På himlen i mars 2015
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Partiell solförmörkelse | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag. Den gäller antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen då månen står som närmast en planet har ritats in med en tjockare prick och har försetts med namnet på planeten.
1–8 mars: Månen rör sig från djurkretsens norra del i Tvillingarna till sydligare trakter i Jungfrun. Månen passerar förbi Jupiter den 2:e och 3:e. Fullmåne inträffar på kvällen den 5:e.
9–16 mars: Månen rör sig från Jungfrun till djurkretsens sydligaste del i Skytten. På morgonen den 12:e står månen nära Saturnus. Månens belysta del minskar och den 13:e på eftermiddagen är den halv avtagande. Övergången mellan det grå och det blå i vänstra hörnet kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen.
17–24 mars: Månen rör sig från Stenbocken mot nordligare trakter till Oxen. Månens smala skära ska kunna ses en sista gång den 18:e i ljusa gryningen. Nymåne inträffar den 20:e på dagen. I vanliga fall syns nymånen inte men denna gång blir den synlig för att den kommer att skymta en stor del av solen – en stor partiell solförmörkelse över Sverige inträffar. Redan på kvällen den 21:e kan du se månens mycket smala skära igen – denna gång på kvällshimlen nära Mars, som är svårt att hitta. Den 22:e kan du se månens tunna skära nära aftonstjärnan.
Övergången mellan det grå och det blå till höger om solen (lite tjockare gul prick) kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningsljuset. Till vänster om solen motsvarar det horisonten mot sydväst i skymningen. Området är symmetriskt kring solens position vid nymåne den 20:e.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. På denna karta gäller det alltså runt den 20:e. I början på månaden skulle det ligga betydligt längre åt höger, symmetrisk kring solens position den 1:e i Vattumannen och i slutet på månaden längre åt vänster, symmetrisk kring solens position den 31:e längre norrut i Fiskarna. Se animationen nedan.
24–31 mars: Månen är på väg genom djurkretsens norra del från Oxen till Lejonet. Månen tilltar och är halv kommande den på morgonen den 27:e. Den 29:e och 30:e finns månen i närheten av Jupiter.
Gränsen mellan det grå och det ljusblå till höger kan tolkas som horisonten mot väster i skymningen.
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag under hela månaden. Här ser du hur det grå/svarta området flyttas tillsammans med solen och hur månen och planeterna rör på sig. Även det grå/svarta området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten (som månen och Venus) syns dock ibland även när de befinner sig i det grå/svarta området. För svaga stjärnor skulle detta område vara ännu större.
Stjärnkarta i mitten av mars när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten står strålande Jupiter ganska högt över horisonten mot sydväst. Gasjätten finns nära ekliptikan – den röd prickade linjen. Ekliptikan kallas också för himlens ”motorväg” – här färdas i stort sett de flesta planeterna och månen. Det är solens väg genom djurkretsen med de kända namnen på stjärnbilderna som används även som stjärntecken. Eftersom det alltid finns halva ekliptikan över horisonten så syns även i regel hälften av djurkretsens stjärnbilder. I nordväst är Oxen (Tau) med Aldebaran redan på väg ner i horisontdiset. Halvhögt i väster hittar vi Tvillingarna (Gem) med de ljusa stjärnorna Castor och Pollux. Kräftan (Cnc), som befinner sig halvhögt i sydväst, är en stjärnbild med bara svaga stjärnor. Jupiter visar dig vägen för att hitta ditt. Rätt högt i söder eller sydsydväst passerar Lejonet (Leo) med Regulus. Du kan hitta Lejonet med hjälp av Karlavagnens stjärnor. Karlavagnen (UMa) finns rakt över ditt huvud mitt i natten. Följer vi den röda linjen mot horisonten i sydost så passerar vi ytterligare en av djurkretsens stjärnbilder: Jungfrun (Vir) med Spica. Även för att hitta Spica finns det än liten vägvisare. Följer du en tänkt båge från Karlavagnens handtag så passerar du först en av himlens ljusaste stjärnor – Arcturus i Björnvaktaren (Boo). Förlänger du den tänkta båge så träffar man på Spica. I horisontdiset i sydost är vågen på väg upp. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (en del av Stora Björnen UMa) finns rakt över ditt huvud (mitt på stjärnkartan). Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). I nordost finns delar av Sommartriangeln kvar, nämligen Deneb i Svanen (Cyg) och Vega i Lyran (Lyr). Cassiopeja (Cas) eller himlens ”W” hittar du nästan nedanför Polstjärnan i norr. Lågt över horisonten i söder eller sydväst kan du försöka hitta Vattenormen (Hya), Bägaren (Crt) och Korpen (Crv). För att göra stjärnkartan inte ännu mer oöverskådlig så används de astronomiska förkortningarna på stjärnbildernas namn på stjärnkartan. Så står exempelvis CMi för det latinska uttrycket Canes Minor – vilket betyder Lilla hunden.
