På himlen i januari 2014
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | komet Lovejoy
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.
1–8 januari: Månen är på väg norrut genom djurkretsen från Skytten till Fiskarna. Det är nymåne den 1:e och månen är osynlig. Den 2:e syns månens mycket smala skära nära Venus strax efter solnedgången. Den 8:e är det tilltagande halvmåne och den står rätt högt i söder vid solnedgången. Övergången mellan det grå och det blå kan tolkas som horisonten mot sydväst i skymningen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som definitivt är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 1 januari då månen står som närmast solen. I slutet på månaden ligger detta område symmetrisk kring solens position i slutet på januari mitt i Stenbocken, alltså en bra bit till vänster om det inritade område (se även sista bilden och animationen nedan).
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 januari. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.
9–16 januari: Månens rör sig genom djurkretsens nordligaste del från Väduren till Tvillingarna. I mitten på månaden finns månen nära Jupiter och den 16:e är det fullmåne.
17–24 januari: Månen färdas söderut genom djurkretsen från Kräftan till Jungfrun. Månen avtar och passerar Mars den 23:e. Den 24:e har vi avtagande halvmåne och den syns mot söder i gryningen.
24–31 januari: Månen rör sig genom djurkretsens södra del. Den passerar Saturnuns den 25:e och båda kan ses på morgonen. Månen avtar och dess skära blir allt smalare. Den 29:e finns månen nära Venus och den 30:e är månen osynlig -det är nymåne. Med lite tur kan du se månen den 31:e strax efter solnedgången.
Gränsen mellan det grå och det färgglada till höger om solen den 30:e (tjock gul prick) kan tolkas som horisonten mot sydost i gryningen.
Stjärnkarta i mitten av januari när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Den rödprickade linjen är ekliptikan – solens skenbara bana framför stjärnhimlen. Ekliptikan går genom 13 stjärnbilder varav 12 stycken är kända som djurkretstecken. Det är jordens omloppsbana projicerad mot himlen. Längs ekliptikan brukar man hitta månen och planeterna.
Mest känd är nog Karlavagnen – en del av Stora Björnen (UMa). Du hittar den högt uppe på himlen mot öster och du får vrida kartan motsols med 90 grader. Handtaget pekar neråt mot horisonten. Följer du dess krökning så hamnar blicken på Björnvaktarens (Boo) ljusaste stjärna Arcturus. Utifrån Karlavagnen hittar du också Polstjärnan som står rakt i norr. Pilen visar vägen mot Polstjärnan som finns i Lilla björnen (UMi). Om man ska hitta sig till rätta på stjärnhimlen så kan det vara en bra idé att fortsätta att utgå från Karlavagnen. Som pilarna antyder så kan du hitta mot sydost en av djurkretsens stjärnbilder – Lejonet (Leo) med dess ljusa stjärna Regulus. Kräftan (Cnc) med sina svaga stjärnor är lite svårare att hitta och kanske ingenting för nybörjare. Högt över horisonten mot söder går det inte att missa Tvillingparet Castor och Pollux i Tvillingarna (Gem). Här hittar du nuförtiden ytterligare än ännu ljusare prick som strålar på himlen: Planeten Jupiter. Vid mitten av månaden håller också månen till här. Följer vi ekliptikan mot solens skenbara rörelse genom djurkretsen så hittar vi Oxen (Tau) med dess ljusa stärna Aldebaran (Oxens ögat) och den kända stjärnhopen Plejaderna eller Sjusyskon. Nedanför Tvillingarna och Oxen hittar du ytterligare en välkänd stjärnbild: Orion (Ori). Himlens jägare befinner sig mot sydväst och dess skärp – de tre stjärnorna på rad – ligger ganska nära himmelsekvatorn. De tre pekar också mot Sirius – himlens ljusaste stjärna i stjärnbilden Stora Hunden (CMa). Sirius brukar blinka och byta färg i klara kalla vinternätter – en effekt som uppstår i vår atmosfär på grund av stora temperaturkontraster.
Solen
Solen rör sig genom Skytten och når Stenbocken den 20:e. Den lämnar de allra sydligaste trakterna och når i slutet på månaden ca 6 grader högre upp över himlen än vid vintersolstånd. Jorden befinner sig närmast solen på förmiddagen den 4:e.
