På himlen i juli 2013
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen
Månens (och planeternas färd) genom stjärnbilderna – allmän beskrivning
Stjärnkartorna visar himlens stjärnbilder en bit söder och norr om himmelsekvatorn med deras officiella gränser (streckade linjer). Det används astronomernas koordinatsystem med rektascension (avståndet från vårdagjämningspunkten – motsvarande longitud på jorden och avståndet från nollmeridianen) och deklination (avståndet från himmelsekvatorn, motsvarande latitud på jorden och avståndet från ekvatorn). Projektionen motsvarar den som används i en del kartböcker med himlens stjärnbilder. Denna karta har dock försetts med olika bakgrundsfärger och blir en kombination av himmelskarta och visibilitetsdiagram.
Stjärnor och stjärnbilder på mörkgrå bakgrund syns definitivt inte och befinner sig för nära eller under horisonten när solen står under horisonten. Även skymningen och gryningen antyds genom ljusa färger. Stjärnor som syns bra ska finnas framför en mörkblå bakgrundsfärg.
Kartan är en kompromiss. Den ska gälla i en månad – men observationsmöjligheterna variera förstås under en månad. Bakgrundsfärgen, som står för visibiliteten, gäller exakt det datumet som anges vid månen.
Månens position har ritats in för varje dag, antingen på kvällen (k), på natten (dubbla datum), på morgonen (m) eller mitt på dagen – beroende på när månen skulle kunna ses som bäst. Positionerna för de ljusa planeterna och solen har ritats in för hela månaden. Den aktuella positionen när månen står som närmast en planet har ritats ut extra och markerats med namnet på planeten.
1–8 juli: Månen rör sig norrut genom djurkretsen och avtar. Månens skära befinner sig bara lågt över horisonten i gryningsljuset. Även den 6:e ska du kunna hitta månens smala skära ungefär en halv timme före soluppgången lågt över horisonten i nordost – men det kan vara svårt för ovana observatörer. Den 7:e är månen osynligt och den 8:e är det nymåne. Övergången mellan det grå och det blå området kan tolkas som horisonten i gryningsljuset mot öster och nordost.
9–16 juli: Den 9:e är månen fortfarande osynlig. Den 10:e finns månens mycket smala skära en bit söder om Venus. Rent teoretiskt ska man kunna hitta månen med hjälp av en kikare vid solnedgången – men det är tveksamt för att månen går ner bara några minuter efter solnedgången. Den 11:e ska det vara möjligt att hitta månen med blotta ögat vid solnedgången – det kan i alla fall vara värt ett försök. Månen lämnar djurkretsens nordligaste del och strävar mot sydligare trakter. Den går ner i skymningsljuset. Den 15:e finns den nära Spica – men det kan vara svårt att hitta Spica med blotta ögat. Den 16:e är det tilltagande halvmåne – och den befinner sig i närheten av Saturnus.
Gränsen mellan det grå och det färgglada kan tolkas som horisonten mot nordväst eller väster i skymningen.
Det grå området, som markerar stjärnorna som är osynliga, förflyttas med solen. Som du ser är området nästan symmetrisk kring solen kring den 8 juli då månen står som närmast solen. I början på månaden skulle det grå område ligga en bit förskjuten åt höger (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position början på månaden) och i slutet på månaden en bit åt vänster om det inritade område (så att det skulle vara symmetriskt runt solens position i slutet av månaden).
Den animerade grafiken visar hur det egentligen skulle se ut om man gjorde en karta för varje dag mellan den 1 och 31 juli. Här ser du hur det grå området flyttas och hur månen och planeterna flyttar på sig. Även det grå området är en kompromiss – den gäller för rätt ljusa stjärnor. De allra ljusaste objekten kan ses ibland även när de befinner sig i det grå området – som t.ex. månen eller Venus. För svaga stjärnor skulle det grå området vara ännu större.
17–23 juli: Månen rör sig genom djurkretsens sydligaste del. Månen tilltar och på kvällen den 22:e är det fullmåne. Fullmånen drar en mycket låg bana över horisonten – ungefär samma bana som solen drar på vintern för nu står månen längst ner i djurkretsen och solen, som står mittemot fullmånen, finns i djurkretsens nordligaste del.
23–31 juli: Månen är på väg åt nordligare trakter. Månen är halv avtagande på kvällen den 29:e – så på morgonen den 29:e är den lite rundare än halv och på morgonen därpå fattas det någon bit till hälften.
Stjärnkarta i mitten av juli när det är som mörkast
Stjärnkartan är en så kallad fisheye-projektion – alltså hela himlen visas på en gång. Kanten motsvarar horisonten och mittpunkten motsvarar punkten på himlen som befinner sig rakt över ditt huvud. Vid kanterna visas väderstreck och så som kartan publiceras visar den stjärnhimlen mot söder så som du ser den på himlen. Tittar du mot väster så måste du rotera kartan ett kvarts varv medsols så att ”V” hamnar i underkanten av grafiken.
