himlen vid den nautiska gryningens början – ca 1 timme och 45 minuter före soluppgången – tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet. Kometen befinner sig allt högre över horisonten.
Visibilitetsdiagram för kometen Panstarrs. Kometen är cirkumpolär – det betyder att den inte går ner över huvudtaget och befinner sig över horisonten dygnet runt. I och med att den befinner sig norr om solen, så finns den nattetid mot norr – fastän solen befinner sig då förstås en bit nedanför horisonten och kometen faktiskt en bra bit över horisonten. Den passerar som lägst i norr söder om Polstjärnan vid kl. 01 i början på månaden och vid kl. 22:30 i slutet. Siffrorna anger alltså dess lägsta höjd över horisonten när den precis håller på passera i norr. Till en början kan du kanske hitta den fortfarande med blotta ögat men från mitten av månaden kommer du att behöva använda en bra kikare – både för att kometen blir ljussvagare och att månskenet stör.
Sirius – himlens ljusaste stjärna tar farväl
Grafiken visar Sirius position på himlen vid den borgerliga skymningens slut – ca 45 minuter efter solnedgången – tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Sirius syns till en början bra men står allt lägre i skymningsljuset och försvinner i solstrålarna mot slutet av månaden.
Visibilitetsdiagram för Sirius – Stora Hundens och samtidigt himlens ljusaste stjärna. Sirius går ner allt tidigare och solen går ner allt senare. Denna kombination gör att Sirius försvinner snabbt från kvällshimlen. När lyckas du se den en sista gång på kvällen? Fram till den 10:e ska det inte vara några problem för de flesta att hitta Sirius. Även fram till den 15:e ska många kunna hitta den. Bästa tiden är då mellan kl. 21:15 och 21:30. Kvällarna därpå måste hålla utkik lite tidigare och troligtvis efter den 20:e är det kört för de flesta.
Antares – Skorpionens ljusaste stjärna som bäst
Visibilitetsdiagram för Antares – Skorpionens ljusaste stjärna. Antares går upp allt tidigare och passerar också allt tidigare i söder (5 grader över horisonten). Solen går också upp allt tidigare och den nautiska gryningen börjar tidigare och tidigare. I vanliga fall syns en stjärna eller planet som bäst när den befinner sig mittemot solen – för då passerar den som högst i söder när himlen är som mörkast mitt i natten (och solen befinner sig som djupast under horisonten i norr). Problemet för ett antal stjärnor är dock att de hamnar i opposition mot solen just under de ljusa sommarnätterna. Då hamnar solen inte långt under horisonten mitt i natten. Och det kan faktiskt vara mörkare vid något annat tillfälle före eller efter sommarsolstånd när stjärnan passerar i söder under förnatten eller efternatten. I Antares fall så är himlen som mörkast på morgonen den 17 april när den håller på att passera i söder vid kl. 03:44. Solen befinner sig då 12,95 grader under horisonten. När Antares står i opposition till solen i slutet på maj, då passerar den mitt i natten (vilket är ca kl. 01 sommartid) i söder – men då befinner sig solen bara ca 9,6 grader under horisonten.
Antares som bäst – på morgonen den 17:e befinner sig Antares som högst över horisonten samtidigt som himlen är som mörkast av alla tillfällen som Antares just intar denna position på himlen. Vid alla andra tillfällen står Antares antingen lägre över horisonten (dvs den står inte i söder) eller så står solen inte lika djupt under horisonten (himlen är ljusare). För att kunna se Antares på en helt mörk himmel när den står i söder så måste du bege dig till ungefär 52,5 graders nordlig latitud i början på maj.
Himlen på samma longitud som Norrköping fastän sydligare – på 52,5 grader nordlig latitud i början på maj. Solen befinner sig 18 grader under horisonten och Antares som högst över horisonten.
Man kan driva frågan – hur långt norrut går det egentligen att se Antares? Ju längre norrut vi kommer desto lägre hamnar Antares över horisonten – och inte bara det – desto ljusare är också himlen! På samma longitud fastän på 61 graders nordlig latitud så hamnar Antares som bäst 2,5 grader över horisonten när den passerar i söder samtidigt som solen kan befinna sig i bästa fall 11,3 grader under horisonten. Detta är fallet den 8:e april i år.
På 62 graders latitud når Antares bara 1,5 grader över horisonten – troligen slukas den av horisontdiset och solen kan i bästa fall står 10,7 grader under horisonten när den passerar i söder – detta är fallet den 4 april i år.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 22 mars 2013.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | kometen Panstarrs (C/2011 L4) | Sirius | Antares