Solen
Solen lämnar Vattumannen den 12 mars och fortsätter norrut genom Fiskarna. Solens deklination (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) ökar med ca 12 grader från nästan -8 grader i början på månaden till drygt +4 grader i slutet. Därmed kommer solen alltså 12 grader högre över horisonten när den passerar i söder. Den 20:e passerar solen himmelsekvatorn i nordlig riktning. Detta sker på sena kvällen (kl. 23:45) och det är just då vårdagjämningen inträffar. Mitt på dagen den 20:e är det samtidigt nymåne och den passerar dessutom framför solen – en solförmörkelse inträffar, som kan ses från Sverige.
Solen går upp strax före kl 7 i början på månaden och bara en halv timme tidigare i slutet på månaden. Det är övergången till sommartid den 30:e, som gör att det inte händer så mycket på morgonsidan på en månad. På kvällen sker däremot ett stort hopp från 17:30-tiden till 19:30-tiden sista mars. Sommartiden gör också att den astronomiska skymningen flyttas till strax efter kl 22 i slutet på månaden och observationer måste ske betydligt senare på kvällen. I början på mars är det däremot redan före kl 20 tillräckligt mörkt ute för att kunna leta upp svaga objekt på himlen. Dagens längd (från soluppgång till solnedgång) ökar från 10 ½ till drygt 13 timmar. Antal timmar med dagsljus (från den borgerliga gryningens början till den borgerliga skymningens slut) ökar från ca 12 till 14 ½ timmar.
Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går upp i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk normaltid, dvs. vintertid och i slutet på månaden används sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.
Den animerade grafiken Grafiken visar när solen går ner i norra Europa denna månad. Tidsangivelserna är i svensk normaltid, dvs. vintertid och i slutet på månaden används sommartid. Du kan följa förändringen under månadens lopp.
Den animerade grafiken Grafiken visar dagens längd i timmar och minuter för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagens längd definieras som den tid som solen befinner sig över horisonten, dvs. tiden från soluppgång till solnedgång. Beräkningarna avser solens överkant – alltså från första till sista solstråle vid en ideal horisont.
Den animerade grafiken Grafiken visar antal timmar och minuter med dagsljus för norra Europa. Du kan följa förändringen under månadens lopp. Dagsljus är enligt den astronomiska definitionen den tiden som solen befinner sig högre än -6 grader på himlen. Rent praktiskt ät det tiden som solen befinner sig över horisonten plus tiden som den borgerliga gryningen och den borgerliga skymningen varar. Just vid den borgerliga skymningens slut och den borgerliga gryningens början befinner sig solen 6 grader under horisonten. Det är fram till dess eller från och med då man i allmänhet har tillräckligt med ljus ute för att man ska kunna läsa en bok utan att behöva använda sig av andra ljuskällor.
Man har alltså alltid en längre tid med dagsljus än tiden som solen befinner sig över horisonten.
Skymning och gryning
Skymningens och gryningens varaktighet: Diagrammet visar skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter och gäller för Norrköpings breddgrad, dvs. ungefär 58,6 grader nordlig latitud. Det gäller under en månad, här mars 2015. Datum anges uppe och nere i grafiken och timmar och minuter till höger och vänster. Man skiljer mellan den borgerliga, nautiska och astronomiska skymningen / gryningen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången. Den nautiska skymningen slutar ca 1 ½ timmar och den astronomiska skymningen ungefär 2 ¼ timmar efter att solen har gått ned. För att kunna göra en bedömning om skymningen eller gryningen dröjer särskilt kort eller lång är det bäst att ta en titt på hur förhållanden ändras under ett år.
