På himlen i maj 2015
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.
1–8 maj: Månen rör sig från Jungfrun söderut till Skytten. Det är fullmåne den 4:e mitt på morgonen och på morgonen den 5:e och 6:e står månen inte alldeles för långt ifrån Saturnus.
9–16 maj: Månen rör sig från Skytten till nordligare trakter i Fiskarna. Månens belysta del minskar och den 11:e mitt på dagen är den halv avtagande. Månen syns lågt över horisonten i gryningsljuset och ska vara synligt ända fram till den 16:e. Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot öster i gryningen.
17–24 maj: Månen rör sig från Väduren till Lejonet. Det är nymåne den 18:e på morgonen. Redan på kvällen den 19:e kan man se månens tunna skära i skymningen – den ska gå att hitta utan kikare men en kikare kan alltid vara bra till hands. Den 21:e finns månens smala skära nära Venus och den 23:e och 24:e finns månen nära Jupiter.
Övergången mellan det grå och det blå till höger om solen (lite tjockare gul prick) kan tolkas som horisonten mot nordost i gryningsljuset. Till vänster om solen motsvarar det horisonten mot väster eller nordväst i skymningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså runt den 18:e. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e i Väduren och i slutet på månaden längre åt vänster, symmetrisk kring solens position den 31:e längre norrut i Oxen. Se animationen nedan.
24–31 maj: Månen är på väg söderut från Kräftan till Vågen. Månen tilltar och är halv kommande på kvällen den 25:e.
Gränsen mellan det grå och det ljusblå till höger kan tolkas som horisonten mot väster i skymningen.
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig. Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns dock ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle detta område vara ännu större.
Stjärnkarta i mitten av maj när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten finns det tre planeter uppe över horisonten. Saturnus finns rätt lågt över horisonten mot söder och ungefär på samma höjd hittar du ljusa Jupiter i väster. Mot nordväst hitta du Venus som sakta håller på att gå ner. Planeterna finns nära ekliptikan – linjen som har ritats in på kartan med röda prickar. Ekliptikan kallas också för himlens ”motorväg” – det är nämligen i dess närhet som man hittar planeterna och månen. Det är solens väg genom djurkretsen med de kända namnen på stjärnbilderna som används även som stjärntecken. Man kan också säga att detta är projektionen av jordens omloppsbana på himlen. Eftersom det alltid finns halva ekliptikan över horisonten så syns även i regel hälften av djurkretsens stjärnbilder. Lågt i nordväst syns fortfarande tvillingparet Castor och Pollux medan själva stjärnbilden Tvillingarna (Gem) håller på gå ner i horisontdiset. Kräftan (Cnc), som också befinner sig rätt lågt över horisonten i nordväst, är en stjärnbild med bara svaga stjärnor som troligen knappt går att se längre. Inte mycket högre över horisonten hittar man Lejonet (Leo) med Regulus i väster. Lejonet går även att hitta med hjälp av Karlavagnen (UMa), som finns mycket högt över horisonten i väster, snett över ditt huvud. Följer vi den röda linjen mot söder så passerar vi ytterligare en av djurkretsens stjärnbilder: Jungfrun (Vir) med Spica i sydväst. Även för att hitta Spica finns det än liten vägvisare. Följer du en tänkt båge från Karlavagnens handtag, så passerar du först en av himlens ljusaste stjärnor – Arcturus i Björnvaktaren (Boo) högt på himlen mot sydväst. Förlänger du den tänkta båge så träffar man på Spica. I horisontdiset i söder finns Vågen (Lib), som kan vara svårare att hitta. Speciellt Vågens sydligaste stjärnor går nog knappt att se utan kikare. Skorpionens (Sco) nordligaste stjärnor samt Antares kan du hittar lågt över horisonten mot sydsydost medan Skytten inte har kommit upp över horisonten än. Ovanför Skorpionen och Skytten i sydost hittar man Ormbäraren, djurkretsens 13:e stjärnbild, som inte finns bland stjärntecken. Ormbäraren bär förstås en orm, som också syns (Ser). När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns högt på himlen (nästan mitt på stjärnkartan). Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” hittar du snett nedanför Polstjärnan i nordost. I öster kan du hitta Sommartriangeln, som består av Deneb i Svanen (Cyg), Vega i Lyran (Lyr) och Altair i Örnen (Aql). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så använder jag de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CrB för det latinska uttrycket Corona Borealis – vilket betyder Norra Kronan.