Nätterna är fortfarande rätt så ljusa så att det bara syns ett antal stjärnor när det är som mörkast en bit efter midnatt. Det som dominerar mot söder är sommartriangeln. Den består av stjärnorna Deneb i Svanen, Vega i Lyran och Altar i Örnen. Mot väster syns Arcturus i Björnvaktaren. I Karlavagnen, som står halvhögt i nordväst, kan det fortfarande vara svårt att se en av vagnens stjärnor. Medan Karlavagnen är på väg ner, så är Cassiopeja eller himlens ”W” mittemot på andra sidan polstjärnan på väg upp på himlen i nordost. Lågt mot nordnordost syns Capella, Kuskens ljusaste stjärna. Mot öster ser du Pegasuskvadraten.
Solen
Solen lämnar tvillingarna den 20 juli och fortsätter genom Kräftan. Deklinationen (avståndet från himmelsekvatorn) minskar från 23 grader till 18 grader. Den största ändringen i deklinationen sker dock först under andra julihalvan. Detta har förstås flera konsekvenser. Dagarna blir kortare, nätterna mörkare och solen kommer inte fullt lika högt över horisonten som i juni. Men juli är en månad där ändringarna inte är så påtagliga, i alla fall inte under månadens första hälft.
Sammanlagt går solen upp ca 45 minuter senare i slutet på månaden och den går ner 45 minuter tidigare. Därmed minskar dagens längd med ungefär 1 ½ timmar. Solen når också allt djupare under horisonten på nätterna, som till en början är fortfarande nästan lika ljusa som kring mittsommar. Men i slutet på juli märks det att stjärnorna syns allt bättre mitt i natten. På morgonen den 26:e når solen för första gången åter 12 grader under horisonten och därmed slutar den nautiska skymningen åter igen. Den 5:e står jorden som längst bort från solen.
Månen
Skymning, gryning, månljus och mörka nätter: Diagrammet visar när solen går ner (röda pilar neråt) och hur himlen blir mörkare under kvällen. Den borgerliga skymningen slutar ca 1 timme och 20 minuter efter solnedgången i början på månaden och ca 1 timme efter solnedgången i slutet på månaden (ljusblå punkter). Nätterna blir sakta något mörkare och på morgonen den 27:e hamnar solen för första gången mer än 12 grader under horisonten igen – den nautiska skymningen slutar igen. Månen, som under andra årstider brukar lysa upp himlen vissa nätter, passerar nu vid fullmåne enbart lågt över horisonten och nätterna är så pass ljusa att månens ljus inte bidrar med så mycket mer. En viss effekt har månljuset vid 01-tiden under nätterna runt den 24:e. Nätterna är korta och du ser också hur det blir ljusare på morgonsidan, när den borgerliga gryningen börjar (ljusblå punkter) och när solen går upp (röda pilar uppåt). Månens upp- och nedgångar har markerats med vita pilar.
Mer om månens visibilitetsdiagram kan du läsa här.
Månens position på himlen under hela dygnet: Vill du veta om och var du kan hitta månen? Här får du svaret. Ett diagram som anger för varje dag och klockslag var månen finns (åt vilket väderstreck den står och hur högt över horisonten den befinner sig och vilken månfas vi har).
Grafiken visar månfaserna för varannan dag precis vid tidpunkten då månen passerar i söder. Dagarna däremellan anges höjden över horisonten när den står mot söder – 0 grader skulle betyda att månen då står precis vid horisonten och 90 grader att den skulle befinner sig rakt ovanför ditt huvud. Månen når dock inte dessa extremvärden i Norrköping när den passerar i söder, som du kan se. Värdena pendlar mellan ca 10 och 51 grader – så ibland drar månen samma bana på himlen som solen på sommaren och ibland samma bana som solen på vintern – fastän allt detta under en månad.
Vid nymåne den 8:e drar månen ungefär samma bana på himlen som solen. Den drar med andra ord en mycket hög bana över horisonten – för den håller på passera djurkretsens nordligaste del. Under fullmånenatten den 22:e drar månen ungefär samma bana som solen på vintern på dagen.
Det du kan se är att månen passerar ungefär 50 minuter senare i söder varje dag och att den då också kan luta en del – beroende på om den är på väg mot nordligare eller sydligare trakter i djurkretsen.
Månens position efter solnedgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. I stort sett kan du se månen mellan den 15:e och 26:e efter solnedgången och den står för det mesta ganska lågt över horisonten.
