2012-07-15 Månen ockulterar Jupiter
h1. Vad är egentligen en ockultation?
Ofta brukar månen står intill någon planet eller ljus stjärna och det blir vackra konstellationer på himlen. För det mesta passerar månen ovanför eller nedanför men ibland passerar den också rakt framför en stjärna eller planet.
Denna gång är det Jupiters tur att försvinna bakom månen och det kallas för ockultation.
h1. Himlen strax före ockultationen
Grafiken visar himlen på morgonen den 15 juli 2012 från Malmö strax efter klockan 03. Strålande Venus, Jupiter och månens smala skära går inte att missa. Med lite tur ser du också Oxens ljusaste stjärna Aldebaran och stjärnan Elnath i gränstrakten mellan Oxen och Kusken.
Månens smala skära står mycket nära Jupiter och avståndet minskar hela tiden.
Grafiken visar himlen på morgonen den 15 juli 2012 från Stockholm strax innan ockultationen börjar. Morgonstjärnan Venus, Jupiter och månens smala skära går inte att missa. Men himlen är ljusare än i sydvästligaste Sverige och därmed kommer du inte att se några stjärnor mer i närheten av dem.
h1. Var syns ockultationen?
Jupiterockultationen syns bara från ett begränsat område som täcker i stora drag Ryssland, Mongoliet och norra China där ockultationen inträffar mitt på dagen. Ju längre västerut man kommer desto lägre står solen. I södra Sverige, Centraleuropa och nordöstra Afrika står solen under horisonten när ockultationen inträffar. Ännu lägre västerut står månen och Jupiter under horisonten – så att det av denna anledning inte går att observera händelsen. Norr om det markerade området på kartan passerar månen söder om Jupiter och söder därom drar månen förbi norr om Jupiter – så att ingen ockultation inträffar i dessa områden av denna anledning.
Världskartan visar området där man kan observera Jupiterockultationen. Den grön-blå färgen visar att solen befinner sig över horisonten under ockultationen och att den således äger rum på dagen. I den mera brun-röda delen befinner sig solen under horisonten och det finns chans att kunna observera fenomenet med blotta ögat.
Du ser kanske också att den norra kanten över Europa är lite luddig.
Zooma vi in över norra Europa så syns det ännu tydligare. På detta sätt markeras det område där Jupiter bara försvinner delvis bakom månen. I Karlstad t.ex. försvinner bara halva Jupiter bakom månen – bakom en idealisk runt kula. I praktiken är månens yta ojämn och det kan bli spännande att se den ojämna månytan dra förbi gasjätten och täcka mer eller mindre stor del av solsystemets största planet. I norr sker ingen ockultation.
h1. Hur syns ockultationen i Sverige?
Om vi tittar enbar på Sverige, så delas landet i tre zoner:
Sett från Götaland och östra Svealand försvinner hela Jupiterskivan bakom månen. I norr blir det bara en konjunktion mellan månen och Jupiter – månens skära står mycket nära solsystemets största planet på en ljus himmel – solen befinner sig över horisonten och Jupiter syns enbart med kikare.
I ett smalt område från sydvästra Svealand upp till sydostligaste Norrland försvinner Jupiter bara delvis bakom månen.
Problemet är att det blir allt ljusare på himlen under själva ockultationen för att solen är på väg upp. Jupiter bleknar allt mer i gryningsljuset och när den börjar försvinner bakom månen så blir dess ljusstyrka svagare även på grund av detta. Till skillnad från en stjärnockultation där ljuset slocknar på en gång, så slocknar inte Jupiter inte direkt. Det tar flera minuter för Jupiterskivan att försvinner bakom månen och ljusstyrkan avtar vartefter.
Kartan visar himlens ljushet över norra Europa kl. 03:40 svensk sommartid. Nordost om den gula linjen har solen redan gått upp och på platserna längs den gula linjen går solens överkant just upp över en ideal horisontlinje – som man t.ex. har vid havet. Ju längre åt sydväst man kommer, ju mörkare är himlen. Vid platser längs den ljusblå linjen börjar den borgerliga gryningen och solen står 6 grader under horisonten. Det syns även linjen för den nautiska gryningen (solen 12 grader under horisonten).
De vita prickarna antyder hur bra Jupiter syns med blotta ögat. Man ser hur den bleknar ju ljusare himlen blir. Kl. 03:40 är det t.ex. inga problem att se Jupiter med blotta ögat från sydvästra Sverige medan det i Stockholmstrakten redan är svårare att hitta den vid den här tiden. Men månens skära visar vägen.
