På himlen i september 2013
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.
1–8 september: Månen rör sig från djurkretsens nordligaste del i Tvillingarna till Jungfrun. Månens avtagande skära finns den 1:e i närheten av Jupiter och på morgonen den 2:e i närheten av Mars. På morgonen den 3:e ska du kunna hitta månens mycket smala skära rätt så lätt i gryningsljuset. Med lite tur hittar du den även den 4:e – det ska vara möjligt vid perfekta väderförhållanden. Nymåne inträffar den 5:e mitt på dagen och då förblir månen osynlig. Även den 6:e syns månen inte. På kvällen den 7:e kan man göra ett försök att hitta månens skära en stund före solnedgången. Troligen behövs kikare för att hitta den och man ska vara försiktigt när man letar efter den. Ställ dig på en plats där solen skyms av ett föremål så att du inte av misstag får in solens starka strålar in i kikaren och dina ögon. På kvällen den 8:e finns månen nära Venus som syns dålig eller inte alls.
Övergången mellan det grå och det blå området kan tolkas som horisont i gryningsljuset mot nordost till höger om solen och som horisont i skymningsljuset mot nordväst till vänster om solen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 5 september då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 30 september. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.
9–16 september: Månen rör sig genom djurkretsens sydligaste del från Vågen till Stenbocken. På kvällen den 9:e passerar den nära Saturnus som inte längre syns med blotta ögat. Månen tilltar och den 12:e på kvällen är den halv tilltagande.
Gränsen mellan det grå och det färgglada kan tolkas som horisonten mot sydväst eller väst i skymningen.
17–23 september: Månen rör sig norrut genom djurkretsen får Vattumannen till Väduren. Månen tilltar och fullmåne inträffar den 19:e mitt på dagen. Så i praktiken kan man uppleva två nätter där fullmånen lyser upp himlen – natten mellan den 18:e och 19:e och natten mellan den 19:e och 20:e. Månen drar ungefär samma bana på natten som solen på dagen.
23–31 september: Månen avtar och passerar djurkretsens nordligaste del när den rör sig från Väduren till Kräftan. På morgonen den 27:e är månen halv avtagande. På morgonen den 28:e hittar du månen i närheten av Jupiter. Övergången mellan det grå och det ljusblå kan tolkas som horisonten mot öster eller sydost i gryningsljuset.
Stjärnkarta i mitten av september när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Mitt i natten hittar du Pegasuskvadraten (Peg) högt i söder. Stjärnbilderna Fiskarna (Psc) och Vattumannen (Aqr) i närheten består av mestadels svaga stjärnor. De tillhör djurkretsen, alltså stjärnbilderna, som planeterna och solen färdas genom längs en tänkt linje – ekliptikan som markerats med röda prickar. Stenbocken (Cap) håller precis att försvinna i horisontdiset i sydväst. Mot sydost kan du försöka att hitta Valfisken (Cet) – en ganska stor stjärnbild. Ekliptikan fortsätter genom Väduren (Ari) som finns högt över horisonten mot sydost. Lägre mot öster syns Oxen (Tau) och i nordost har tvillingarna Castor och Pollux precis dykt upp över horisonten. I Tvillingarna (Gem) håller även Jupiter till – den ljusa pricken som inte går att missa. När du tittar mot norr, så får du vrida kartan med 180 grader. Du ser att Karlavagnen (UMa) intar sin lägsta position i norr nedanför Polstjärnan (dit den röda pilen pekar). I väster dominerar sommartriangeln. Det består av stjärnorna Deneb i Svanen, Vega i Lyran och Altair i Örnen. Cassiopeja eller himlens ”W” finns nästan rakt över ditt huvud.
Solen
Solen i stjärnbilden Lejonet rör sig söderut och når Jungfrun den 16 september. Den passerar himmelsekvatorn söderut den 22:e på kvällen och det är då höstdagjämning inträffar (kl. 22:44 svensk sommartid). Dagarna och nätterna är nu ungefär lika långa på hela jorden – men det stämmer bara ungefär. Eftersom solen inte är en punkt utan en skiva, så dröjer det någon minut tills solen har gått ned helt och hållet och på det viset bli dagarna lite längre. Dessutom har vi atmosfären som bryter solstrålarna (den så kallade refraktionen) som gör att dagarna blir ännu lite längre än de borde vara. Solen lyfts upp en bit vid horisonten och som följd syns solen fortfarande när den egentligen redan har gått ned.
Solens deklination ändras från drygt 8 grader norr om ekvatorn till ca 3 grader söder om den. Som följd hamnar den allt lägre över horisonten – i början på september når den nästan 40 grader upp på himlen, i slutet inte ens 30 grader. Solnedgångarna tidigareläggs från kl 20 till kl 18:30 och soluppgångarna förskjuts från strax före kl 06 till strax före kl 07.