Solen
Solen lämnar stjärnbilden Väduren den 14 maj och fortsätter på sin skenbara färd genom Oxen. Solens deklination ökar med 7 grader och därmed står den ca 22 grader norr om himmelsekvatorn i slutet på månaden. Detta medför samtidigt att solen kommer allt högre upp över horisonten när den passerar i söder – ca 53 grader strax före kl 13 i slutet på maj (se grafiken nedan).
Solens uppgångar sker allt tidigare, i början på månaden vid kl. 05, i slutet vid kl. 04. Solnedgångarna försenas från ca kl. 20:45 till ca kl. 21:45. På morgonen den 17 når solen en sista gång djupare än -12 grader under horisonten. Därefter slutar den nautiska skymningen inte längre och observationer av ljussvaga objekt försvåras eller blir helt enkelt omöjligt framöver.
Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.
Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.
Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.
Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.
Skymning och gryning
Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud. Det gäller under en månad, här maj 2015. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar ca 60 minuter efter solnedgången. Den nautiska skymningen slutar ca 2 timmar efter solnedgången i början på månaden och inte alls mer efter den 17:e. Nattens halva längd varar lite drygt 4 timmar i början på månaden och ca 3 timmar i slutet (gränsen till det vita område). För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen dröjer särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett år.
Samma som ovan fastän för hela året 2015. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte februari/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.
Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa i maj 2015. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.
Månen
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 60 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar efter den 18:e inte mer alls. På tidiga morgonen den 18:e kommer solen en sista gång 12 grader under horisonten och natthimlen fortsätter att förbli allt ljusare.
Ljusa kvällar på grund av månsken kan man inte riktigt längre prata om för att nätterna börja bli så pass ljusa att månens ljus inte kommer att bidra med så mycket mer ljus. Fram till den 7:e är nätterna något ljusare på grund av månskenet.
Man ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den (astronomiska)/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag anges nedanför månen och där intill månens höjd över horisonten. Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Observerar att det i det här diagrammet inte har tagits hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk.
Samma som ovan dock med hänsyn till dag och natt – här ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.
Merkurius
Merkurius håller till i Oxen under hela månaden och når tidvis ganska nordliga trakter – drygt 24 grader norr om himmelsekvatorn. Den solnära planetens skenbara färd blir allt långsammare och den 19:e byter den färdriktning och rör sig därefter mot solens rörelse. Vinkelavståndet till solen ökar i början på månaden något från nästan 20 till drygt 21 grader. Som störst blir det östliga vinkelavståndet den 7:e med 21,2 grader. Därefter minskar den så kallade elongationen – fram till mitten av månaden ganska långsamt men därefter relativ snabbt. Redan den 30:e står den snabba planeten i nedre eller undre konjunktion med solen, dvs. hit om solen. Merkurius passerar ca 2 grader norr om solen.
Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta på den breddgraden du bor på. Merkurius kan ses i början av månaden från stora delar av landet. Förhållanden klassas som ”dålig” jämfört med alla andra planeter. Det vill säga för ovana observatörer är det inte så lätt att hitta Merkurius. Jämför man denna kvällsvisibilitet enbart med det som är möjligt för Merkurius, så borde denna kvällsvisibilitet få 6 eller 7 av 10 möjliga stjärnor i betyg.
Grafiken visar Merkurius position på himlen mot nordväst vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå punkter i visibilitetsdiagrammet längre ner (ca 50 minuter efter att solen har gått ner i början på månaden). Det kan vara bra att ha en kikare till hands för att hitta den men även med blotta ögat ska du kunna se den. Förhållanden blir sakta sämre för att Merkurius blir allt ljussvagare. Efter den 7:e blir det svårt att se Merkurius med blotta ögat och efter den 15:e syns den troligen inte ens mer med hjälp av en kikare.
