Asteroiden Iris i gynnsam opposition i oktober 2017
Asteroid (nr 7) Iris ovanlig ljus
Iris, som drar sin bana i asteroidbältet mellan Mars och Jupiter, hamnar ungefär var 13:e eller 14:e månad i opposition till solen. Det är ungefär då planeten står som närmast jorden och det är också kring detta tidpunkt asteroiden brukar bli som ljusast. Iris bana är ganska elliptiskt och därför varierar det minsta avståndet mellan jorden och Iris i samband med oppositionen kraftigt. I värsta fall kan avståndet vara så stort som 1,93 astronomiska enheter (AE) och vid gynnsamma tillfällen kan det vara mindre än hälften – ca 0,84 AE som bäst.
2017 står Iris den 30 oktober kl 00 svensk normaltid i opposition till solen (det vill säga mitt emot solen). Som närmast jorden befinner sig Iris ungefär 22 timmar senare. I extrema fall kan det gå omkring 10 dagar mellan att asteroiden har stått i opposition och som närmast jorden. I år är den minimala distansen till Iris bara 0,849 AE – alltså närmast det lägst möjliga värdet och asteroiden blir då mag 6,9. Samtidigt står den en bra bit norr om himmelsekvatorn och därmed drar Iris en hög bana på himlen. (Uppgifterna delvis hämtade från Jean Meeus book: Astronomical tables of the sun, moon and planets)
Grafiken visar en liten del av Iris skenbara bana framför stjärnhimlen i slutet på 2017. Iris drar sin så kallade oppositionsslinga eller oppositionsloop i Väduren i närheten av dess ljusaste stjärna Hamal. Eftersom området ligger utanför vintergatan så är det förhållandevis glest med stjärnor i området där asteroiden håller till. Det är därför även för nybörjare enklare att kunna hitta Iris med en hyfsat bra kikare.
Stjärnkarta med stjärnor ner till ungefär mag 8,5. Iris bana i Väduren från september till december 2017.
Iris kan observeras i stort sett hela natten men som bäst efter midnatt i början på oktober och före midnatt i november när asteroiden passerar som högst i söder. Tänk på att månen ljus stör en hel del under vissa perioder som till exempel i början på oktober och ungefär mellan den 30/10 och 10/11.
Ljusare 1995 och 2006 – och troligen först 2054 igen…
Mellan åren 1990 och 2040 lyckades Iris bara kamma en gång närmare jorden – nämligen år 2006 med 0,8483 AE och det var då den också blev ännu lite ljusare. Även 1995 blev Iris lite ljusare trots att avståndet faktiskt var lite större då – 0,874 AE. Detta beror på att Iris befann sig närmare ekliptikan (jordens banplan) och att den då blev praktiskt tagit full belyst – sedd från jorden. Vid andra tillfällen tittar vi lite snett på asteroiden och då minskar ljusstyrkan påtaglig. Detta effekt kallas fas-effekt. Det är samma effekt som ofta glöms bort i samband med extra stora fullmånar – som ofta inte blir så mycket ljusare än en vanlig fullmåne – trots att många hävdar det. Jag kommer säkert att skriva mer om det i samband med ”superfullmånen” igen…
Ungefär lika ljus blir den först 2028 igen och ljusare troligen inte förrän 2054(!).
Iris ljusstyrka varierar mycket med tiden. Grafiken visar Iris ljusstyrka mellan åren 2013 och 2022. Årtal hittar du längst ner i grafiken och till höger och vänster hittar du magnituden eller skenbara ljusstyrkan. Vid de tillfällen Iris ljusstyrka når ett maximum samtidigt som den befinner sig ungefär mittemot solen (alltså i opposition) anges även maxvärdet. Du ser direkt att ljusstyrkan sticker ut i slutet på 2017.
Bara två asteroider kan bli ljusare vid opposition
Bland de vanliga asteroiderna finns det bara två stycken som kan bli ljusare än Iris. Det är förstås Vesta (4) som vid en opposition når en magnitud mellan 5,2 och 6,5. Även Pallas (2) kan bli ljusare. I extrema fall kan den nå mag 6,5. Ceres (1) kan i bästa fall blir så ljus som mag 6,7 – vilket är också Iris (7) maximala värde.
Stora skillnaden mellan Ceres och Iris är dock att Ceres för det mesta är ljusare än Iris. Det kan låter lite märkligt men om du tittar på nästa grafik, så förstår du vad jag menar.
Ceres ljusstyrka under samma period som Iris ovan. Asteroid nr. 1 når också ”bara” mag 6,9 som mest. Men den blir inte svagare än mag 9,2 medan Iris ofta över längre perioder är svagare än mag 10; som lägst 11,2.
Varierar mellan mag 6,7 och 9,5 vid opposition
Sedd över ett lite längre tidsperspektiv kan Iris nå mellan mag 6,7 och mag 9,5 i samband med oppositionen och dess största närhet till jorden.
Grafiken visar en stjärnkarta i ekvatorial projektion. Himmelsekvatorn är den grå linje som i mitten på grafiken sträcker sig från höger till vänster. Den röda linjen är ekliptikan. Längs denna rör sig solen skenbar framför stjärnhimlen. Det ljusblå bandet föreställer området där Iris kan hålla till med nuvarande banelement. Du ser direkt att Iris aldrig kan passera norr om Regulus i Lejonet och att den i regel passerar söder om Spica i Jungfrun. Den ljusa linjen i det ljusblå området knyter ihop alla positioner där Iris skulle kunna hamna i opposition till solen. Med andra ord: Står Iris i opposition till solen så kommer det att ske just någonstans just på denna linjen. Med vita cirklar har positionen för den ljusaste och den ljussvagaste oppositionen markerats. I bästa fall kan Iris alltså nå 6,7 mag när den står i opposition halvvägs mellan Elnath i Kusken och Aldebaran i Oxen. Hur asteroidens skenbara oppositionsloop skulle se ut då antyds med en gulaktig linje. Sämsta oppositionen blir det i trakterna mellan Vågen och Vattenormen med bara 9,5 mag. Det som sticker i ögonen är att positionerna för ljusaste och ljussvagaste opposition inte ligger symmetriskt på stjärnhimlen. Som närmast hamnar Iris i samband med en opposition nämligen i Väduren. Men det är trots dess inte då den blir som ljusast mot alla odds. Förklaringen är att Iris just då befinner sig en bit norr om ekliptikan och att den vid oppositionstillfället inte är full belyst till 100%.