Samma som ovan fastän för hela året 2015. Skymningen (och samma gäller även för gryningen) varar längre på vintern än på våren. detta har att göra med solens flackare vinkel när den går ner (upp). Skymningen är som kortast på senvintern och tidiga våren. Lägg märke till att den astronomiska skymningen (gryningen) är som kortast redan vid månadsskifte mars/mars med ca 2 timmar och 15 minuter. Däremot är den borgerliga skymningen/gryningen som kortast först i mitten på mars (och inte vid vårdagjämningen heller!) med ca 40 minuter. Mellan vårdagjämning och höstdagjämning ser du en vit yta – det är tiden då natten är kortare än 12 timmar eller halva natten är kortare än 6 timmar. Denna yta har sitt minimum vid sommarsolstånd med ca 2 timmar och 50 minuter – så i Norrköping är årets kortaste natt ungefär 5 timmar och 40 minuter lång. Du ser att den astronomiska skymningen är lika lång som halva natten i slutet på april. Då övergår den direkt i den astronomiska gryningen och slutar således inte längre. Det samma händer med den nautiska skymningen i mitten på maj. Den ända skymningen som fortfarande slutar på sommaren är den borgerliga. Den varar som längst ungefär 1 timme och drygt 20 minuter vid sommarsolstånd. Därefter blir nätterna längre igen och den nautiska skymningen börjar och slutar igen i slutet på juli och den astronomiska i mitten på augusti. Vid månadsskifte september/oktober varar den borgerliga skymningen/gryningen som kortast, medan den astronomiska är som kortast först i mitten på oktober. Därefter blir skymningen och gryningen sakta längre och når sitt andra maximum vid vintersolstånd (borgerlig skymning ca 55 minuter, astronomisk skymning ca 2 timmar och 40 minuter.
Skymningens och gryningens varaktighet i timmar och minuter för norra Europa i mars 2015. Den varierar inte bara med tiden utan även med breddgraden. Rent allmänt sett så varar skymningen och gryningen längre ju längre norrut man befinner sig.
Partiell solförmörkelse
Den 20 mars inträffar en solförmörkelse. Den är total över bland annat Färöarna och Svalbard. I Sverige blir det en stor partiell solförmörkelse – som mest skyms nästan 95% av solytan i nordvästra Lapplandsfjällen. Det är i princip så nära man komma en total solförmörkelse och det förblir den största över Sverige fram till 20 april 2061 då det täcks upp till 96% av solens yta vid Treriksröset. Vid de två ringformade solförmörkelserna 2039 och 2048 täcks som mest mindre än 90% av solytan. Minst blir denna förmörkelse på sydöstra Gotland med ”bara” 78%. Solförmörkelsen inträffar på sena förmiddagen så att solen står rätt högt på himlen. Detta innebär att även om solstrålningen dämpas med 80-90% att den fortfarande är farlig för direkta observationer. Använd projektionsmetoden eller förmörkelseglasögon. Men i och med solstrålningen minskar så pass mycket kommer det att innebära att troligen ingen kan gå miste om denna förmörkelse. Vid vackert väder kommer en klarblå himmel troligen att bli lite mer grön-gul, kontraster av skuggor och färger blir svagare och temperaturen, som stiger under förmiddagen, kommer förmodligen också att stanna upp eller det blir till och med någon grad kallare – under förutsättning att det är vindsvagt och soligt väder denna dag. Befinner man sig i västra fjällen uppe på topparna skulle det kanske till och med vara möjligt att se månens skugga rusa förbi i väster.
Grafiken visar hur stor del av solen skymtas över norra Europa vid solförmörkelsen den 20 mars. Över Sverige varierar andelen mellan 78 och 95 procent av solens yta. Solförmörkelsen är total på Atlanten mellan Storbritannien och Island och kan bland annat observeras från Färöarna om vädret tillåter.
Det lite trixiga med solförmörkelserna är att de är att de är olika från plats till plats. Medan en månförmörkelse är lika stor för alla och börjar och slutar samtidigt för alla där månen befinner sig över horisonten, så är det inte alls fallet när det gäller solförmörkelser. Var och en får uppleva sin egen solförmörkelse för att vi alla titta från lite olika vinklar mot solen och framförallt månen – så att månen inte råka står exakt åt samma håll framför ”bakgrunden” som i detta fall är solen. Det är samma effekt som om du ska ta ett kort på en byggnad och har ett träd i vägen som skymtar delar av den. Förflyttar du då dig lite grann så skymmer trädet antingen mer eller mindre av byggnaden. Sett i större perspektiv får man alltså förflytta sig åt trakter sydost om Sverige för att se mer av solen (eller att månen inte skymtar mindre av den) och vill man se mindre av solen så ska man bege sig västerut eller åt nordväst.