Dagarna blir sakta längre och solnedgångarna försenas med ca 1 timme från strax efter kl. 15 till strax efter kl. 16. Däremot sker soluppgångarna bara 40 minuter tidigare i slutet på januari än i början (strax efter kl. 08 i stället för kvart i nio).
Månen
Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 50 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen (mellanblå prickar) slutar ca 1 ¾ timmar och den astronomiska skymningen ungefär 2 ½ timmar efter att solen har gått ned. Månen lyser upp kvällarna främst mellan den 7:e och 17:e och morgnar mellan den 12:e och 23:e. Nätterna är långa och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska/nautiska/borgerliga gryningen börjar och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).
Kort instruktion: Letar upp datumet till höger eller vänster och önskat klockslag uppe eller nere i grafiken. Där båda möts finns informationen om månen. T.ex. den 25 januari kl. 10 står månen i sydväst (det står just SV där i grafiken). Den går ner strax före kl. 11 (grå pil neråt). Den passerade på morgonen lågt över horisonten i söder (det står 14.7º mellan kl. 06 och 07 på samma rad). Den står alltså ungefär vid kl. 06:30 mot söder, precis när den nautiska gryningen börjar – du ser en mellanblå punkt just mitt i texten 14,7 º). Vad har vi för månfas då? Jo, månen brukar ju vara avtagande när den syns på morgonen. Snett ovanför till vänster om texten 14,7º hittar du en halvmåne och snett nedanför texten till höger en tjock skära. Månen ser den 25:e alltså ungefär ut som någonting mitt emellan båda dessa faser – en ganska tjock skära eller en nästan halv belyst måne. Månen går upp ungefär kl. 02:15 (grå pil uppåt på samma rad).
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 11 och 50 grader – det är ungefär samma värden som för solen.
I januari passerar månen som högst över himlen strax före fullmåne – för då passerar den djurkretsens nordligaste del som solen passerade vid midsommar. Vid fullmåne den 16:e står den mittemot solen och drar då ungefär samma bana på himlen som solen i juli. Men fullmånen går upp ungefär vid solnedgång och ner vid soluppgång och den passerar som högst i söder när solen står som lägst under horisonten i norr.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen. Månen står över horisonten tillsammans med solen alldeles i början och i slutet på månaden i samband då nymåne inträffar, vilket helt enkelt betyder att månen står åt samma håll som solen. Det är då den också drar en låg bana över himlen – precis som solen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 2:e och 16:e efter solnedgången och den 31:e. Månen står tidvis högt över horisonten – särskilt runt den 8:e.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen ungefär mellan den 7:e och 22:e. Månen står tidvis mycket högt över horisonten, speciellt runt den 15:e.
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen mellan den 16:e till den 30:e före soluppgången och månen står mestadels inte särskilt högt över horisonten.
Merkurius
Merkurius börjar det nya året i stjärnbilden Skytten. Solsystemets innersta planet rusar genom djurkretsen, passerar Stenbocken mellan den 11:e och 29:e för att redan hamna i Vattumannen i slutet på månaden. Vinkelavståndet till solen ökar från drygt 2 grader till drygt 18 grader i slutet på månaden. Med 18,4 grader befinner sig Merkurius längst bort från solen den 31:e. Det är då den solnära planeten når sitt största vinkelavstånd till solen eller den så kallade största östliga elongationen. Den lilla planetens ljusstyrka sjunker från magnitud -1,3 till -0,6 och dess skenbara diameter ökar från 5 till 7 bågsekunder.
Grafiken visar Merkurius position vid den borgerliga skymningens början i slutet på månaden. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 50 minuter efter solnedgången). Det är ungefär då Merkurius börjar träda fram i skymningsljuset. Förresten dyker Merkurius upp precis där Venus försvann – se även grafiken i samband med Venus.
Samma som ovan fastän med Merkuriusskivans faser som du kan se i ett teleskop. I mitten på månaden är Merkurius hel belyst och i slutet halv.
Visibilitetsdiagrammet visar att Merkurius går ner allt senare. Den solnära planeten går ner efter solnedgången från och med 5:e. Men först någon gång efter den 20:e blir den synlig för blotta ögat. Den 22:e är den bästa tiden vid kl. 16:45 – då borde du kunna hitta den svår observerade planeten i alla fall med hjälp av en kikare, möjligen även med blotta ögat. Efter den 25:e ska det dock inte vara några problem att hitta den lilla planeten utan optiska hjälpmedel. Den 31:e ska du kunna se Merkurius i drygt en halvtimme utan några större problem – ungefär mellan kl. 17:15 och 17:45.
Grafiken visar himlen mot sydväst eller västsydväst på kvällen den 31:e kl. 17. Då syns månens mycket smala skära en bra bit snett nedanför till höger om Merkurius. Det är just vid eller strax före kl. 17 man ska kunna ha störst chans att hitta månen med blotta ögat vid mycket bra väderförhållanden. Med hjälp av en kikare borde man kunna hitta månen om man nu inte lyckas hitta den enbart med blotta ögat. Merkurius ska däremot vara synligt för blotta ögat – men den syns kanske bättre först lite senare mellan kl. 17:15 och 17:45.
Lyckades du hitta Merkurius och månens skära? Vem hittade du först och vem var svårare att se?
Venus
Venus rör sig retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Skytten. Därvid hamnar den så pass mycket norr om ekliptikan att vår grannplanet tillfälligt kommer in i stjärnbilden Skölden mellan den 25:e och 30:e. Rörelsen sker allt mer sakta och den 31:e blir Venus stillastående. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 17 till 5 grader den 1:e då Venus står i nedre eller undre konjunktion med solen. Därefter ökar vinkelavståndet snabbt igen till 29 grader i slutet på månaden. Venusskivan visar en stor smal skära – som störst blir den nästan 63(!) bågsekunder kring den 11:e. Efter konjunktionen med solen blir skäran tjockare och Venusskivans diameter minskar 51 bågsekunder i slutet på månaden. Aftonstjärnan lyser med omkring magnitud -4.3 fram till mitten av månaden. Därefter ökar dess ljusstyrka upp till -4.8 i slutet på månaden.
Grafiken visar Venus position vid den borgerliga skymningens slut alldeles i början på januari. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan – alltså ca 50 minuter efter att solen har gått ner. Aftonstjärnan befinner sig ganska lågt över horisonten mot sydväst och den står lägre varje kväll. Hur länge lyckas du upptäcka den på kvällarna?
Samma som ovan fastän med Venusskivans faser som du kan se i en bra kikare eller i ett mindre teleskop. Det är nu du kan testa dina ögon. Lyckas du se att Venus inte är en punkt på himlen – utan en smal banan? Grafiken visar också läget på Merkurius i slutet på månaden. Det kan alltså vara bra att komma ihåg Venus position för att kunna leta efter Merkurius någon vecka senare – när Venus redan har avslutat sin roll som aftonstjärna.
Grafiken visar Venus position på himlen ca en kvart efter solnedgången mellan den 7:e och 12:e. Det är först efter solnedgången då du kan ta fram din kikare för att leta upp Venus på himlen. Den befinner sig nästan rakt ovanför solen. Men som sagt, vänta till solen har gått ner helt och kanske en liten stund till innan du tar fram kikaren. Bara då kan du vara helt säker på att solen inte hamnar av misstag i kikarens synfält. Så säkerställer du att inte löper risk för skada dina ögon. Möjligen lyckas du faktiskt se Venus även med blotta ögat – fastän det är lite tveksamt. Men Venus smala skära ska du gott och väl kunna se redan i en mindre kikare!
Visibilitetsdiagrammet visar att solen går ner strax efter kl. 15 och att den går ner allt senare. Venus däremot går ner tidigare och tidigare – den 1:e vid 17-tiden och den 12:e redan vid 16-tiden. Fram till den 5:e ska det inte vara några problem att hitta aftonstjärnan – bästa tiden är vid 16-tiden. Därefter behövs nog kikare och dessutom får man hålla utkik efter den före kl. 16 men efter solnedgången. Den 16:e går Venus och solen ner samtidigt och då har aftonstjärnan definitivt spelat ut sin roll för denna gång. Den återkommer på kvällshimlen alldeles i slutet på året.
Grafiken visar himlen mot sydväst på kvällen den 2:e kl. 16:15. Då syns månens mycket smala skära snett ovanför Venus som i sin tur visar en precis likadan skära! Ta fram en kikare för att kunna se den.
Grafiken visar Venus position på himlen ca en kvart före soluppgången mellan den 10:e och 15:e. Det är endast före soluppgången då du kan ta fram din kikare för att leta upp Venus på himlen. Den befinner sig nästan rakt ovanför solen lågt över horisonten mot sydost. Men som sagt, du får bara hålla utkik med hjälp av en kikare så länge solen befinner sig under horisonten – för att vara säker på att solen inte hamnar av misstag i kikarens synfält. Men Venus smala skära ska du kunna se redan i en mindre kikare!
Grafiken visar Venus position vid den borgerliga gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan – alltså ca 50 minuter innan solen går upp. Morgonstjärnan befinner sig ganska lågt över horisonten mot sydost men den står högre för varje morgon som går. När lyckas du upptäcka den för första gången på morgonhimlen?
Samma som ovan fastän med Venusskivans faser som du kan se i en bra kikare eller i ett mindre teleskop.
Visibilitetsdiagrammet visar att solen går upp strax före kl. 09 och att den går upp allt tidigare. Venus går upp också allt tidigare och den går upp före solen från och med 5:e. Med hjälp av en kikare kan du hitta Venus säkert redan kring den 12:e – bästa tiden är 20 minuter före soluppgången. Med blotta ögat kommer du att se morgonstjärnan redan från och med 15:e. Just den 15:e är den bästa tiden vid kl. 08. I slutet på månaden syns Venus lätt i nästan två timmar – från strax efter kl. 06 till soluppgången strax efter kl. 08. Du hittar Venus lågt över horisonten mot sydost.
Grafiken visar himlen mot sydost på morgonen den 29:e kl. 07:15. Venus får denna månad för andra gången besök av månen. Denna gång befinner sig månens smala skära en bra bit snett nedanför om morgonstjärnan – säkert en vacker vy!
Mars
Mars fortsätter sydvart genom Jungfrun och står i slutet på månaden drygt 6 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen (elongationen) ökar från 89 till 109 grader under månadens lopp. Mars ljusstyrka ökar från magnitud +0,8 till +0,3 och den lilla Marsskivans diameter ökar till nästan 9 bågsekunder.
Grafiken visar Mars och Saturnus position vid den nautiska gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (alltså ca 1 timme och 45 minuter före soluppgången). Mars hittar du rätt högt mot sydsydväst medan Saturnus befinner sig lägre över horisonten på väg mot söder.
Av visibilitetsdiagrammet framgår att Mars går upp strax efter midnatt och dess uppgångar sker bara lite tidigare i slutet på månaden. Den röda planeten kan ses ungefär från 30 minuter efter att den har gått upp tills den börjar bleknar i gryningsljuset ungefär 30-45 minuter före soluppgången. I början på månaden passerar Mars ca 29 grader över horisonten i söder vid 06-tiden, i slutet på månaden 25 grader vid kl. 04:30.
Grafiken visar månen – lite tjockare än halvmånen – snett nedanför Mars den 23:e vid 04-tiden. Båda bildar en fin triangel med Spica, Jungfruns ljusaste stjärna. Saturnus har precis gått upp i sydost och finns nästan rakt nedanför den ljusa stjärnan Arcturus i Björnvaktaren.
Jupiter
Jupiter rör sig retrograd (dvs. mot solens rörelse) genom Tvillingarna och hamnar ännu lite nordligare på himlen. Vinkelavståndet till solen (elongationen) ökar från 174 till i princip 180 grader på kvällen den 5:e. Bortsett från några ynka bågminuter står solsystemets största planet då verkligen mittemot solen på himlen – alltså i opposition. Avståndet mellan jorden och Jupiter blir som minst och därför lyser gasjätten starkast med magnitud -2,7 nu. Samtidigt är dess skenbara diameter nu störts med nästan 47 bågsekunder. Fram till slutet av månaden minskar vinkelavståndet till solen snabbt till 150 grader, ljusstyrkan backar lite till -2,6 och Jupiters skenbara diameter avtar till drygt 45 bågsekunder.
Grafiken visar Jupiters position vid den nautiska skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med mellanblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Solsystemets största planet har då precis gått upp över horisonten i nordost i början på månaden medan den finns redan ganska högt uppe på himlen i slutet på månaden.
Eftersom Jupiter står i opposition i början på månaden så kan du se den hela natten. Så även på morgonen syns Jupiter fortfarande över horisonten mot västnordväst. Grafiken visar Jupiter i början på månaden vid 07-tiden till vänster och i slutet på månaden vid 05-tiden till höger.
Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter syns i princip hela natten större delen av månaden. Efterhand går den ner i gryningsljuset på morgonen. Solsystemets största planet drar en hög bana på himlen – precis som solen vid sommarsolstånd. Jupiter passerar som högst 54 grader i söder vid midnatt i början på månaden och vid 22-tiden i slutet.
På kvällen den 14:e och 15:e kan du se månen nära Jupiter. Tidigt på kvällen den 14:e befinner sig månen inte riktig än i linje med Jupiter och Castor – det gör den först ungefär vid 22-tiden. På kvällen den 15:e bildar månen, Jupiter och Pollux en vacker triangel.
Saturnus
Saturnus färdas allt längre söderut genom Vågen. Ringplaneten befinner sig ca 16 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 50 till 79 grader under månadens lopp. Saturnus ljusstyrka ligger omkring magnitud +0,6 och dess skenbara diameter mäter runt 16 bågsekunder.
Grafiken visar Saturnus position på himlen mot sydost vid den astronomiska gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med mörkblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (ca 2 ½ timmar före soluppgången).
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går upp allt tidigare – strax efter kl. 04 i början på månaden och vid 02:30-tiden i slutet. Alldeles i början på månaden kan man se ringplaneten i drygt tre timmar – från ca 30 minuter efter att den har gått upp tills dess den borgerliga gryningen börjar och Saturnus bleknar i gryningsljuset. I slutet på månaden syns Saturnus redan i 5 ½ timmar.
Grafiken visar Saturnus och månen – som är lite mer än halv – vid 05-tiden den 25:e. Månen har tidigare under natten ockulterat Vågens ljusaste stjärna men det skedde innan båda gick upp i våra trakter. Nu står månen snett nedanför den.
Uranus
Uranus rör sig sakta genom Fiskarna i gränstrakten till Valfisken ca 3 grader norr om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 88 till 57 grader. Uranus ljusstyrka sjunker till magnitud +5,9 och dess skenbara diameter ligger runt 3,5 bågsekunder.
Uranus kan observeras bäst på kvällarna när den passerar som högst 34 grader över horisonten i söder strax före kl. 18 i början på månaden. Men den kan observeras även fram till 22 tiden fastän då befinner den sig allt lägre över horisonten. När det blir mörkt i slutet på månaden har Uranus redan passerat söder och den finns då lite lägre över horisonten mot sydväst. Det förblir då ungefär två timmar för att kunna leta upp den – mellan kl. 18 och kl. 20. Möjligen så kan du se Uranus redan med blotta ögat – men i alla fall med hjälp av en liten kikare ska det inte vara något större problem att kunna hitta den. Månens ljus stör främst under kvällarna 6:e till 17:e.
Neptunus
Neptunus rör sig sakta norrut genom Vattumannen – ca 11 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet mellan solsystemets numera yttersta planet och solen minskar från 53 till 22 grader. Neptunus ljusstyrka sjunker till magnitud +8,0 och dess skenbara diameter ligger runt 2,2 bågsekunder.
Neptunus går ner allt tidigare. Möjligen hinner du ta en titt på den alldeles i början på månaden mellan kl. 17:30 och kl 18. För att kunna se Neptunus krävs det en bra kikare till hands eller hellre ett litet teleskop. Neptunus går ner vid 20-tiden i början på månaden och redan vid 18:30-tiden i slutet – då har det precis blivit mörkt ute. Facit: Neptunus tar farväl från kvällshimlen för den här gången och återkommer senare på sommaren på morgonhimlen.
Komet Lovejoy
Komet Lovejoy upptäcktes så sent som i början på september i år. Den var rätt ljus för en ”vanlig” komet och kunde ses till och med för blotta ögat. Lovejoys avstånd till både solen och jorden ökar nu så att den blir ljussvagare – ungefär 6:e magnitud i början på månaden och 8:e magnitud i slutet. I januari rör sig kometen från Herkules ner till Ormbäraren.
Visibilitetsdiagrammet visar att komet Lovejoy kan observeras en kort stund strax efter kl. 17 i början på månaden.
Visibilitetsdiagrammet visar att komet Lovejoy kan observeras på morgonhimlen under hela månaden. Bästa tiden är mellan kl. 05 och 06.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 16 december 2013.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus | komet Lovejoy
helt otrolig sajt!! hur orkar du?! och så nogrannt. jag gillar astronomi men har i princip ingen koll. kan typ tre stjärnbilder och venus. men vill veta mer och kom till denna sajt för att jag googlade nästa månförmörkelse.verkligen full av beundran för din dedikation. bra jobbat :)!