Samma som ovan fastän kl. 04:00. Solen har nu t.ex. gått upp i Stockholmstrakten medan man i Skåne fortfarande skulle kunna se månen med blotta ögat – om den nu inte befann sig bakom månen förståss…
Samma som ovan fastän kl. 04:20. Solen har fortfarande inte gått upp i sydvästligaste Sverige och här har man chans att kunna se Jupiter även när den kommer fram bakom månen.
”Ockultationen sett från Malmö (YOUTUBE)”:http://youtu.be/oPs6qe4Z3o8
”Ockultationen sett från Stockholm (YOUTUBE)”:http://youtu.be/jBk_jeqeb-Q
”Ockultationen sett från Karlstad (YOUTUBE)”:http://youtu.be/cX0a1rE7tL4
”Ockultationen sett från Kiruna (YOUTUBE)”:http://youtu.be/i33-nY4pb2c
h1. Vilka tider gäller?
Vid ockultationer gäller samma som vid solförmörkelser – olika tider för olika platser och ingenstans är händelseförloppet detsamma – bara i stora drag finns det likheter.
Grafiken visar tiderna för olika platser i södra Sverige då Jupiters centrum försvinner bakom månen och när det kommer fram igen bakom månen.
I sydligaste Sverige försvinner mitten av Jupiterskivan kl. 03:55 medan samma punkt försvinner först 10 minuter senare i Stockholmsregionen.
h1. Exakta tider för ett antal orter
Tabellen anger exakta tider för ett antal olika platser i södra Sverige. Det finns för det mesta fyra tidsuppgifter för varje plats. Första avser tiden då Jupiterskivan börjar försvinna bakom månen och andra anger när den slutligen har försvunnit helt bakom månen. Den andra angivelsen saknas t.ex. i Karstad för att Jupiter aldrig försvinner helt bakom månen sett från Karstad. Tredje tidsangivelsen står för tidpunkten då Jupiterskivan börjar dyka upp bakom månen och den fjärde talar om när Jupiterskivan syns helt igen.
För Malmös del har hela månen ritats ut med Jupiters positioner vid olika tidpunkter.
h1. Hur vanligt är en Jupiterockultation?
Oftast förekommer en rad ockultationer med ca en månads mellanrum. Denna ockultation är den 2:e i en serie som startade förra månaden och som pågår till februari 2013. Men eftersom ockultationer bara kan ses från ett mycket begränsat område på jorden så är det sannolikt att man kommer att missa en hel del om man befinner sig på samma plats hela tiden. För oss i Sverige och norra Europa blir det till och med så att vi missar alla kommande ockultationer i denna serie. Vi kommer inte heller att kunna se någon av Jupiterockultationerna i nästa serie som äger rum 2016. Först år 2019 skulle man kunna observera detta fenomen igen från svenskt område. Problemet är då bara att ockultationen den 28 november 2019 inträffar mitt på dagen och Jupiter inte syns med blotta ögat. Vill man uppleva en Jupiterockultation på natten så får man vänta fram till november 2034.
h1. När hände det sist?
En Jupiterockultation inträffade så sent som i juni i år men den gick att observera bara från nordligaste Kanada och norr om Alaska. Senast vi hade kunnat beskåda en Jupiterockultation från Sverige var den 23 februari 2002 – alltså för drygt 10 år sedan.
Eftersom jag har skrivit ”hade kunnat” – så inser man snabbt att det måste har varit något annat som ställde till denna gång och gjorde observationer omöjligt – vädret förstås. Jag minns ingenting om ockultationen och av anteckningar, som jag gjorde, framgick att jag var på semester i Idre. Jag hade då precis börjat med att ta digitala kort och blev nu förvånad över att jag tog två kort på min barometer kvällen innan själva ockultationen. Min kollega Anders Wettergren hittade inte heller anteckningar om ockultationen, däremot hade han noterat snöfall i sin almanacka och att stormvarning var utfärdat för samtliga farvatten.
Då förstod jag direkt varför jag hade tagit kort på barometern – trycket hade fallit till ca 962 hPa på kvällen och en blick i ett arkiv med väderkartor visar ett mycket djupt lågtryck som täcker norra Europa – spännande väder alltså men ingen ockultation på grund av mycket moln.
Hej André,
Jag har observerat en gång en ockultation av Jupiter och då råkade det bli en strykande ockultation! Den 22 juni 1983 såg jag när månens sydpol täckte en liten del (ca 2 bågsekunder) av Jupiters nordpol. Månen ockulterade den vackra dubbelstjärnan Beta Scorpii samma kväll. Det skulle ha blivit en nära miss igår för mig när Jupiters nordpol skulle ligga som mest 2 bågsekunder innanför månens nordpol. Tyvärr var det mulet så jag såg ingenting.
/Timo Karhula