Som sagt så varierar tiderna för solförmörkelsen över landet och mer om det hittar du lite längre ner. I Norrköping börjar solförmörkelsen kl. 09:49:32 och solen står då ca 26 grader över horisonten. Den är som störst kl. 10:57:16 och då täcks det 82,3% av solens yta eller 85,1% av solens diameter. Solförmörkelsen slutar kl. 12:06:33 och då befinner sig solen ca 31 grader över horisonten. Nästa solförmörkelse över Norrköping inträffar den 11 augusti 2018 och det är en mini-förmörkelse – för månen täcker endast 0,3% av solytan – så det är ett gränsfall. Först sommaren 2021 blir det en ”riktig” solförmörkelse igen – månen täcker då drygt en fjärdedel av solen. En större förmörkelse än årets inträffade den 31 maj 2003 då månen täckte 83,3% av solens yta över Norrköping. Nästa solförmörkelse av samma kaliber får vi den 12 augusti 2026 med 81,6% och förmörkelsen den 21 juni 2039 blir med 86,6% ännu större. Nästa ringformade solförmörkelse över Norrköping (Sverige inom parentes) inträffar den 11 juni 2048 (21 juni 2039 över södra Norrland) och nästa totala solförmörkelse troligen inte förrän den 4 maj 2972 enligt NASA (16 oktober 2126 över Norrland).
Grafiken visar förmörkelseförloppet sett från Norrköping.
Grafiken till vänster visar när solförmörkelsen börjar sedd från olika platser runtom i Sverige och grafiken till höger visar när den slutar.
Grafiken till vänster visar när solförmörkelsen är som störst sedd från olika platser runtom i Sverige och grafiken till höger visar hur många procent av solytan skyms av månen och hur solförmörkelsen ser ut.
Månen
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar ca 1 ½ timmar och den astronomiska skymningen ungefär 2 ¼ timmar efter att solen har gått ned. Nätterna är långa och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens faser, upp- och nedgångar: Grafiken visar månens fas för varje dag i månaden. Datumet anges uppe till vänster i varje ruta. Månens fas och lutning gäller exakt när månen passerar söder i Norrköping. Klockslag anges nedanför månen och där intill månens höjd över horisonten. Månens belysta andel i procent anges ovanför månen. Månens skenbara diameter vid denna tidpunkt anges längst uppe till höger i rutan. När månen går upp och ner anges längre ner i rutan. Då visas också hur månen lutar just när den går upp eller ner. Åtminstone en gång i månaden passerar månen inte söder under ett helt dygn och vid andra tillfällen sker ingen upp- eller nedgång under ett dygn. Då visas förstås inte detta fenomen och så står det i stället att fenomenet ej inträffar. När det gäller solen är vi vana vid att den först går upp på morgonen, därefter passerar söder på dagen och slutligen går ner på kvällen (i regel i alla fall). Månen gör det vissa dagar. Men eftersom den rör sig runt jorden så sker passagen i söder ungefär 50 minuter senare varje dag. Detta har till följd att månen kan gå ner först, går upp senare på dagen och inte hinner passera söder alls. Eller så passerar den först söder, går ner och går upp sedan. Längre norrut kan månen till och med går upp eller ner två gånger om dagen men det sker bara ytterst sällan. Månen kan alltså gott och väl gå ner först och upp sedan. Tidpunkten för månens uppgång anges alltså alltid till vänster, tidpunkten för månens nedgång till höger och passagen i söder däremellan ovanför båda dessa uppgifter. Det gäller sedan bara att kolla tiderna och ordna dessa i kronologisk ordning. Det är det fenomenet som sker först med det tidigaste klockslag osv. Observerar att det i det här diagrammet inte har tagits hänsyn till om himlen i verkligheten är ljus eller mörk.
Samma som ovan dock med hänsyn till dag och natt – här ska du enkelt kunna se om månen är lätt eller svårt att hitta. En smal skära syns svårt på dagen eller månen är svårare att upptäcka när den går upp eller ner när himlen är ljus.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har). Datum anges till höger och vänster och klockslag ovanför och nedanför i svensk sommartid.