Månens position när det är som mörkast mitt i natten: Grafiken visar månens position på himlen när det är som mörkast, dvs. när solen står som djupast under horisonten i norr mitt i natten. Skulle du alltså vara vaken då, så kan du se månen den 1:e och från och med den 19:e fram till den 31:e. Månen befinner sig för det mesta inte speciellt högt över horisonten.
Månens position före soluppgången: Grafiken visar månens position på himlen vid den borgerliga gryningens början. I stort sett kan du se månen fram till den 5:e och från och med den 22:e före soluppgången och månen står för det mesta inte särskilt högt över horisonten men når högre upp i slutet på månaden.
Merkurius
Merkurius vistas i Tvillingarna under hela månaden. Vinkelavståndet till solen minskar snabbt från 14 till 5 grader den 9:e då Merkurius befinner sig i undre konjunktion med solen. Den solnära planeten passerar hitom solen men denna gång en bra bit söder om den – för att Merkurius bana lutar 7 grader mot jordens omloppsbana. Därefter ökar vinkelavståndet till solen snabbt. Den 20:e blir den lilla planeten stillastående och byter färdriktning. Först rör den sig långsammare än solen så att vinkelavståndet ökar fram till den 30:e då Merkurius når sitt största västliga vinkelavstånd (elongation) med nästan 20 grader. Kom ihåg att planeter, som befinner sig en bit väster om solen, i regel syns på morgonhimlen över horisonten mot öster. Merkurius ljusstyrka avtar till +5.5 den 9:e och ökar därefter snabbt till ca 0.0 i slutet på månaden. Den lilla planeten mäter 11 till 12 bågsekunder i diameter sett från jorden i början på månaden och lite drygt 7 bågsekunder i slutet.
Grafiken visar Merkurius och Jupiters position vid den borgerliga gryningens början. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan (lite drygt en timme före soluppgången). Jupiter går att hitta ganska enkelt medan Merkurius förblir osynligt för blotta ögat. Men med hjälp av en kikare borde man kunna hitta den.
Visibilitetsdiagrammet för Merkurius visar att den lilla planeten går upp tidigare än solen från och med 16:e. I slutet på månaden går den solnära planeten upp strax efter kl. 03 – drygt 1 ½ timmar före soluppgången. Problemet är dock att himlen har blivit alldeles för ljust för att kunna se Merkurius tills den har kommit upp en bit över horisonten.
Venus
Venus lämnar Kräftan den 12:e och fortsätter sin skenbara färd genom Lejonet. Aftonstjärnan strävar alltså mot sydligare trakter. Det östliga vinkelavståndet (elongationen) till solen ökar – men det går sakta för att båda färdas med nästan samma hastighet genom djurkretsen. Elongationen ökar från 25 till 32 grader och den nästan fullbelysta Venusskivan har magnitud -3.9 och mäter ca 11 till 12 bågsekunder i diameter.
Grafiken visar Venus position strax efter solnedgången – när solen befinner sig 3 grader under horisonten. Det motsvarar ungefär 25 minuter efter solnedgången. Aftonstjärnan befinner sig ganska lågt över horisonten i västnordväst och kommer inte att uppmärksammas av många till skillnad från ifjol. Förhållanden blir allt sämre under månadens lopp trots att Venus står allt längre ifrån solen.
Venus går ner nästan 1 ½ timmar efter solen i början på månaden och mindre än 1 timme i slutet. Bästa tiden för att kunna se Venus lågt över horisonten mot västnordväst är strax före kl. 23 i början på månaden och strax före kl. 22 i slutet.
Mars
Mars lämnar Oxen den 14:e och fortsätter sin skenbara färd genom Tvillingarna. Solen och Mars färdas med ungefär samma hastighet genom djurkretsen så att vinkelavståndet bara sakta ökar mellan dem – elongationen ökar under månadens lopp från 18 till 27 grader. Mars ljusstyrka ligger runt magnitud +1.6 och den lilla Marsskivan mäter 3.8 till 3.9 bågsekunder i diameter.
Grafiken visar Mars relativa position i förhållande till Jupiter på morgonhimlen vid den borgerliga gryningens början. Jupiter syns med blotta ögat medan Mars bara syns med hjälp av en kikare. Jupiter kan vara lite svårare att upptäcka i början på perioden men den går inte att missa mot slutet av månaden.
Mars går upp i gryningen före soluppgången – till en början går den upp ca 1 ½ timmar före solen, i slutet mer än 2 ½ timmar. Det kan vara så att du vid mycket bra förhållanden kan lyckas hitta den med blotta ögat alldeles i slutet på månaden strax efter kl. 03. Men det är lite tveksamt. I alla fall kan du försöka leta upp den med kikare.