Grafiken visar Merkurius position när solen befinner sig ca 9 grader under horisonten (ca 1 timme och 30 minuter efter att solen har gått ner). Som bäst befinner sig den solnära planeten drygt 5 grader över horisonten mot nordväst.
Samma som ovan fastän denna gång visas både Merkurius och Venus position på himlen när solen befinner sig ca 9 grader under horisonten (alltså ca 1 timme och 30 minuter efter att solen har gått ner). Det är den bästa tiden för att kunna hitta Merkurius. Den lilla planeten befinner sig en bra bit snett ner mot horisonten till höger om aftonstjärnan.
Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) och Merkurius (ljusblå pilar) går ner denna månad. Som senast går den solnära planeten ner strax efter kl. 23:30 runt den 9:e. Därefter går den ner allt tidigare, samtidigt som den blir ljussvagare och solen går ner allt senare. Allt detta gör att Merkurius syns som bäst alldeles i början på månaden och att den snabbt blir osynlig till mitten av månaden. Största chanserna för att kunna se den solnära planeten har man alldeles i början på månaden mellan kl. 22 och och 22:30. Datum hittar du till höger och vänster i grafiken och klockslag längst uppe eller nere i sommartid. De vita siffrorna till vänster anger planetens skenbara magnitud. Det är en logaritmisk skala och negativa värden är ljusare än positiva. Merkurius är som ljusast i början på månaden och dess ljusstyrka minskar i allt snabbare takt under månadens lopp.
Grafiken visar Merkurius, Venus och Jupiters position på himlen mot väster och nordväst på kvällen den 6:e vid kl. 22:30. Venus lyser starkast, Jupiter näst starkast och merkurius kan vara lite knepigt att hitta. Som du ser kan du använda Kuskens ljusaste stjärna Capella för att leta upp Merkurius – för den finns nästan rakt nedanför stjärnan nära horisonten.
Venus
Venus lämnar Oxen den 8:e och fortsätter vidare genom Tvillingarna. Avståndet till himmelsekvatorn (deklinationen) uppgår till drygt 26 grader i början på månaden. Därmed drar Venus en högre bana på himlen än solen vid sommarsolstånd. Vinkelavståndet till solen fortsätter att öka sakta från 42 till 45 grader.
Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mörk grönt betyder att Venus strålar på himlen och att du inte kan gå miste om den. Förhållanden försämras något i takt med att skymningen dröjer sig kvar allt längre och Venus sakta hamnar allt lägre över horisonten.
Grafiken visar Venus och Merkurius position på himlen vid den borgerliga skymningens slut, det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 60 minuter efter solnedgången). Aftonstjärnan befinner sig en bra bit över horisonten mot västnordväst – du kan inte missa den. Men den hamnar allt lägre över horisonten under månadens lopp. En bra bit snett nedanför den till höger kan du med lite tur eller med hjälp av en kikare hitta Merkurius.
Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går ner efter kl 01 mitt i natten. Venus syns i princip från solnedgången nästan enda fram tills den själv går ner (vita ytan i diagrammet). I och med att aftonstjärnan börjar gå ner tidigare i slutet på månaden och solen går ner allt senare så förkortas tiden då du kan se Venus från ca 4 timmar till 3.
Grafiken visar Venus, Jupiter och månskärans position på himlen mot västnordväst på kvällen den 21:e kl. 23:00. Venus lyser starkt och snett nedanför den hittar du månens skära. Ovanför Venus hittar du tvillingparet Castor och Pollux. Jupiter finns en bit högre upp på himlen mot väster och i dess närhet syns Regulus, Lejonets ljusaste stjärna.
Mars
Mars rör sig mot nordligare trakter och lämnar Väduren den 3:e och fortsätter därefter sin skenbara färd genom Oxen. Deklinationen (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) ökar från drygt 18 till nästan 23 grader. Vinkelavståndet till solen minskar sakta från 12 till 4 grader under månadens lopp.
Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars står för nära solen för att kunna ses.
Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner vid kl. 22 i början på månaden och något senare i slutet på månaden. Solnedgångarna sker dock allt senare och i slutet på månaden går Mars ner mindre än en halv timme efter solen.
Jupiter
Jupiter rör sig allt snabbare sydvart genom Kräftan. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 93 grader till 67 grader under månadens lopp. Solsystemets största planet finns ca 17 grader norr om himmelsekvatorn och den drar därför en ganska hör bana på himlen.
Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja – och mörk grönt att Jupiter strålar på himlen och att du inte kan missa den. Förhållanden blir sakta sämre på grund av de allt ljusare nätterna, särskilt i norr.
Grafiken visar Jupiters, Venus och Merkurius position på himlen vid den borgerliga skymningens slut (ca 60 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter står rätt högt på himlen, först mot sydväst, senare i månaden lägre över horisonten mot väster. Venus finns längre åt höger och avståndet mellan dem minskar allt mer. Jupiter är himlens näst ljusaste planet efter Venus. Längst ute till höger nära horisonten finns även Merkurius.
Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter syns större delen av den allt kortare natten – ungefär från solnedgången fram till kl. 03 i början på månaden och ca fram till kl. 01 i slutet.
Grafiken visar himlen mot väster på kvällen den 23:e och 24:e strax före midnatt. Jupiter står en bra bit över horisonten mi väster och månen hittar du nedanför den. Regulus finns också i deras närhet och längre till höger ser du ljusa Venus nedanför tvillingparet Castor och Pollux.
Saturnus
Saturnus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Skorpionen och hamnar den 12:e åter i stjärnbilden Vågen. Ringplaneten befinner sig drygt 18 grader söder om himmelsekvatorn – och drar därmed en ganska låg bana över himlen. Vinkelavståndet till solen ökar rätt snabbt från 157 till 178 grader den 23:e då den befinner sig i opposition till solen – det vill säga att den finns mittemot solen. Inte exakt förstås, då den befinner sig ungefär två grader norr om ekliptikan – jordens omloppsbana projicerad på himlen. Fram till slutet av månaden minskar elongationen (vinkelavståndet till solen) till 171 grader.
Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Ringplaneten syns inte med blotta ögat från landets norra del och även en bit längre söderut är förhållanden inte särskilt gynnsamma. Bäst syns den från södra Sverige. Kom ihåg att halvbra betyder att Saturnus hittas enkelt av vana observatör medan det kan vara lite svårare för nybörjare att hitta den. Det framgår tydligt att förhållanden är sämre längst i norr och bättre längst i söder – detta på grund av Saturnus sydliga position på himlen och de allt kortare och ljusare nätterna i norr.
Grafiken visar Saturnus position på himlen mot söder i gryningen vid kl. 03 i början på månaden och vid kl. 01 i slutet. Ringplaneten befinner sig inte alldeles för långt ifrån Antares, Skorpionens ljusaste stjärna. Du ser hur himmler blir allt ljusare och att allt färre stjärnor syns mitt i natten.
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp vid kl. 22:30 i början på månaden och redan vid soluppgången strax efter mitten av månaden. Ringplaneten går ner först efter soluppgången. Ungefär 45 minuter efter att Saturnus har gått upp eller efter att den borgerliga skymningen har slutat kan man börja hålla utkik efter den. Vid den borgerliga gryningens början bleknar den i gryningsljuset. Den passerar som högst ca 13 grader över horisonten i söder – vid kl. 02-tiden i början på månaden och vid midnatt i slutet.
Grafiken visar himlen mot söder på morgonen den 5:e och 6:e vid kl. 02:45. Månen är nästan full belyst och finns nära Saturnus. På morgonen den 5:e står den höger om ringplaneten, på morgonen därpå till vänster om den.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 11 april 2015.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande