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 12 och 49 grader – så ibland drar månen ungefär samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Höjden över horisonten anges i grader till vänster i grafiken och väderstrecken hittar du längs horisonten. En höjd på 10 grader uppfattas i allmänhet som en bra bit över horisonten, 30 grader som halvhögt på himlen och 60 grader som mycket högt. I norra Sverige står månen i vanliga fall lägre över horisonten (gäller väderstreck från öster över syd till väst) och för platser söder om Norrköping gäller att månen står i regel något högre över horisonten.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten – om du skulle vara vaken då…
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. Du ser hur månen hamnar en bra bit längre åt vänster (österut) på himlen morgon efter morgon.
Merkurius
Merkurius lämnar Stenbocken den 11:e och fortsätter sin skenbara färd genom Vattumannen. Redan den 29:e är den snabba planeten framme vid Fiskarna. Vinkelavståndet till solen minskar från drygt 26 grader till ca 9 grader.
Diagrammet för att snabbt kunna se om planeten i fråga är synlig för blotta ögat (grönt) eller inte (rött). Grafiken gäller för en månad och för norra Europa från 52 till 72 graders nordlig latitud. Du kan kolla enkelt om en planet även syns på dina breddgrader om du nu inte råkar bo just i Norrköping… Titta på den breddgraden du bor på. Denna månad syns inte Merkurius.
Visibilitetsdiagrammet visar när solen (röda pilar) och Merkurius (ljusblå pilar) går upp denna månad. Merkurius går upp ca en halv timme tidigare än solen i början på månaden och några minuter efter den i slutet – trots att den fortfarande står en bit väster om solen och därmed skulle gå upp tidigare än den. Att Merkurius inte gör det beror på att den står betydligt sydligare än solen. Den drar en lägre bana och befinner sig kortare över horisonten. Datum hittar du till höger och vänster i grafiken och klockslag längst uppe (vintertid) eller nere (sommartid). De vita siffrorna till vänster anger planetens skenbara magnitud. Det är en logaritmisk skala och negativa värden är ljusare än positiva. Så Merkurius blir ljusare under månadens lopp.
Venus
Venus fortsätter sin skenbara rörelse norrut genom Fiskarna och når Väduren den 16:e. Den står drygt 3 grader norr om himmelsekvatorn i början på månaden och drygt 18 grader norr om den vid månadens slut. Vinkelavståndet till solen ökar bara sakta från 30 till 36 grader.
Grafiken visar om Venus är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mörk grönt betyder att Venus strålar på himlen och att du inte längre kan missa den. Nu börjar även personer utan speciellt intresse för astronomi reagera på den.
Grafiken visar Venus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut, det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 40 minuter efter solnedgången). Aftonstjärnan befinner sig en bra bit över horisonten mot västsydväst eller väst. Det går inte att missa den.
Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går ca 3 timmar senare än solen i början på månaden och ca 4 timmar i slutet. Venus syns i princip från solnedgången nästan enda fram tills den själv går ner (vita ytan i diagrammet).
Grafiken visar Venus, Mars och månens position på himlen mot väster på kvällen den 22:e kl. 19:45. Venus kan du inte missa. Mars står betydligt lägre över horisonten och är mycket ljussvagare än aftonstjärnan men ändå ska det fortfarande vara möjligt att hitta den med blotta ögat vid bra väderförhållanden. Månens smala skära står nedanför ljusa Venus – en av vårens fantastiska höjdpunkter på kvällshimlen.
Mars
Mars rör sig norrut genom Fiskarna och når Väduren den 30:e. Kring den 2:e hamnar den också tillfälligt i Valfisken. Deklinationen (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) ökar från 2 till 11 grader. Vinkelavståndet till solen minskar sakta från 27 till 19 grader under månadens lopp.
Grafiken visar om Mars är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja. Mars syns allt sämre och drar sig under månaden tillbaka från kvällshimlen.
Grafiken visar Mars och Venus position vid den nautiska skymningens slut (ca 1 timme och 30 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Vår röda grannplanet står allt lägre över horisonten mot väster medan aftonstjärnan når allt högre upp. Avståndet mellan båda planeter ökar hela tiden – Venus drar ifrån Mars och solen kommer sakta ifatt med den, så att Mars blir osynligt i slutet på månaden.
Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går ner strax efter kl. 20 i början på månaden och en halv timme senare i slutet (med övergången till sommartid blir det dock först strax efter kl. 21:30). Ungefär en timme efter solnedgången kan man börja hålla utkik efter Mars. Bästa tiden är ungefär 1 ½ timmar efter att solen har gått ner. Efter den 20:e blir det allt svårare att hitta Mars med blotta ögat. I slutet på månaden syns den röda planeten troligtvis bara med hjälp av kikare. Bästa tiden är då mellan kl. 20:30 och 20:45 svensk sommartid.
Grafiken visar Venus, Mars och månens position på himlen mot väster på kvällen den 21:e och 22:e kl. 19:00. Venus kan du inte missa. Mars finns fortfarande inte så där jätte långt ifrån aftonstjärnan. Vår röda grannplanet är dock betydligt ljussvagare och därmed också betydligt svårare att hitta. Månens tunna skära finns den 21:e snett nedanför Mars och det är troligen månens skära som går lite lättare att hitta än Mars. Ha gärna kikaren till hands – det kommer säkert att underlätta att man verkligen hitta båda. Den 22:e kommer det inte att vara några problem att se månens smala skära nedanför ljusa Venus – säkert en vacker vy som man verkligen inte får missa!
Jupiter
Jupiter rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Kräftan. Gasjättens skenbara färd blir dock allt långsammare mot slutet av månaden. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 155 grader till 122 grader i slutet på månaden. Solsystemets största planet finns 17 till 18 grader norr om himmelsekvatorn och den drar därför en ganska hör bana på himlen.
Grafiken visar om Jupiter är synlig för blotta ögat eller inte i norra Europa. Rött betyder nej, grönt betyder ja – och mörk grönt att Jupiter strålar på himlen och ingen kan gå miste om den…
Grafiken visar Jupiters position mot sydost vid den borgerliga skymningens slut (ca 40 minuter efter att solen har gått ner). Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Jupiter står allt högre upp på himlen när det blir mörkt. Jupiter är himlens näst ljusaste planet efter Venus som syns mot västsydväst.
Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter syns större delen av natten – från solnedgången fram till gryningen. Den passerar som högst ca 49 grader över horisonten i söder mellan kl. 22 och 23 i början på månaden och mellan kl. 21 och 22 när vi har gått över till sommartid i slutet på månaden.
Grafiken visar himlen mot ostsydost på kvällen den 2:e och 3:e kl. 18:30. Jupiter står en bra bit över horisonten och den får sällskap av månen. Dessutom bildar Jupiter, månen och Regulus, Lejonets ljusaste stjärna, en triangel. Månen står den 2:e till höger om Jupiter och den 3:e nedanför den.
Grafiken visar himlen mot söder och sydost på kvällen den 30:e då månen åter finns nära Jupiter. Båda två bildar igen en triangel med Regulus.
Saturnus
Saturnus skenbara rörelse i Skorpionen blir allt långsammare. Den 14:e blir den stillastående och byter färdriktning. Ringplaneten befinner sig ca 19 grader söder om himmelsekvatorn – och drar därmed en ganska flak bana över himlen. Vinkelavståndet till solen ökar rätt snabbt från 95 till 126 grader under månadens lopp.
Grafiken visar om Saturnus är synlig för blotta ögat i norra Europa eller inte . Rött betyder nej, grönt betyder ja. Gult betyder halvbra från Norrland och grön bra från Götaland. Kom ihåg att halvbra betyder att Saturnus hittas enkelt av vana observatör medan det kan vara lite svårare för nybörjare att hitta den. Förhållanden är sämre längst i norr och bättre längst i söder.
Grafiken visar Saturnus position på himlen i gryningen vid kl. 05:30 i början på månaden och vid kl. 04:30 i slutet på månaden när vi har gått över till sommartiden. Ringplaneten befinner sig inte alldeles för långt ifrån Antares, Skorpionens ljusaste stjärna.
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp strax före kl. 02 i början på månaden och vid midnatt kring den 27:e. I slutet på månaden går den upp strax före kl. 01 på grund av övergången till sommartid. Ungefär 45 minuter efter att Saturnus har gått upp kan man börja hålla utkik efter den. Vid den borgerliga gryningens början bleknar den i gryningsljuset (ca 40 minuter innan solen går upp). Den passerar som högst ca 12 grader över horisonten i söder – vid kl. 05:30-tiden i början på månaden (just vid den nautiska gryningens början) och vid kl. 05:30 svensk sommartid i slutet.
Grafiken visar himlen mot söder eller sydsydost på morgonen den 12:e vid kl. 04:00. Månen är lite mer än halv belyst och finns snett ovanför till höger om Saturnus.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 7 februari 2015.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta | Solen | Skymning och gryning | Partiell solförmörkelse | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus och Neptunus | Planeternas utseende och lysande