Jupiter
Jupiter rör sig genom Tvillingarna i gränstrakten till Oxen. Vinkelavståndet till solen ökar snabbt från 8 till 31 grader. Gasjättens deklination (vinkelavståndet från himmelsekvatorn) börjar minska något och ligger på drygt 23 grader. Jupiters ljusstyrka ligger runt magnitud -1.9 och dess skenbara diameter mäter 32 till 33 bågsekunder.
Grafiken visar Jupiters, Mars och Merkurius position på himlen strax före soluppgången. Medan Merkurius och Mars förblir osynliga för blotta ögat syns Jupiter däremot allt bättre under sista månadshalvan.
Visibilitetsdiagrammet visar att Jupiter går upp tidigare än solen och att uppgångarna sker allt tidigare medan solen går upp allt senare. Detta innebär att Jupiter är osynligt i början på månaden men att den inte går att missa i slutet på månaden. Ungefär från mitten av månaden kan man försöka att leta upp Jupiter med kikare, möjligen går den även att se med blotta ögat. Förhållanden blir dock bättre för varje morgon och efter den 20:e ska även mer ovana observatörer kunna hitta solsystemets största planet i gryningsljuset – lågt över horisonten mot ostnordost. Bästa tiden är strax efter kl. 03. I slutet på månaden syn Jupiter redan i två timmar – från kl. 02:15 till kl. 04:15.
Saturnus
Saturnus rör sig sakta retrograd, dvs. mot solens rörelse, genom Jungfrun i gränstrakten till grannstjärnbilden Vågen. Ringplaneten blir den 9:e stillastående och byter därefter färdriktning. Den rör sig därefter åter åt rätt håll genom djurkretsen. Saturnus befinner sig ca 11 grader söder om himmelsekvatorn. Vinkelavståndet till solen minskar från 116 till 86 grader.
Saturnus ringar syns bra – öppningen ligger på runt 17 grader. Vi tittar snett ”uppifrån” på ringarna och ser mest Saturnus norra halvklot. Den vackra planeten är något ljusare än Spica (Jungfruns ljusaste stjärna) och något svagare än Arcturus i björnvaktaren. Saturnus ljusstyrka avtar från magnitud +0.5 till +0.6 och dess skenbara diameter ligger runt 17 bågsekunder.
Grafiken visar Saturnus position på himlen vid den borgerliga skymningens slut. Det är tidpunkterna som markerats med ljusblå prickar i visibilitetsdiagrammet nedan. Vid den borgerliga skymningens slut ska det inte vara några problem att hitta Saturnus inte särskilt högt över horisonten mot sydväst – i alla fall i början på månaden. I slutet kan det vara lite svårare att hitta ringplaneten.
Visibilitetsdiagrammet visar att Saturnus syns till en början i ca 2 timmar medan det i slutet av månaden förblir ungefär en halvtimme. I slutet på månaden kan det redan vara svårt för ovana observatörer att hitta Saturnus i skymningsljuset.
Grafiken visar Saturnus och månens position kl. 23 den 16:e. Månen befinner sig en bra bit nedanför Saturnus.
Uranus
Uranus står och stampar i stjärnbilden Fiskarna ca 4 grader norr om himmelsekvatorn. För att vara exakt så blir Uranus stillastående natten till den 17:e. Vinkelavståndet till solen ökar från 87 grader till 116 grader. Uranus ljusstyrka ligger på magnitud +5.8 och dess skenbara diameter ligger runt 3.6 bågsekunder.
Uranus går upp allt tidigare – i slutet på månaden redan före kl. 23. Efter den 20:e är nätterna åter tillräckligt mörka för att kunna leta upp Uranus med en kikare. Bästa tiden är runt kl. 01, i slutet på månaden mellan midnatt och kl. 02.
Neptunus
Neptunus rör sig sakta mot solens rörelse genom Vattumannen. Solsystemets numera yttersta planet befinner sig runt 10 grader söder om himmelsekvatorn och vinkelavståndet till solen ökar från 124 till 154 grader. Neptunus ljusstyrka ligger på magnitud +7.8 och dess skenbara diameter ligger runt 2.3 bågsekunder.
Solsystemets numera yttersta planet går upp i skymningsljuset. Till en början är nätterna fortfarande alldeles för ljusa för att kunna leta upp Neptunus med en bra kikare. Men i slutet av månaden går det bra att hitta den vid 01-tiden.
Uppgifterna är beräknade för Norrköpings horisont och anges i sommartid/normaltid beroende på vilken som gäller.
Denna sida uppdaterades senast den 10 juni 2013.
Hitta rätt direkt
Månens och planeternas färd på stjärnhimlen | Stjärnkarta
Solen | Månen | Merkurius | Venus | Mars | Jupiter | Saturnus | Uranus | Neptunus