Månen
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 40 minuter efter solnedgången (ljusblå punkter). Den nautiska skymningen slutar ca 90 minuter efter solnedgången (mellanblå punkter) och den astronomiska skymningen slutar ungefär 2 timmar 20 minuter efter att solen har gått ner. Fullmånesnätterna runt den 19:e är rätt ljusa för att fullmånen numera drar ungefär samma bana på natten som solen på dagen. Månljuset stör observationer av ljussvaga objekt framföär allt på kvällarna mellan den 14:e och 24:e och på morgonen från och med 17:e till och med 28:e. Diagrammet visar också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den astronomiska, nautiska och borgerliga gryningen börjar och när solen slutligen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 11 och 50 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Vid nymåne den 5:e drar månen ungefär samma bana på himlen som solen. Den drar med andra ord en halvhög bana över horisonten. Under fullmånesnätterna runt den 19:e drar månen ungefär samma bana som solen fastän på natten förstås.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 10:e och 21:e ett tag efter solnedgången och den står för det mesta ganska lågt över horisonten.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen från och med den 15:e fram till den 28:e. Månen befinner sig tidvis ganska högt över horisonten, särskilt kring den 21:e.
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen fram till den 4:e och från och med den 19:e ett tag före soluppgången. Månen står tidvis rätt högt över horisonten, särskilt kring den 26:e.
Merkurius
Merkurius strävar snabbt sydvart. Den lämnar Lejonet den 5:e och fortsätter därefter genom Jungfrun. Merkurius östliga vinkelavstånd till solen ökar från 7 till 24 grader. Planetens deklination minskar från 7 grader norr om himmelsekvatorn till 14 grader söder om den. Den snabba planetens ljusstyrka minskar något från -1.2 till -0.1. Den lilla planetens skenbara diameter mäter omkring 5 bågsekunder.
Grafiken visar Merkurius och solen position vid solnedgången. Merkurius befinner sig bara någon grad över horisonten och går ner snart efter solen och förblir därmed osynlig för blotta ögat på våra breddgrader.
Visibilitetsdiagrammet för Merkurius visar att den lilla planeten går ner strax efter solnedgången. Trots att den snabba planeten kommer allt längre ifrån solen (vinkelavståndet ökar) så går den ner allt tidigare – i slutet av månaden bara några minuter efter att solen har gått ner.
Det är dock inte samma dåliga förhållanden runt hela jorden. Beger vi oss till den fiktiva platsen Anti-Norrköping på södra halvklotet (en bra bit söder om Afrikas sydligaste spets) så går det alldeles utmärkt att observera Merkurius efter solnedgången. Grafiken visar Merkurius, Venus och Saturnus position på himlen på södra halvklotet vid den borgerliga skymningens slut.
Inte nog med det: Utöver Merkurius går det även att se Venus och Saturnus mycket bra på kvällshimlen – tillsammans med Spica en fantastisk konstellation som vi norbor tyvärr missar helt å hållet.
Venus
Venus lämnar Jungfrun den 18:e och letar sig därefter allt längre söderut i stjärnbilden Vågen. Aftonstjärnan befinner sig ca 7 grader söder om himmelsekvatorn i början på månaden och hamnar drygt 20 grader söder om den i slutet på månaden. Det östliga vinkelavståndet (elongationen) till solen ökar sakta från 39 till 44 grader). Venusskivan är lite mer än halvbelyst och lyser med magnitud -4.0 i början på månaden och med -4.2 i slutet. Venusskivans skenbara diameter ökar från ca 15 till 18 bågsekunder.
Grafiken visar Venus position strax efter solnedgången – när solen befinner sig 3 grader under horisonten. Det motsvarar ungefär 15-20 minuter efter solnedgången. Aftonstjärnan befinner sig ganska lågt över horisonten i väster och den blir allt svårare att upptäcka. Lyckas du hitta Venus även i september? Dela gärna med dig dina observationsförsök och resultat. Bästa tiden är direkt efter solnedgången.
Visibilitetsdiagrammet visar att Venus går ner 40-50 minuter efter solnedgången. Aftonstjärnan går alltså ner innan den borgerliga skymningen slutar. Bästa tiden för att kunna hitta Venus lågt över horisonten i väster är antagligen 5-15 minuter efter solnedgången. Troligen blir det inte lätt att hitta Venus, för ovana observatörer kanske till och med omöjligt.
Mars
Mars rör sig genom Kräftan och fortsätter sin skenbara färd genom Lejonet från och med den 25:e. Deklinationen avtar från ca 20,5 till ca 15,5 grader. Eftersom solen och Mars färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen så ökar vinkelavståndet bara sakta mellan dem – elongationen ökar under månadens lopp från 36 till 47 grader. Mars ljusstyrka ligger runt magnitud +1.6 och den lilla Marsskivan mäter ca 4 bågsekunder i diameter.
Grafiken visar Mars och Jupiters position på morgonhimlen vid den nautiska gryningens början under hela septembermånaden. Jupiter syns lätt med blotta ögat. Mars är betydligt svagare men den syns ändå rätt bra med blotta ögat. Avståndet mellan den röda planeten och gasjätten ökar för att Mars drar ifrån den mycket långsammare giganten.
Mars går upp ungefär kl. 02 under hela månaden. Men eftersom solen går upp allt senare så förbättras förhållanden för att kunna se Mars ganska fort från ca 2 ½ timmar i början på månaden till ca 4 timmar i slutet. Den röda planeten kan ses ungefär från 30 minuter efter att den har gått upp tills dess den borgerliga gryningen börjar.
Månens smala skära hittar du nära Mars på morgonen den 2:e. Månen befinner sig nästan i linje rakt nedanför tvillingparet Castor och Pollux, som i sin tur bildar en långdragen triangel med ljusa Jupiter.
Månens mycket smala skära finns nedanför Mars på morgonen den 3:e. Säkert en vacker vy tillsammans med Orion som numer kan beskådas i sin fulla prakt efter sin frånvaro under sommarhalvåret.
Jupiter
Jupiter rör sig genom Tvillingarna och deklinationen (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) avtar något. Vinkelavståndet till solen (elongationen) fortsätter att öka snabbt från 55 till nästan 80 grader. Gasjättens ljusstyrka ökar från magnitud -2.0 till -2.2 och dess skenbara diameter ökar från 35 till 38 bågsekunder.
Grafiken visar Jupiters och Mars position på himlen vid den borgerliga gryningens början (det är tidpunkterna som markerats med ljusblå punkter i visibilitetsdiagrammet nedan).
Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp allt tidigare – i slutet på månaden redan före kl. 23 och den kan ses på morgonhimlen nästan ända fram till soluppgången.
Månens smala skära hittar du nära Jupiter på morgonen den 1:e. Månen befinner bildar en triangel med Jupiter och Pollux. Snett nere till vänster hittar man Mars, som bildar en triangel med månen och Pollux.
Saturnus
Saturnus färdas söderut genom djurkretsen och lämnar Jungfrun den 1:e. Ringplaneten fortsätter sin resa genom stjärnbilden Vågen och hamnar allt längre söderut om himmelsekvatorn. Saturnus befinner sig till slut nästan 13 grader söder om den. Vinkelavståndet till solen minskar från 59 till 32 grader. Saturnus är något ljusare än Spica (Jungfruns ljusaste stjärna) och svagare än Arcturus i björnvaktaren. Saturnus ljusstyrka ligger omkring magnitud +0.7 och dess skenbara diameter mäter runt 16 bågsekunder.
Grafiken visar Venus och Saturnus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Vid den borgerliga skymningens slut står Saturnus allt lägre över horisonten i sydväst och syns inte längre med blotta ögat. Möjligen lyckas du hitta den med hjälp av en kikare men även detta är tveksamt.
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus går ner allt tidigare i skymningsljuset. Möjligen lyckas du hitta Saturnus med hjälp av en kikare alldeles i början på månaden vid den borgerliga skymningens slut. För övrigt förbli ringplaneten nu osynligt ett tag.
Uranus
Uranus rörelse sker retrograd (mot solens rörelse) genom Fiskarna. Vinkelavståndet till solen ökar från 147 grader till 177 grader och därmed hamnar Uranus nästan i opposition till solen. Uranus ljusstyrka ligger på magnitud +5.7 och dess skenbara diameter ligger runt 3.7 bågsekunder.
Uranus går upp i skymningen och kan observeras under alla nattens mörka timmar, lättast dock fortfarande på morgonhimlen när den passerar ca 35 grader över horisonten i söder. Månens ljus blir störande från mitten av månaden och ca 10 nätter framåt.
Neptunus
Neptunus rör sig sakta mot solens rörelse genom Vattumannen. Solsystemets numera yttersta planet befinner sig nästan 11 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar från 175 till 145 grader. Neptunus befann sig i opposition till solen i slutet på förra månaden. Neptunus ljusstyrka ligger på magnitud +7.8 och dess skenbara diameter ligger runt 2.4 bågsekunder.
Solsystemets numera yttersta planet syns bäst mitt i natten eller vid 22-tiden i slutet på månaden. Den går ner allt tidigare och drar sig sakta tillbaka från morgonsidan. Månljuset blir störande framför allt på nätterna mellan den 14:e och 24:e.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 10 augusti 2013.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus
